Har ni sett alla byggnadsställningar som nu är resta runt Maria Magdalena kyrka? Sedan arbetet började för ganska precis ett år sedan har det, utifrån, sett bara sett värre och värre ut. Det rivs och det grävs, putsen bilas bort från väggarna både på utsidan och insidan. Just nu ser det kanske som värst ut utifrån. Men, på insidan har det vänt, där börjar kyrkan sakta återfå sin forna glans. Putsen lyser vit och fin, guldet blänker, tavlor, dopfunt och mycket mer tvättas rena från lager av smuts. På utsidan är det kaos men på insidan är ordningen och skönheten, sakta, på väg tillbaka.
En klok person har sagt att det är när det blir värre som det blir bättre och så kan det vara, både när det gäller byggen och våra egna liv, det är när det blev värre som det så småningom kunde bli bättre.
Någonstans finns det ett kaos som kan utgöra en vändpunkt, när det gäller kyrkobygget så uppstår den kanske när all puts är borta och kyrkan står naken och ful. I människors liv kan botten finnas på många olika håll, plötsligt en dag är det bara dags att förändra något som länge pågått och liksom tärt på krafter eller annat.