Herren vår herde
Herren är min Herde, ingenting skall fattas mig. Det är inledningsstrofen i Psaltarens tjugotredje psalm, en av de mest älskade bibeltexterna.
Herdemotivet är väl känt och ofta brukat i kyrkliga sammanhang såväl som i världsliga.
Om vi gör en liten exposé över herdemotivet i Bibeln så kommer vi att se att herden var en ofta anlitad bild för kungen. Folket var fåren och kungen dess herde som skulle sörja för flockens behov och säkerhet. Herde är alltså en titel som har lite konungsliga övertoner och därför använder Jesus den om sig själv. Han är kungen ja mer än så han är riket i sin egen person.
Vid tiden för Jesu jordeliv var herdemotivet också utbrett bland folket i det romerska riket. Det symboliserade i allmänhet ett lugnt liv på landet, långt borta från stadens larm och brus. Vi kan här jämföra med Psaltarens ord: Han för mig till vatten där jag finner ro.
Jesus är herde i båda dessa meningar. Han är kungen som kan etablera ett rike där hans folk kan leva i fred och säkerhet och han kan föra dem till en plats där de finner vila och frid.
Skillnaden mot alla andra herdar är att Jesus inte bara kan leda sitt folk här i tiden till ett gott liv. Han är inte bara en vishetslärare som talar om vad som är rätt och fel. Hans rike är inte av denna världen som han förklarade för Pilatus.
Han kan leda sitt folk genom detta livet och dess svårigheter eftersom han känner vägen, men han kan också leda dem genom döden eftersom han gått även den vägen. Han är en herde som gick så långt i sin omsorg om fåren att han lät sig dödas för deras skull för att sedan uppstå på den tredje dagen och besegra döden.
Det nya hopp som Jesus för in i världen innebär att alla som följer honom i tro och lydnad kan finna vägen till ett gott liv både i tiden och i evigheten. Han leder sitt folk ännu genom kyrkan och längtar efter att alla skall komma till Honom så att han kan ge dem sitt allt.
Den som tror kan med stor förtröstan instämma i psalmistens ord: Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.