Om Förslövs kyrka och dess präster
Av Hulda Bjerninger
Försök till ordagrann avskrift från band enl ovan
Bjäre Utvecklingscentrum BUC juli 1995
Förslöv och Grevie socknar har alltid från urminnes tider utgjort ett pastorat i Lunds stift i Bjäre kontrakt. Gamla handlingar omtala att år 1050 fanns en biskop i Lund, då de omfattade norra Skåne och Halland. Biskopen bodde då i Dalby. Stiften slogs samman år 1103 och år 1645 lades Halland till Göteborgs stift. Intill år 1658 var Lunds stift under dansk regering. På grund härav hade vi intill denna tid danska prästmän om vilka intet på ett par undantag när kan återfinnas i de svenska arkiven. Därför kan vad beträffar Förslöv och Grevie pastorat och dessa prästmän inte denna berättelse innehålla något nämnvärt före 1600-talet. Kyrkorna och socknarna är inte lätta att utforska då en del av de äldsta kyrkoböckerna blivit förstörda genom att Förslövs prästgård i januari år 1711 brunnit två gånger.
Att Bjärehalvön varit bebodd långt tillbaka i tiden, även under hednisk tid, därom vittnar de många fornfynden och vad särskilt beträffar de här socknarna så finns det ett flertal gravhögar vilka möjligen skulle kunna ge besked om de bleve sakkunnigt undersökta. I mina forskningar efter stoft till denna berättelse sommaren 1957 kom jag att i en bok, utgiven år 1934 av John Tunild, benämnd "Prästrelationer från Skåne och Blekingen", av år 1624 finna följande om Förslöv och Grevie. Förslöv och Grevie haver en präst. I Förslöv socken finns nio byar, samtliga heter i våra dagar Förslöv, Fogdarp, Karstorp, Hult, Ljungby, Ranarp, Viarp, Slammarp och Vistorp. De fyra torpen är nu också räknade som byar nämligen Himmelstorp, Håle och Olstorp. Vad beträffar Vistorp, så finns nu inte något som kan tänkas ha haft detta namn. Men däremot finns det en by som kallas Önnarp. Var på det är möjligt att denna by förr i tiden varit ett torp som kallats Vistorp. Det var inte mycket att hämta om Förslöv i nämnda bok, men Grevie har fått något mer omnämnt. Folkmängden i äldre tider kommer längre fram. Men nu kommer det lite om hur det är nu. Eller rättare sagt hur vi hade det vid årsskiftet 1954-1955.
Förslöv hade då 3216 hektar jord. Därav odlas 2203 hektar. Såväl som i äldre tider som nu är det jordbruket som dominerar. Nämnda år var taxeringsvärdet på jordbruksfastigheterna 4 636 000 kronor. Och husfastigheterna 3 895 000 kronor. Folkmängden var vid nämnda årsskifte 1 881 personer. Socknen har sju skolbyggnader. Någon nämnvärd industri fanns inte då. Efter denna lilla inledning skall vi närmare se hur det var i äldre tider. Vi skall se vad gamla handlingar och äldres berättelser har att säga härom, från 1600-talet fram till våra dagar.
"På Hallandsåsens sydsluttning reser sig ett tempel med ett mäktigt gråstenstorn". Det är Förslöfs kyrka som är belägen utmed landsvägen Ängelholm - Båstad, i Förslöfs socken av Kristianstads län. Om denna kyrka som vi idag ser är kanske inte så mycket av märkvärdigheter att skriva. Då denna är byggd under senare tid. Men här har tidigare på samma plats varit en läderkyrka och de är om den som vi skall se vad gulnade blad förtäljes. Kyrkans historia lär gå tillbaka till medeltiden. Eller närmare bestämt till 1100-talet. Dalby kyrka som är Nordens äldsta bevarade sten kyrka lär vara uppförd år 1060. På 1080-talet började Knut den heliga att börja bygga Lunds domkyrka. Kristendomen var vid denna tid införd i Skåne och här och där börjades det byggas kyrkor i bygderna där Gudsordet kunde predikas. Enligt gamla folksägner kan man dra den slutsatsen att folket i bygderna med allvar gått in på att förverkliga den kristna läran. Sålunda omnämner saga och sägen, i synnerhet på Hallandsåsen förtäljas dessa sägner, att religiösa sammankomster skulle ha hållits här och därför kan vi ta ett enda exempel: På åsen i närheten av Högalteknall finns en större klippformation som kallas för "kyrkhall hall". Om denna förtäljes att på den varit anordnade kyrkliga sammankomster innan några kyrkor blivit byggda. I gamla handlingar, har jag funnit en anteckning om att när kyrkobyggarna blivit färdiga med kyrkobyggnaderna i Dalby och Lund så drog de norrut för att bygga de små medeltidstemplen i romansk stil. Det förnämaste kännetecknet på denna stil är rundbågen. Varför denna stil även kallas för rundbågsstil. Karakteristiskt för denna stilart är även rundbågstak och hjulbågsfönstren. Till slutet av 1100-talet och till mitten av 1200-talet undanträngdes denna byggstil av den gotiska stilen. Denna byggnadsstil utmärker sig på uppåt strävande former. Då nu bara gamla ganska små kyrkor murades med valvbågarna mer runda än spetsiga så kan man förutsätta att dessa kyrkor är uppförda i början på 1100-talet. Ur en tidningsartikel ur Ängelholms Tidning år 1929 undertecknat Torsten saxar jag vissa delar. Sålunda läses där: "När Mats Ketimundson efter slaget vid Mjölkalånga härjande for fram i det skånska landskapet år 1318 fanns långt uppe i landskapets nordvästligaste hörn i det gamla Förslöf en kyrka i romansk stil vid ett litet vattendrag som mynnar ut i Skälderviken". Så långt Torsten.
Förslöfs kyrka är mycket riktigt belägen strax intill en mindre bäck som har sitt utlopp i Skälderviken vid Ranarp. Jag fortsätter att citera Torsten:
"På slutet av 1500-talet eller något in på 1600-talet byggdes Förslöfs kyrka om. I enlighet med då rådande kyrkobyggnadsstilen. Huvudsakligen gotisk. Jag har för att få fram denna historik vänt mig till landsarkivet i Lund och ur där förvarade handlingar plockat ut det viktigaste. Själv betvivlar jag att någon ombyggnad av kyrkan utfördes så sent som på 1600-talet. Ty om så hade skett behövdes nog inte kyrkan rivas helt år 1850. Och hade den gamla då nedrivna kyrkan varit uppförd så sent hade den nog varit större än den var enligt 1830 års beskrivning. Men jag skulle inte hålla för troligt att ett par mindre sakristia och vapenhus tillbyggnader kommit att omnämnas som ombyggnader. Och som också lär dateras till 1600-talet. Jag skall här återge vissa delar av en i landsarkivet i Lund förvarad handling kallad "1830 års beskrivning av märkvärdigheter i Förslövs kyrka." Den beskrivningen är upprättad av N. ARB kyrkoherde i Förslöf. Undertecknad av domkapitlets ombud Mårten Persson samt av kyrkvärdarna Sven Påslog och Ola Pålsson. Sven Påslog var från Västra Ljungby och Ola Pålsson var från Ranarp. Denna beskrivning börjar sålunda: "Vid här var arkiv saknas där urkunder utan vilken man kunde hämta ämne till någon fullständig beskrivning. Men så mycket vi kunnat inhämta om kyrkans ålder går den tillbaka till katolsk tid." Med hjälp av denna 1830 års beskrivning och av Torstens artikel i Ängelholms tidning , samt några andra anteckningar och berättelser av äldre personer skall jag försöka göra en beskrivning hur man kan tänka sig att kyrkan såg ut. Vi tänker oss sålunda ett litet och lågt tempel 50 alnar långt och 14 alnar brett med gavlarna i väster och i öster. Ingången var genom sydvästra tillbyggnaden, vapenhuset. Templet var uppfört med rundbågade valv varpå dess höjd inte var så stor. Troligen inte mycket högre än dagens vapenhus i nya kyrkan. I väggarna voro placerade järnbågade små rutiga fönster på vardera sidan. Strax intill tempelbyggnaden stod den gamla klockstapeln i vilken var placerat en ringklocka av malm. Den hade en vikt av fem sekund, tre ? pund och fem skålpund. Eller uträknat i kilo, hekto och gram är det 877 kilo, 6 hekto och 4 gram. På denna klocka lästes på ena sidan "År 1762 blev jag omgjuten och förbättrad på kyrkans bekostnad under Kungen Adolf Fredriks tid. Varande fältprosten och prosten, nuvarande kyrkoherde Olof Lindegren. Kyrkvärd är i Förslöf Pol Persson och Gudmund Nilsson". Pol Persson var på Gunnar Johanssons gård och Gudmund Nilsson var från Vira. In under stod följande verser "Här jag kallar med mitt ljud, folket till Guds tempel. Skynda Edert då till Gud given gott exempel. Tänker nu är Herrens dag, gör en bättring alla. Förrän domklockan sista slag Er skall hädan kalla." Och på andra sidan lästes psalm 50 vers 5. Gjuten av Andreas Vetterholts Kungliga privilegierade styck och klok gjuter anno 1762. Sålunda kan man leta sig fram till att redan före 1762 hade Förslöfs kyrka en klocka. Men hur långt före går inte att veta. Vi återgå till beskrivningen och förflyttas tillbaka i tiden. Vi finner anteckningar om att år 1571 - 1613 var Mognes Pedersen Trade, sonnepräst i Förslöf. Han var häradsprost i norra Åbo i Bjäre 1584 - 1613. En gravsten skall ha funnits i kyrkan. Den skulle enligt 1830 års beskrivning ha legat uppe vid koret och utgjort en del av golvet. Medan den ut i 170 år legat där och blivit betraktad av upp- och nedgående så voro bokstäverna nästa utplånade vadan det voro mycket ringa möda att uttyda de. Följande lästes av skriftens innehåll: "Här vila Mognes Pedersen Trade, sonnepräst i Förslöf och Grevie. Präst i Bjäre Härad och i norra Åsbo Härad ut i 32 år. Som saligen hänsomnade den 14 januari anno 1613 med sin kära hustru Karine Lauritsdotter som dog i november 1601. Samt vilar här deras kärlige son Sören Mogensen Trane, sonnepräst uti 42 år. Som saligen hänsomnade 1655 den 24 november med sin kära hustru Inger Rasmusdotter som hänsomnade anno 1648 den 5 juni. Gud give dem med sin tro, kristen alen saligen uppståndelsen ." Här följer ett bibelcitat på latin. Var har denna gravsten tagit vägen? Den finnes inte bevarad sorgligt nog. Templet var rikt på bilder och epitafier. Men dessa har också förstörts. Varpå vi endast kan få en aning därom genom att studera 1830 års beskrivning. På två i kyrkan upphängda epitafier lästes så det ena "Här vilar hederlig Mogens Pedersen Trane, sonnepräst i Förslöv och Grevie i 42 år. Prost uti Bjäre Härad och norra Åbo uti 32 år. Som saligen hänsomnade uti i den 14 januari anno 1613." Och det andra lästes "Här ligger begravet ärlig och gudfruktige Karine Lauritsdotter. Född av ärlige föräldrar uti Vidborg i Djupland. Hederlige herr Mogens Pedersen Tranes, Förslövs och Grevies sonnepräst, hustru i 30 år. Uti vilka hon födde han fyra söner och en dotter. Och saligen somnade den 19 november 1601. Gud give henne med alla tros kristna glaglig uppståndelse. Jag begär att skiljas härifrån och var med min Herre Kristus. Anno domino 1603."
Predikstolen var av trä och hade sitt fäste i mankönsstolarna. Den hade åtskilliga bilder och uthugningar samt text. Den som sett Tostarps eller Barkåkras kyrkors predikstolar och altare kan lätt göra sig föreställning om hur Förslövs gamla altare och predikstol såg ut. Ty den lär ha varit som dessa. Det enda som finns kvar av gamla kyrkans utsmyckning är de bilder som vid prästgårdens restaurering år 1932 funnos undangömda på dess vind. Och då efter renovering återbördades till kyrkan. En av dessa bilder föreställer en ängel spelandes på en harpa. Denna bild har nu placerats på nummertavlan. Två av bilderna som troligen hört till predikstolen äro kvinnofigurer. Den ena som symboliserar tron, håller i sin ena hand ett kors och i den andra en bibel. Den andra förebildar hoppet och hon har i sin ena hand ett ankare och i den andra en duva. De två övriga bilderna är mindre. De består av snäckliknande figurer. Vardera omslutna av två kerubhuvuden. Dessa fyra bilder fick sin plats på ömse sidor om altarnicken. Samtliga bilder äro fint utskulpterade. Men var finns de nu? Dom är väl borta. Enligt 1830 års beskrivning skulle predikstolen haft följande text: "Anno 1613.......Magnus Petra Trade......." Detta skall översatt betyda "Anno 1613 havre hederlig och väl lärd man herr Mogens Pedersen Trane, sonnepräst i Förslövs och Grevie socknar låtit denna predikstol göra på sin egen bekostning. Och haver givit den till Förslövs kyrka." Predikstolen hade tvenne latinska citat. Den ena ur profeten Jerimias 30 kapitel och det andra Jesajas 59 och 21. Det därpå följande årtalet 1629 kan inte passa in på annat sätt än möjligen så att predikstolen först blivit färdig detta år. De citerade bibelställena, både Jerimia 30 och Jesajas 59 passar väldigt bra till en predikstol. Då Mogens Pedersen Trane, han hade en trana i sitt vapen, avled den 14 Januari 1613 fick han inte så stor glädje av den gåva, som han troligen i testamente givit till kyrkan. Mogens Pedersen Trane lär ha varit avhållen av sina församlingsbor. De lär har låtit avmåla honom i olja, i sitt långs skägg och iklädd pipkragen. Även hans prostinna blev avporträtterad. Och båda tavlorna voro upphängda på kyrkväggen. Även deras son Ceverin Sören Mogensen Trane, som blev präst här efter sin fader, genomfor samma ära jämte sin hustru Inger Rasmusdotter. Prästen Sören Mogensen Trane var född 1589 och blev hjälppräst i Förslöv och Grevies pastorat år 1607. Samt efter sin faders död blev kyrkoherde där år 1613. Han avled 1655. De gulnande bladen förtäljer att Sören Mogensen Trane skulle år 1650 ha haft sin son Rasmund till biträdande präst. Vi läser ur "Kavalins herdaminne": " Sören Mogensen Trane skulle ha varit en beskedlig man. Men han predikade sömnigt. Talade mycket fort och åsedda kan föga uppbyggelse. Han lär emellertid liksom sin fader ha varit mån om sin kyrka. Ty en del av gamla kyrkans inventarier har tillkommit under hans tid. Sålunda finns ännu kvar i Förslövs kyrka ett mycket vackert dopfat av mässing. På detta dopfat finnes ingraverat ett monogram S M T och den bild som möjligen skulle kunna vara en trana. Vid vänstra bilden är ingraverat ett S och vid högra sida av bilden M T. Under bilden är monogrammet S N graverat vid vänstra sidan och ett I vid höger sida. Samt under monogrammet 1641. I äldre kyrkan lär ha funnits en dopfunt i sten. Vartill detta dopfat passade. Märkligt nog har de som vandaliserat och förstörde kyrkans alla inventarier glömt att förstöra detta fat. Det fragment av dopfuntsfoten förvaras på historiska museet i Lund." Vi läser vidare i den gamla beskrivningen: "Koret var till sitt utrymme högst inskränkt. Vadan det var pastorns och församlingens önskan att få det utvidgat. Altaret är högst litet. Det har fyra bilder av vilka två hava böcker i händerna uti vilka läses i översättning: "En jungfru skall bliva havande och födda en son." I den andra boken lästes: "Han är uppstånden. Han är icke här. Se platsen vi havas begravit honom." Denna text kan ju passa bra då altartavlan föreställde våran frälsares uppståndelse. På denna altartavla fanns en längre latin inskription. Översatt: "Död var jag. Jag lever för evigt." Så följde på latin Davids 84 psalm "Hur ljuvlig är inte dina tempel, Herre." Skriftestolen som var intill altaret hade denna påskrift: "Anno 1642 är denna skriftestol och altartavla ?. Samma tid var hederlig och väl lärd man herr Sören Mogensen Trane sonnepräst i Förslöv. Kyrkvärd Bent Gudmundsen och Jens Johansen. Hans Serodius magister. Anno 1749 den 27 september."Detta sistnämnda namn och årtal kan inte ha någon annan betydelse än att altartavlan och skriftstolen då blivit ommålad år 1749. Ty då var magister Hans Serodius pastor i Förslöv. Han blev kyrkoherde år 1738. Vill man jämföra Tostarps kyrkas altar och predikstol med det ovan beskrivna så finns det en mycket stor likhet. Tostarps altare är även det försett med bilder som föreställer uppståndelsen. Och även detta altare är tillverkat i början av 1600-talet. Och ånyo målat år 1776. Så vi kan nog förutsätta att det är samma konstnär som utfört altarna på den tiden i Bjäre Härad. Troligen är det väl också samma målare som målat altarna. I beskrivningen omnämns även att de skulle varit den bild som föreställt våran frälsare hängande på korset. Förmodligen ett krusifix. Ett dylikt finns i Tostarp. Här av kan man ännu säkrare dra den slutsatsen att båda kyrkoras altare och även predikstolar varit ganska lika. Det är beklämmande att Förslöv, Grevie och Hjärnarp inte bättre tagit vara på sina kyrkors gamla klenoder utan helt förstört dem. Tostarp och Barkåkra däremot har sin gamla altare och predikstolar i behåll. En annan bild var en basunande ängel som hängde i valet. En tredje vet man inte vad den har föreställt. Vidare fanns det svenska vapnet uthugget och målat upphängt i kyrkans ena valvbåge. Och det samma stod 1689. På prästfrustolen stod att läsa: "Herre jag vill gå i ditt hus, på din stora godhet och tillber dig i ditt heliga tempel och din fröjd." Psalm 5. Vidare omnämner beskrivningen att det finns en inskrift på dörren till denna stol. Överst var det ett monogram Kristian den 4 och där under stod: "År 1747 blev de nya stolarna samt 1749 altartavlan och predikstolen och det övriga målat. Då magister Hans Serodius var kyrkoherde i Förslöv." Ytterligare omnämns att i kyrkan inte fanns någon läktare. Men att två vapenhus fanns och att det ena uppe vid altaret skulle kunna användas som sakristia. Men brukades som ingång och utgång för folket. På dess dörr lästes följande: "Anno 1746 är denna ingång gjord." Det saknas anteckningar om huruvida det endast var ingången som gjordes det året. Vid restaureringen 1951 fann man inmurad i väggen under södra orgeltrappan cirka en halv meter över golvet en granitsten cirka en halv meter hög. I ena kanten profilerad som en dörrinfattning. Den tordes sannolikt tillhört någon dörr i det sydvästra vapenhuset. Den är nu uppställd i nuvarande vapenhuset om den finns kvar. Handlingarna förtäljer vidare att det skulle funnits ett epitafium som i versform innehållit personalia över pastor i Förslöv och Grevie från 1688. Sören Mogensen Trane avled 1655. Under tiden från 1571 - 1655, sålunda under 84 år, hade far och son varit kyrkoherdar i Förslöv och Grevie pastorat. Under vardera 42 år. Märkligt är att de två skulle varit precis lika länge. En son till Sören hade varit hjälppräst här. Han blev sedan kyrkoherde i Vanstad. Efter år 1655 blev det inte längre präster med dansk härstamning. Utan nu finner vi en skåning som präst i Förslöv och Grevie. Det är Mogens Salmonsson. Han prästvigdes 1654. Och blev 1655 antagen till vikarie till Grevie socken. Som var..........Herr Mogens skyldigheter voro att lära Guds ord rätt och leva ostraffigen. Samt att till professorn Johan Zoegga i Köpenhamn eller hans efterträdare i ........ i Lund årligen före Sankt Laurentsi dagligen leverera 6 pund smör gott och väl vägt. Denna Mogens Salmonsson verkade i pastoratet åren 1655 till 1676. Hustrun Katarina var dotter till kyrkoherden i Höja Lars Trädgård. År 1677 den 8 februari erhöll magister Börje Persson Kock pastoratet genom generalguvenören von Fressens koalition på detta pastorat. Han prästvigdes två dagar därefter. Men ha synes under de följande krigsåren ej hava uppehållit sig där städse. Efter krigets slut återkom han hit och ville taga pastoratet i besittning. En präst från Halland vid namn Paul Larsson Åberg skrev 1680 till biskop Harald att han under Kocks frånvaro fyra år hade förestått pastoratet. Då han förut i Halland under fjorton år hade utstått många travaljer, hoppades han få bliva vid pastoratet. Samt framhöll att Kock, som vill utkasta änka med hennes sju barn. Och var förlovad med fogadedotter, måtte förflyttas till ett annat pastorat. Kock säger sig ha tänkt på giftermål med änkans hus men då hon förlovat sig med Paul Åberg såg det inte lovande ut för Kock att få pastoratet. På den tiden var det brukligt att då det fanns änka efter avliden präst eller döttrar. Skulle änkan och döttrarna bliva vid pastoratet. Och det var då den nytillträdande prästens skyldighet att gifta sig med endera änka eller någon dotter. Detta kallades att konservera änkan. Kavalins herdaminne berättar utförligt om den strid som uppkom mellan de båda prästerna och prästänkan. Då jag inte anser dylikt gammalt gräl bör här medtagas drar jag en tysthetens slöja över detta. Katarina Herrmogens erhöll 1680 Kungliga majestäts resolution att hon eller någon av hennes döttrar skulle stanna vid pastoratet. Och med en tjänlig och till kyrkoherde duglig prästman försörjas. Hon klagade emellertid på Herr Börje och anhöll att han måtte bort flyttas och Paul Åberg istället måste insättas som pastor. Börje Kock blev i slutet av sistnämnda år försänt till Billeberga. Och den 13 augusti 1681 presulverade Kungliga Majestät att Åberg skulle installeras som präst i Förslöv, om han fanns kapabel och värdig. Och om han ville taga änkan äkta. Detta oaktat blev Herr Paul Åberg icke pastor här. Trolovningen mellan Åberg och Katarina Herrmogens var fullt konditionall. Katarina var icke obenägen att gifta sig med Herr Hans Strim. Som blev pastor i Förslöv i slutet av 1680. Åberg kom först till Båstad och sedan till Ausås. Där han dog 1693. Under tiden 1677 till 1680 hade sålunda Förslöv haft två präster. Vilka under denna tid stritt om pastoratet och kivat om prästänkan Katarina. Kivet om prästänka om äktenskap skulle inte upphöra utan fortsätta framåt under två andra prästmäns tid. Hans Nilsson Strim var född i Västerås stift. Blev student i Greifswald 1655. Erhöll under samma år av biskop Vinsstrup tillåtelse att predika. 1666 att söka prästerliga sysslor samt prästvigdes i Västerås. Den 9 februari 1673 blev han hovpräst hos fältmarskalken Christer Horn. Denna syssla hade han till 1676, då han kom i samma egenskap till landdomare i Skåne Ulf Bonde. År 1677 mottog han enshand befattning hos presidenten Knut Kurk. 1682 avlade han ed sonnepräst härstädes. Och förband sig den 8 januari samma år genom revärs att gifta sig med änkan eller dottern. Vilken av dem Gud genom sin faderliga providens behagade honom tillfoga. Änkan blev den som fick Hans Strim till man.
Hans förnäma relationer av svensk börd hade icke förvärvat honom den aktning att Häradsprosten Rodes förslag att han måtte bliva vice Häradsprost 1683 av biskopen gillades. En Häradshövding Möller i Båstad som 1685 hade en tvist med Strim beklagade sig över hans pikanta .......art. 1687 åtalades Strim att sig förklara av vad myndighet han tillåtit en person att svärja på öppen bibel. Vilket lände världsliga överheten till stor perjudik. Strim lär inte ha haft några barn med sin hustru Katarina. Han avled 1687. I Förslövs kyrka själaringde det för hans fru 1709. Under denna tid, när dess prästman har verkat i Förslöv och Grevie, omtalar inte hävdernas blad att det blivit gjort något vid eller anskaffat något till kyrkan. Efter Stirm kom den präst som få många sidor i Lundsstift herdaminne. Det var Göran Varberg. Han var son till kyrkoherden i Östra Karup av Göteborgs stift, Nils Arvidsson. Varberg blev 1687 eller i början av 1688 utnämnd som pastor i Förslöv. Då han icke ville förklara sig benägen till giftermål i änkans hus utan sa att sådant fodrade betänkande och lämnade det till Guds styrelse så väckte det stor förbittring hos prästänkan. Och det till henne hängivna partiet i församlingen. Då Varberg den 16 maj 1688 blivit installerad som pastor uppstod ett stort tumult. I det en hop ungdrängar och pojkar samt några äldre män rusade in i prästgården stojande och larmande.
Varberg frågade vad de ville. De svarade under mycket buller och skri "Vi vilja fråga om Ni vill gifta Er med någon ur prästhuset? Vi skola alla stå med änkan och vill Ni icke som vi skall det aldrig gå som Ni vill eller som Ni tänka." Prästänkan begärde hos Kungliga Majestät att få bliva vid pastoratet. Och insände därmed församlingarnas klagomål mot Varberg. Ur Kavalins herdaminne kan utläsas att det var mycket stridigheter mellan präst och församlingsbor och mellan präst och prästänkan. Men vi går förbi dessa stridigheter. Vi läser vidare ur hävderna. Kungliga majestät reliverade den 14 november samma år att om ej oenigheten kunde biläggas ska den som världsligt mål vore remitteras till laga domstol. Detta skedde, och de som deltagit i tumultet måste göra avbön, betala rättegångskostnaderna och till Varberg för hans expenser erlägga 50 daler silvermynt. Prästänkan upphörde icke att påyrka Varbergs avlägsnande. I Kungliga Majestäts brev 1690 yttrades att detta ej kunde beviljas. Varberg var utan tvivel en rask man, dock mer intresserad i världsliga bestyr än prästämbetet. Även var han icke lite kitslig och trätgirig. 1691 responderade vid ett prästmöte. Vid visitation 1707 rådde det ett fredligt förhållande mellan honom och församlingarna. 1788, nej 1708 övertog han på arrende Ängeltofta gård. Vilket konsistorium ansåg var oanständigt samt mot kyrkolagen stridande. År 1711 övergick honom den olyckan att prästgården brann upp. Härav kan man sålunda utläsa att då prästgården brunnit upp så måste en ny dylik byggas. Den nuvarande prästgården byggdes 1785 och tillbyggdes på 1850-talet. Den östra delen, två tredje delar, var byggd 1785 av knuttimrat grovt liggande plank. Medan västra delen, en tredje del, är byggd av tegel i början av 1850-talet. Äldre personer omtalar att de har hört berättats att fastigheten Allunda skulle i äldre tider varit prästgård. Det kan ju ha varit möjligt att under den tid som prästgården var under ombyggnad eller då ingen prästgård fanns, Allunda fått vara tjänstebostad för prästen. Men det är helt fel, för jag har köpebrev. 1877 köpte prästänkan Benedicta Jönsson tomt av Per Pålsson Förslöv nummer 2. Inte Per Pålsson där uppe utan den Per Pålsson på det stället. Då köpte hon tomt och byggde Allunda. Så det var helt fel att det har varit prästgård.
Prästgården, den nuvarande, renoverades åren 1932 och 1953. År 1711 rasade pesten på våren med stor dödlighet. Varberg beskrev i brev 25 maj 1711 tillståndet inom pastoratet såsom högst bedrövligt. 200 äldre och yngre personer fanns som icke hade något att leva av. Många gårdar voro öde. Och spannmål till utsäde kunde ej anskaffas. I Grevie hade i anledning därav och för pestens skull jorden icke blivit skött. Stridigheterna mellan prästen och församlingsborna fortsatte. Och vi fortsätter att citera ur Kavalins herdaminnen: "Varberg väckte missnöje mot sig genom godtyckligt förfarande vid värvningen 1717. En högsmålsprocess inleddes då mot honom. Han blev anklagad och häktad. Han hade nämligen dels låtit några drängar rymma till Danmark för att undgå inskrivning, dels under det att danskarna voro i landet så vet i Köpenhamn. Varberg dömdes av krigsrätten att mista liv, ära och gods. Men fick nåd på högre ort.
År 1719 utbröt missnöjet med Varberg i full låga. Och det begärdes att få en annan präst med oberyktat namn. Konsistorium försökte att få förlikning till stånd. Men Varberg fanns länge obenägen därtill. Men när motparten begärde att han borde observera Matteus 4, 25, 39 och 40 och Luckas 17, 3 och 4. Så blev de 1721 förlikade. Men någon rätt vänskap blev det inte. Varberg sysselsatte sig mycket med världsliga ting." Jag citerar Torstens artikel i Ängelholmstidning: "Svårt hade även pastor Varberg att underordna sig världsliga böjelser under sina andliga förpliktelser. Alltid försedd med bössa roade han sig med jakt på sina resor mellan kyrkorna. Efter första mässans slut, for han en gång ut i båt till en ö, troligen något av skären, för att jaga sälar. Båten som ej fastgjorts ordentligt kom lös och drev ut på sjön. Och mässfall blev följden, då pastorn ej kom hem förrän på kvällen. Varberg var gift två gånger. Först med Kristina Pedersdotter och andra gången med Judith Kälärk. I detta senare äktenskap lär det ha fötts tre barn, flickor, som alla dog i späd ålder. Enligt omnämnda 1830 års beskrivning skulle det ha funnits ett epitafium i versform om dessa hans tre flickor. Varberg var nog en hård herre men han har nog fått känna på livets vedervärdigheter. Och herdaminnet berättar att det världsliga fick vika för det andliga då livets afton började skymma. Varberg var kyrkoherde i Förslöv och Grevie pastorat åren 1688 till 1737. I 49 år. Och kontraktsprost i Åsbo Bjäre Härd från och med 1711. Han bars till graven av 12 unga prästmän vilka vardera fick en silversked. Varpå stod ingraverat "Jesus vann". Göran Varberg skänkte till Förslövs kyrka en förgylld nattvardskalk. Hans prostinna skänkte en oblatask av silver. På dess lock läses "År 1758 under nådårstiden blev Förslövs kyrka tillhörig oblatask förfärdigad, samt förgylld inuti och på locket. Skänkt av Varbergs änkeprostinna Judit Kälärk." Båda dessa finns i behåll.
- Om de finns ännu vet jag inte. Men det skulle jag tro.
Nu följde en tid med försoning och samförstånd mellan präst och församling. Magister Hans Serodius var född 1703 i Örholma i Finja. Och han var präst i Förslöv och Grevie från 1738 till 1756. Då han sökte pastoratet i Förslöv och Grevie så reste han själv till Stockholm för att utverka sin utnämning. Som skedde den 27 september 1737 med tillträdde 1738. Vi citerar Kavalins herdaminnen: "Han synes icke hava saknat huvud och kunskaper. Ej heller omsorg om sitt kalls ordentliga stridande, men var sjuklig. Och trodde sig vara det i högre grad än vad han var. 1742 begärde han att få tvenne adjunkter. År 1749 ingav han ett vidlyftigt memorial angående folkundervisningen. I hans pastorat funnes många personer även gifta män och hustrur av trettio till fyrtio ända till sjuttio års ålder. Vilka blivit försummade i ungdomen och varken kunde läsa innan- eller utantill. Många kommo ned från Småland och Halland och tog tjänst men höll åt sig i skola. Varför prästen med dessa inget kunde uträtta. Och predikan förstådde de inte. Han föreslog att skolhus skulle byggas. Förslöv och Grevie borde kunna lämna 50-60 daler till lön åt lärare. Hans Seridius avled 1756. Han begrovs i Förslöv där han i koret vilar sig efter allt sitt arbete. Magister Serodius var en av sitt nit lärdom och Gudsfruktande värderad och älskad prästman. Under hans tid blev de nya stolarna i kyrkan målade år 1747. Och två år senare målades som ovan anges altartavlan samt allt som för övrigt i kyrkan krävde försköning. Efter Serodius död var Nils Malmvik nådeårspräst i Förslöv. Och om honom berättas det att han år 1746 var biträde hos Elias Ottersröm i Källstorp. Han ville ej åtnöjas med sin enskilde stol utan påstådd att få sitta i samma stol i kyrkan som kyrkoherden. Malmvik uppsatte på egen hand i församlingarna en skrift var han begärdes till fjärde ...predikant. Detta medförde dock inget resultat för honom. År 1755 den 5 juni klockan ett på eftermiddagen slog åskan ned i Förslövs kyrktorn. Jag citerar gamla handlingar: "Men gjorde Gud ske lov ingen annan skada än att spån ända uppifrån och ned till muren ungefär ett kvarter brett avslogs. Tornet, eller som det kanske istället var, en fristående klockstapel. Den lära ha varit uppförd till vissa delar av sten och sedan av spån beklätt trä, således ett mellanting mellan torn och klockstapel." År 1758 blev Olof Ingelgren pastor i Förslöv och Grevie. Han var född i Ingelstad den 4 mars 1698. Ingelgren blev kyrkoherde 1759. Erhöll prosttitel 1760 och blev Häradsprost 1762. Han dog 24 oktober 1784. Han var gift med en Margareta Horn. År 1780 erhöll han vikarie. Om Ingelgren förtäljer hävderna: "Han syns icke hava ådagalagt synnerligt vit som kyrkoherde. Han ansågs som dåtida medelmåtta. Efter år 1776 förmådde han själv föga uträtta. Han ville ej ge sin adjunkt årligen mera än 40 daler i lön. Denna adjunkt Botsakt uppgives till sin hälsa mycket blivit då det levdes uselt hos Ingelgren. Ingelgren lära emellertid till fattiga bortskänkt den förmögenhet han ihopspratt." Och i kyrkoboken heter det: "Ho som den mannen kände tillstår att han nedlagt mycket arbete i Guds vingård. Varit ren och oskränkad." Elmgren skriver bl.a. enligt de gamla handlingarna skulle han ha verkat på att förbättra klockringningen. Och får det kanske sin förklaring att det var under hans tid som Förslövs mäktiga gråstenstorn blev uppfört. I den tidigvarande klockstapel eller kyrktornet hade det bara varit plats för en klocka. Ur det i Lund och landsarkivet förvarade handlingarna plockar vi fram: "Att i andordning av 30 mars 1774 och resolution av den 4 juni 1775 beslutats att uppföra ett gråstenstorn 25 alnar högt , 12 alnar långt och 18 alnar brett med anslutning till kyrkans västra gavelvägg med en valvbåge." Att tornet blev byggt samma år finner vi av att på tornets västra gavel med järnbokstäver satts årtalet 1775 samt bokstäverna G D 3, vilket betyder Gustaf den 3. Detta torn blev visst något större än vad som ursprungligen var ämnat. Grundytan blev 18 gånger 12 alnar och höjden 38,5 alnar. Det har byggts så att kyrkans västra vägg få utgöra östra väggen till tornet. Sålunda att tornets östra mur byggts på denna vägg. Där egendom har vi ännu något kvar av den gamla kyrkan. Studerar vi dom gamla handlingarna kan vi få fram lite intressanta upplysningar om detta tornbygge. Som utom att få plats med två kyrkklockor i den övre delen, även i bottenplanen kunde användas till sittplatser vid gudstjänsterna. Handlingarna omnämner att 14 stolsrader efter tornets uppförande placerades där. Sju på varje sida. Vi skall se vad detta torn kostade i uppförande. Ur räkenskaperna plockar vi fram att det åtgått 8.000 murtegel som kostade 200 riksdaler banko, 24 tolfter bredder för 126 riksdaler banko, 2.700 st läkt till ett pris av riksdaler banko 500, Spik 6 riksdaler banko, 1000 st handslagna tegel 45 riksdaler banko samt ytterligare 2.500 murtegel 75 riksdaler banko. För arbetslönen enligt kontrakt med församlingen 2.300 riksdaler banko. Till byggmästare Lövgren samt för grunden 100 plus 54 riksdaler banko. Det har kostat 6.190 riksdaler banko och 18 shilling. Ur räkenskaperna har jag inte kunnat få fram på vad sätt stenen anskaffades men enligt äldre personers berättelser lär församlingsborna varit ålagda att anskaffa och framforsla denna utan någon ersättning. För att bestrida kostnaderna för denna tornbyggnad hade Förslöv fått av Grevie kyrka, enligt ett protokoll av den 21 augusti 1841 som avser Grevie kyrkas tornbyggnad, ett räntefritt lån och 2.616 riksdaler, 13 öre riks mynt eller tillsammans 67 ??mynt. Vilket räknat efter gällande myntfot utgjorde 1.414 riksbank, 5 shilling och 10 daler. Detta lån återbetalades av Förslövs kyrka under åren 1786, 1791, 1795 och slutbetalades år 1796. År 1785 blev Magister Hans Petter Vänerberg kyrkoherde i Förslöv och Grevie. Han var född 1750 och blev student 1764. Prästvigdes 1774. Den 10 december 1776 utnämndes han till skeppspredikant vid Ostindiska kompaniet i Göteborg. Och gjorde med dess skepp Stockholm en resa till Kina. Dit de ankom den 8 augusti 1777. Under denna resa hade de mycket hårt väder, sålunda slog åskan ned på båten varvid tre personer dödades och många skadades. Efter detta oväder höll Vännerberg på båten en tacksägelsepredikan över orden i första Mosebok. Som lyder: "När Jacob vaknade upp ur sömnen sa han: Herren är sannerligen på denna plats." Följande år gjorde Vännerberg ännu en resa. Och år 1781 en tredje resa då till Ostindien. År 1783 den 23 september erhöll Vännerberg Ers Kungliga Majestäts fullmakt på Förslöv pastorat. Och den 13 december 1784 efter Ingelgrens död ny fullmakt. Han tillträdde pastoratet 1785. I sin själsbiografi yttrar sig Vännerberg om tillstånden i pastoraten: "Vid min hitkomst var där väl mycken oordning och okunnighet i dessa socknar. Men Herren öppnade snart många hjärtan att de gav akt på Herrens ord." Han erhöll prosttitel 1791. Och var Häradsprost 1811 och 1819. Han var gift med Anna Maria Malm. Dotter till en av direktörerna i Ostindiska kompaniet i Göteborg. Vännerberg avled 1821. Enligt herdaminnen skulle hans församlingsbor haft stor respekt för honom. Någon skall ha yttrat: "Det vore väl om de fruktade för Gud så mycket som för prosten." Han skall ha varit omtyckt så som en glad och angenäm umgängesman. Vännerberg var en av förgrundsgestalterna i den nya väckelserörelsen. Som i denna tid gick i de nordväst skånska bygderna. På Förslövs kyrkogård finnes en stor flat liggande gravsten. Varunder han och tre av hans barn vilar. På denna sten har inte tidigare varit något namn eller förut befintlig text. Men under 1840-talet inhuggits H.P Vännerberg. Gravplatsen är belägen i nordvästra hörnet av den gamla kyrkogården. Kyrkogården är på nordöstra sidan omgiven av en gråstensmur. Och har även varit det mot norr. Men denna har bortförts vid kyrkogårdsutvidgningen. Enligt tidigare citerade Torsten, skulle i denna mur funnits en gravsten i marmor över Vännerberg. Denna sten har under en längre tid varit bortförd från kyrkogården. Då arrendatorn av kyrkohemmanet Olstorp, vilket tidigare arrenderats av anhöriga till Vännerberg, på 1940-talet skulle lägga om en trappa till boningshuset, då fann man som underlag en väl huggen sten av vackert material. Som sedan när den vänts och rengjorts visade sig ovan menade gravsten. Och var försedd med följande inskription: "Tacksamheten och vördnaden reste denna minnesvård efter kontraktsprosten över Bjäre Härad, kyrkoherden i Förslövs pastorat magister Hans Petter Vännerberg. Född 8 juni 1750 och i herranom död den 8 maj 1821. Hans förgängliga del vilar häri och trenne av hans barn sonen Jonas Niklas född 17 april 1788 avsomnad den 14 februari 1790, Jonas Eberherd född 7 oktober 1791, hemkallad 1 januari 1800 och dottern Margareta Karolina född 3 augusti 1797. Gift med kyrkoherden i Glimrad, teologie licensiat herr J. Wislander. Avled saligt den 6 augusti 1821. Salige äro de döde som i Herranom död, de skola vila i från sitt arbete. Så vila i välsignelse du gode, trogen tjänare."
Stenen är nog återförd till Förslövs kyrkogård. Och är placerad i kyrkans östra gavel, intill sakristians ingång. De olika uppgifterna om Vännerbergs sista vilorum måhända kan förklaras så. De två ovala silverplåtarna, som jag återkommer till senare, kunde ha varit fästa i kristlocket. Och graven har varit omedelbart intill östra yttermuren till gamla kyrkan. Samt gravstenen rest in till samma mur. Då vid nya kyrkans byggande graven kommit att ligga inom sakristian har den flyttats ut till kyrkogårdens nordvästra hörn. Och har försetts med den där liggande hälstenen. Var vid silverplåtarna och den återfunna gravstenen flyttats till Rosenhult respektive Olstorop av Vännerbergs därvarande anhöriga. Möjligen kan silverplåtarna med infattning ha varit placerade på gamla kyrkans östra innervägg omedelbart intill platser där gravstenen stod på ytterväggen.
Av de många i gamla kyrkan förr befintliga epitafierna finnes endast ett mindre dylikt bevarat till våra dagar. Det består av två ovala silverplattor, så kallade kistplåtar vilka förr i tiden placerades på kistlocket. Dessa plåtar har istället blivit placerade på en målad trätavla som försetts med ram.
Inskriptionen på den översta plåten lyder: "Här vilar hyddan efter herr kontraktsprosten, kyrkoherden och magistern Hans Petter Vännerberg. Anden saligt förlöst 8 maj 1821. Jag haver kämpat en god kamp. Jag havet fullbordat loppet. Jag haver hållit tron. Härefter är mig förvarat rättfärdighetens krona vilken herren mig giva skall på den dagen. Den rättfärdige domaren, men icke mig allena, utan ock alla dem som älska hans uppenbarelse." På underplåten finns följande: "Ingenting kan skilja mig från Guds kärlek som är i Jesus Kristie, där haven I provet att himlens härlighet är mig bred. Jag vet det namn som mig är givet. Det är i Guds bok inskrivet. Min fröjd skall de ej störas. Min lovsång evigt höras."
Dessutom finns ett väl bibehållet porträtt i olja och sidenduk. Där Hans Petter Vännbergs drag således blivit bevarade till eftervärlden. Såväl porträttet som minnestavlan har återskänkts till kyrkan av en av Vännerbergs ättlingar Axel Skolander av Rosenhult. Dödsåret på porträttet är felskrivet, det skall vara 1821 istället för som där anges 1822. År 1824 erhöll Nikolaus Mattias Rab kyrkobefattningen i Förslöv och Grevie. Han var född 1780 i Lövestad, son av skomakare Mattias Rab. Rab var gift med Maria Magdalena Kullenberg. Kavalins herdaminnen förtäljer om honom att han i anseende till sin fattigdom under studenttiden fick åtaga sig att mot en två tredjedels riksdaler årligen städa och elda i skolrummen. Och fick därför, samt för sina dåliga kläder lida smädligt mot de kamrater som voro bättre lottade. Han blev student 1798. 1804 begav han sig till Pommern i hopp om där erhålla någon förmånligare informatorstjänst än i hemlandet. Där lönen vanligen utgjorde 33 riksdaler och 16 shillingar på sin höjd 50 riksdaler. Efter åtskilliga, en del vidriga, öden beslöt han återvända till Sverige 1809. Rab prästvigdes 1811. År 1830 erhöll han prosttitel. Under sin kyrkoherdetid i Förslöv, hade Rab som pastorsadjunkt Otto Kristian Slytter. Som tjänstgjorde i 2 år och 6 månader. Troligen från 1827 till 1831. Ty under åren 1833 och 1834 tjänstgjorde som pastor Sven Möller, bondson från Barkåkra. Född 1786. Möller blev senare kyrkoherde i Hjärnarp och Tostarp. Då prosten Rab hade avlidit gifte sig Möller med hans änka. Av de gamla handlingarna har som synes framgått att Rab i sin ungdom varit förtrogen med fattigdom och umbäranden. Varför det inte är så märkvärdigt att han under sin prästtid i Förslöv kom att särskilt ägna sig åt de fattiga i församlingen. Detta framgår av följande som är hämtat ur gamla arkivhandlingar. Vi skall något uppehålla oss vid detta. Men först vill jag nämna att det är tack vare Rab som vi nu kan läsa hur vi i gången tid hade det i våran gamla kyrka. Ty det var han som upprättade 1830 års beskrivning. Ur vilken jag har hämtat många värdefulla bidrag till denna skildring av våran kyrka i gången tid. Under prosten Rabs tid var det en omfattande fattigdom i församlingarna. Varför det upptogs mindre belopp vid bouppteckningar. En så kallad fattigprocent. Vidare förekom en slags kollekt kallad sammanskott för bröllop. I kyrkan fanns också en fattig stock för kollekter. De pengar som på detta sätt kom in, jämte räntan på församlingen utlånade medel, utdelades till behövande fattiga. Gamla i Förslövs kommunarkiv förvarade räkenskaps- och protokollsböcker förtäljer att år 1826 sköttes fattigvårdsangelägenheterna av kyrkoherde Rab. Som mycket noggrant bokförde alla in- och utbetalningar till de fattiga i Förslöv och Grevie pastorat. Vi kan sålunda kalla denne kyrkoherde för pastoratets förste fattigvårdsordförande. Ur de gamla böckerna gör vi några anteckningar. På debetsidan har som första post upptagits 200 riksdaler silver mynt som voro utlånade. För dessa är bokfört ränteinkomster. Vidare förekommer sammanskott för bröllop. Så som i Johannes Petterson i Hult 42 shilling. Vid Jens Nilsson i Slammarp 24 shilling. Vid Sven Nilssons i Hålarp 3 riksdaler och 30 shilling. Vid bouppteckningar så kallad fattigprocent. Så som efter torpare Ola Jönssons hustru 1 riksdal och 24 shilling. Vid Lundstedts 30 shilling. Också vidare. Ut i fattigstocken 10 riksdaler och 17 shilling. Detta var ett litet avsnitt ur de bokförda inkomsterna. Vi skall även ta en titt på utgifterna. Sålunda finner vi till fattiga husgjonner under året. Till änkan Bente i Håle 36 shilling. Till Dockens i Himmelstorp dotters begravning 1 riksdal och 16 shilling. Vidare finns en post till den som nu idag undfår understöd i Förslöv. Gamle Sven Trullson i Förslöv 24 shilling. Också vidare. Vi skall inte ta fler exempel av dessa sammanlagt 21 personer som tillsammans undfått i understöd 29 riksdaler banko och 36 shilling. Vi skall se vad förutnämnde Trullsons begravning kostade. 3 stop brännvin 1 banko, 18 shilling. 1 lakan 2 banko. 4 stycken brädder 1 banko 16 shilling. För kistans förfärdigar 1 banko. För spik 8 daler. För uppassning i hans sjukdom 1 banko 24 shilling. Eller sammanlagt 7 riksdaler banko 18 shilling. Att en så stor utgift som posten för tre stop brännvin förekom så gått som vid varje begravning, lär väl antagligen bero på att på den tiden bars liket till kyrkan. Varpå detta brännvin mest troligt var avsett för bärarna. År 1828 donerade prosten Rab till vardera av fattigkassorna i pastoratet 33 riksdaler banko och 16 shilling. Prosten Rab avled 1831. På första kyrkogård finns en gravsten över honom med följande text: "Prosten och kyrkoherden över Förslöv och Grevie församlingar Nikolaus Mattias Rab född den 7 november 1780 och död 22 maj 1831 med trenne dess barn. Sonen Mattias Jacob Olof född 29 mars 1829, död den 6 juni 1829. Döttrarna Nikolina Maria född 13 november 1830, död 1834 och Elina Sofia född 1825, och död 1840. Svenska psalmen 421." Under kyrkoherde Rabs tid fick kyrkan en ny klocka. Det är den nuvarande lilla klockan med följande inskrift: "År 1830 då Karl 14 Johan var Sverige och Norges konung. A. Del A Gardi landshövding och doktor Wilhelm Faxe stiftets biskop. Magister Rab församlingens kyrkoherde, blev denna klockan ny gjuten i Kristianstad av E.M. Frids." Denna klocka har sedan omgjutits under kyrkoherde Skolanders tid. Återkommer till den senare. Som redan nämnts så var Sven Möller pastor i Förslöv åren 1833 till 1834. År 1835 blev magister Wilhelm Fast kyrkoherde i Förslöv och Grevie. Han var född i Göteborg den 30 januari 1779. Prästvigd 1804. Nådeårspräst i Västra Karup 1810. Erhöll infödingsrätt i Lunds stift 1812. Blev präst i Båstad 1813. Erhöll 1818 transport till Trädenepastorat i Skarastift. Men då Båstads pastorats innevånare önskade behålla honom och sådant medgavs kvarstannade han. Erhöll prosttitel 1830. Blev Häradsprost 1832. Och slutligen blev kyrkoherde i Förslöv 1835. Han var gift med en Maria Krestina Backman. Fast dog 1843. På Förslövs kyrkogård finns det en gravsten med följande text: "Här förvaras stoftet av kontraktsprosten i Bjäre Härad, kyrkoherde över Förslöv och Grevie församlingar, magister Wilhelm Fast född i Göteborg 1779, död 1843. Dess fru Maria Kristina Backman född i Båstad 1781, död 1846 samt deras son adjunkten och teologikandidaten Jonas Anders Fast född i Båstad 1815, död 1843." Under Fasts kyrkoherdetid tjänstgjorde någon tid sonen Jonas Anders Fast som adjunkt. Den 10 augusti 1844 blev Karl Ambrosius Jönsson pastor i Förslöv och Grevie. Han var född i Karlskrona. Föräldrarna var garvaren Mattias Jönsson och Johanna Maria Löv-Jönsson. Var född 1798 och blev student 1813. Han prästvigdes 1821. Erhöll kyrkoherdebefattningen i Förslöv och Grevie 1847. Under Jönssons kyrkoherdestid hände en hel del i församlingen. Ur ett gammalt prostvisitationsprotokoll från 1844 hämtar vi följande: "Det fanns ännu ingen fast skola i pastoratet. Förslövs innevånarantal var 753 mankön, 828 kvinnkön, är lika med 1.581 personer. I Grevie var antalet 901 manskön och 971 kvinnkön, sammanlagt 1.872 personer. Så dom var 300 mer i Grevie. Sammanlagt i båda församlingarna 3.453. I Förslöv fanns 8 torpare. I Grevie 124. Från 1711 till 1837 födda och döda inskrivna i 6 band." Vi läser vidare: "Redan för 42 år sedan hade beslutet om Förslövs kyrkas utvidgning blivit in sänt samt ritning och kostnadsförslag av kungliga majestät i nåder fastställts. Ännu hade dock nybyggnaden alltjämt blivit uppskjuten.
Då emellertid kyrkokassan befinner sig i de goda skick som protokoll visar. Och då kyrkan i sin nuvarande beskaffenhet icke bekvämt rymmer mer än 300 till 400 personer. Eller på icke långt när hälften av kommunianterna i församlingen. Så ansågs det att byggningen icke längre borde fördröjas." Redan år 1803 föreligger godkänt förslag av arkitekten Boman. Detta förslag bibehåller den gamla kyrkan förlängd i öster men nytt korparti. Och i väster är försett med portal framför tornet. Ett senare förslag upprättat av arkitekt Törnqvist. Tillbyggs i koret i söder med trappgavlar. Ingendera kom till utförande." Istället upprättades ett förslag av arkitekt F.V. Skolander. Daterat den 8 februari 1849 vilket kungliga majestät godkände 8 september samma år. Det innebar långhusets breddning med 3 alnar åt vardera sidan. Samt tillbyggnad i öster. Detta förslag godtogs av församlingen, varom protokoll daterat den 8 november 1849 lyder så: "Protokoll av sockenstämma i Förslövs prästgård i Förslövs församling den 8 november 1849. På kallelse hade flera på tillstädeskommit för stadfästelse av den av kungliga majestät 19 september 1849 fastställda ritningen hur ombyggnaden och utvidgningen av Förslövs kyrka samt för att överlägga om varjehanda för det stundande arbetet. Det beslöts att med grävningen till grund skulle han stå till byggmästare voro antagen. Att sockenstämmans ordförande härom skulle skriva till murarmästare och klockaren Rosenlund från Tving i Belkinge. Om han ville och kunde åtaga sig arbetet. Dessutom förutom skulle borde anställas aktion och anskaffande av stor och tjänlig sten till grunden. Även sådan framforslad. Även av sprängd sten till murarna. Även att den skulle betalas efter kubik innehållet mest en kubikaln till last. Och därefter till en och en halv alen. Vad som vore där i mellan beräknas icke vid betalningen. Ej under hundra skulle antagas i varje utrop. Om ej genom grävning av brunn vattnen kunde fås till mureriernarbet skulle anskaffas upplåtas och aktion till den minst bjudande. En kopia av ritningen skulder ombesörjas så att originalritningen till rättelse kunde bevaras. En byggenas direktion skulle väljas som i frågan om kostnader m.m skulle åt församlingens vägnar besluta. Den gamla handlingen var undertecknad av som följer: "Karl Ambrosius Jönsson, Jan Johansson, Ranarp, Pål Olsson, Karstorp, Jöns Nilsson, Ranarp, O.C. Slytter, Viarp, Kristian Jansson, Ranarp och Jöns Svensson ombud för Karstorp." Ett annat protokoll från den 28 juni 1850 handlar om att då dugligt takspån av eke icke kunde anskaffas. Beslöts det att lägga tak av skiffer som skulle bli varaktigare.
Av Hulda Bjerninger
Försök till ordagrann avskrift från band enl ovan
Bjäre Utvecklingscentrum BUC juli 1995
Förslöv och Grevie socknar har alltid från urminnes tider utgjort ett pastorat i Lunds stift i Bjäre kontrakt. Gamla handlingar omtala att år 1050 fanns en biskop i Lund, då de omfattade norra Skåne och Halland. Biskopen bodde då i Dalby. Stiften slogs samman år 1103 och år 1645 lades Halland till Göteborgs stift. Intill år 1658 var Lunds stift under dansk regering. På grund härav hade vi intill denna tid danska prästmän om vilka intet på ett par undantag när kan återfinnas i de svenska arkiven. Därför kan vad beträffar Förslöv och Grevie pastorat och dessa prästmän inte denna berättelse innehålla något nämnvärt före 1600-talet. Kyrkorna och socknarna är inte lätta att utforska då en del av de äldsta kyrkoböckerna blivit förstörda genom att Förslövs prästgård i januari år 1711 brunnit två gånger.
Att Bjärehalvön varit bebodd långt tillbaka i tiden, även under hednisk tid, därom vittnar de många fornfynden och vad särskilt beträffar de här socknarna så finns det ett flertal gravhögar vilka möjligen skulle kunna ge besked om de bleve sakkunnigt undersökta. I mina forskningar efter stoft till denna berättelse sommaren 1957 kom jag att i en bok, utgiven år 1934 av John Tunild, benämnd "Prästrelationer från Skåne och Blekingen", av år 1624 finna följande om Förslöv och Grevie. Förslöv och Grevie haver en präst. I Förslöv socken finns nio byar, samtliga heter i våra dagar Förslöv, Fogdarp, Karstorp, Hult, Ljungby, Ranarp, Viarp, Slammarp och Vistorp. De fyra torpen är nu också räknade som byar nämligen Himmelstorp, Håle och Olstorp. Vad beträffar Vistorp, så finns nu inte något som kan tänkas ha haft detta namn. Men däremot finns det en by som kallas Önnarp. Var på det är möjligt att denna by förr i tiden varit ett torp som kallats Vistorp. Det var inte mycket att hämta om Förslöv i nämnda bok, men Grevie har fått något mer omnämnt. Folkmängden i äldre tider kommer längre fram. Men nu kommer det lite om hur det är nu. Eller rättare sagt hur vi hade det vid årsskiftet 1954-1955.
Förslöv hade då 3216 hektar jord. Därav odlas 2203 hektar. Såväl som i äldre tider som nu är det jordbruket som dominerar. Nämnda år var taxeringsvärdet på jordbruksfastigheterna 4 636 000 kronor. Och husfastigheterna 3 895 000 kronor. Folkmängden var vid nämnda årsskifte 1 881 personer. Socknen har sju skolbyggnader. Någon nämnvärd industri fanns inte då. Efter denna lilla inledning skall vi närmare se hur det var i äldre tider. Vi skall se vad gamla handlingar och äldres berättelser har att säga härom, från 1600-talet fram till våra dagar.
"På Hallandsåsens sydsluttning reser sig ett tempel med ett mäktigt gråstenstorn". Det är Förslöfs kyrka som är belägen utmed landsvägen Ängelholm - Båstad, i Förslöfs socken av Kristianstads län. Om denna kyrka som vi idag ser är kanske inte så mycket av märkvärdigheter att skriva. Då denna är byggd under senare tid. Men här har tidigare på samma plats varit en läderkyrka och de är om den som vi skall se vad gulnade blad förtäljes. Kyrkans historia lär gå tillbaka till medeltiden. Eller närmare bestämt till 1100-talet. Dalby kyrka som är Nordens äldsta bevarade sten kyrka lär vara uppförd år 1060. På 1080-talet började Knut den heliga att börja bygga Lunds domkyrka. Kristendomen var vid denna tid införd i Skåne och här och där börjades det byggas kyrkor i bygderna där Gudsordet kunde predikas. Enligt gamla folksägner kan man dra den slutsatsen att folket i bygderna med allvar gått in på att förverkliga den kristna läran. Sålunda omnämner saga och sägen, i synnerhet på Hallandsåsen förtäljas dessa sägner, att religiösa sammankomster skulle ha hållits här och därför kan vi ta ett enda exempel: På åsen i närheten av Högalteknall finns en större klippformation som kallas för "kyrkhall hall". Om denna förtäljes att på den varit anordnade kyrkliga sammankomster innan några kyrkor blivit byggda. I gamla handlingar, har jag funnit en anteckning om att när kyrkobyggarna blivit färdiga med kyrkobyggnaderna i Dalby och Lund så drog de norrut för att bygga de små medeltidstemplen i romansk stil. Det förnämaste kännetecknet på denna stil är rundbågen. Varför denna stil även kallas för rundbågsstil. Karakteristiskt för denna stilart är även rundbågstak och hjulbågsfönstren. Till slutet av 1100-talet och till mitten av 1200-talet undanträngdes denna byggstil av den gotiska stilen. Denna byggnadsstil utmärker sig på uppåt strävande former. Då nu bara gamla ganska små kyrkor murades med valvbågarna mer runda än spetsiga så kan man förutsätta att dessa kyrkor är uppförda i början på 1100-talet. Ur en tidningsartikel ur Ängelholms Tidning år 1929 undertecknat Torsten saxar jag vissa delar. Sålunda läses där: "När Mats Ketimundson efter slaget vid Mjölkalånga härjande for fram i det skånska landskapet år 1318 fanns långt uppe i landskapets nordvästligaste hörn i det gamla Förslöf en kyrka i romansk stil vid ett litet vattendrag som mynnar ut i Skälderviken". Så långt Torsten.
Förslöfs kyrka är mycket riktigt belägen strax intill en mindre bäck som har sitt utlopp i Skälderviken vid Ranarp. Jag fortsätter att citera Torsten:
"På slutet av 1500-talet eller något in på 1600-talet byggdes Förslöfs kyrka om. I enlighet med då rådande kyrkobyggnadsstilen. Huvudsakligen gotisk. Jag har för att få fram denna historik vänt mig till landsarkivet i Lund och ur där förvarade handlingar plockat ut det viktigaste. Själv betvivlar jag att någon ombyggnad av kyrkan utfördes så sent som på 1600-talet. Ty om så hade skett behövdes nog inte kyrkan rivas helt år 1850. Och hade den gamla då nedrivna kyrkan varit uppförd så sent hade den nog varit större än den var enligt 1830 års beskrivning. Men jag skulle inte hålla för troligt att ett par mindre sakristia och vapenhus tillbyggnader kommit att omnämnas som ombyggnader. Och som också lär dateras till 1600-talet. Jag skall här återge vissa delar av en i landsarkivet i Lund förvarad handling kallad "1830 års beskrivning av märkvärdigheter i Förslövs kyrka." Den beskrivningen är upprättad av N. ARB kyrkoherde i Förslöf. Undertecknad av domkapitlets ombud Mårten Persson samt av kyrkvärdarna Sven Påslog och Ola Pålsson. Sven Påslog var från Västra Ljungby och Ola Pålsson var från Ranarp. Denna beskrivning börjar sålunda: "Vid här var arkiv saknas där urkunder utan vilken man kunde hämta ämne till någon fullständig beskrivning. Men så mycket vi kunnat inhämta om kyrkans ålder går den tillbaka till katolsk tid." Med hjälp av denna 1830 års beskrivning och av Torstens artikel i Ängelholms tidning , samt några andra anteckningar och berättelser av äldre personer skall jag försöka göra en beskrivning hur man kan tänka sig att kyrkan såg ut. Vi tänker oss sålunda ett litet och lågt tempel 50 alnar långt och 14 alnar brett med gavlarna i väster och i öster. Ingången var genom sydvästra tillbyggnaden, vapenhuset. Templet var uppfört med rundbågade valv varpå dess höjd inte var så stor. Troligen inte mycket högre än dagens vapenhus i nya kyrkan. I väggarna voro placerade järnbågade små rutiga fönster på vardera sidan. Strax intill tempelbyggnaden stod den gamla klockstapeln i vilken var placerat en ringklocka av malm. Den hade en vikt av fem sekund, tre ? pund och fem skålpund. Eller uträknat i kilo, hekto och gram är det 877 kilo, 6 hekto och 4 gram. På denna klocka lästes på ena sidan "År 1762 blev jag omgjuten och förbättrad på kyrkans bekostnad under Kungen Adolf Fredriks tid. Varande fältprosten och prosten, nuvarande kyrkoherde Olof Lindegren. Kyrkvärd är i Förslöf Pol Persson och Gudmund Nilsson". Pol Persson var på Gunnar Johanssons gård och Gudmund Nilsson var från Vira. In under stod följande verser "Här jag kallar med mitt ljud, folket till Guds tempel. Skynda Edert då till Gud given gott exempel. Tänker nu är Herrens dag, gör en bättring alla. Förrän domklockan sista slag Er skall hädan kalla." Och på andra sidan lästes psalm 50 vers 5. Gjuten av Andreas Vetterholts Kungliga privilegierade styck och klok gjuter anno 1762. Sålunda kan man leta sig fram till att redan före 1762 hade Förslöfs kyrka en klocka. Men hur långt före går inte att veta. Vi återgå till beskrivningen och förflyttas tillbaka i tiden. Vi finner anteckningar om att år 1571 - 1613 var Mognes Pedersen Trade, sonnepräst i Förslöf. Han var häradsprost i norra Åbo i Bjäre 1584 - 1613. En gravsten skall ha funnits i kyrkan. Den skulle enligt 1830 års beskrivning ha legat uppe vid koret och utgjort en del av golvet. Medan den ut i 170 år legat där och blivit betraktad av upp- och nedgående så voro bokstäverna nästa utplånade vadan det voro mycket ringa möda att uttyda de. Följande lästes av skriftens innehåll: "Här vila Mognes Pedersen Trade, sonnepräst i Förslöf och Grevie. Präst i Bjäre Härad och i norra Åsbo Härad ut i 32 år. Som saligen hänsomnade den 14 januari anno 1613 med sin kära hustru Karine Lauritsdotter som dog i november 1601. Samt vilar här deras kärlige son Sören Mogensen Trane, sonnepräst uti 42 år. Som saligen hänsomnade 1655 den 24 november med sin kära hustru Inger Rasmusdotter som hänsomnade anno 1648 den 5 juni. Gud give dem med sin tro, kristen alen saligen uppståndelsen ." Här följer ett bibelcitat på latin. Var har denna gravsten tagit vägen? Den finnes inte bevarad sorgligt nog. Templet var rikt på bilder och epitafier. Men dessa har också förstörts. Varpå vi endast kan få en aning därom genom att studera 1830 års beskrivning. På två i kyrkan upphängda epitafier lästes så det ena "Här vilar hederlig Mogens Pedersen Trane, sonnepräst i Förslöv och Grevie i 42 år. Prost uti Bjäre Härad och norra Åbo uti 32 år. Som saligen hänsomnade uti i den 14 januari anno 1613." Och det andra lästes "Här ligger begravet ärlig och gudfruktige Karine Lauritsdotter. Född av ärlige föräldrar uti Vidborg i Djupland. Hederlige herr Mogens Pedersen Tranes, Förslövs och Grevies sonnepräst, hustru i 30 år. Uti vilka hon födde han fyra söner och en dotter. Och saligen somnade den 19 november 1601. Gud give henne med alla tros kristna glaglig uppståndelse. Jag begär att skiljas härifrån och var med min Herre Kristus. Anno domino 1603."
Predikstolen var av trä och hade sitt fäste i mankönsstolarna. Den hade åtskilliga bilder och uthugningar samt text. Den som sett Tostarps eller Barkåkras kyrkors predikstolar och altare kan lätt göra sig föreställning om hur Förslövs gamla altare och predikstol såg ut. Ty den lär ha varit som dessa. Det enda som finns kvar av gamla kyrkans utsmyckning är de bilder som vid prästgårdens restaurering år 1932 funnos undangömda på dess vind. Och då efter renovering återbördades till kyrkan. En av dessa bilder föreställer en ängel spelandes på en harpa. Denna bild har nu placerats på nummertavlan. Två av bilderna som troligen hört till predikstolen äro kvinnofigurer. Den ena som symboliserar tron, håller i sin ena hand ett kors och i den andra en bibel. Den andra förebildar hoppet och hon har i sin ena hand ett ankare och i den andra en duva. De två övriga bilderna är mindre. De består av snäckliknande figurer. Vardera omslutna av två kerubhuvuden. Dessa fyra bilder fick sin plats på ömse sidor om altarnicken. Samtliga bilder äro fint utskulpterade. Men var finns de nu? Dom är väl borta. Enligt 1830 års beskrivning skulle predikstolen haft följande text: "Anno 1613.......Magnus Petra Trade......." Detta skall översatt betyda "Anno 1613 havre hederlig och väl lärd man herr Mogens Pedersen Trane, sonnepräst i Förslövs och Grevie socknar låtit denna predikstol göra på sin egen bekostning. Och haver givit den till Förslövs kyrka." Predikstolen hade tvenne latinska citat. Den ena ur profeten Jerimias 30 kapitel och det andra Jesajas 59 och 21. Det därpå följande årtalet 1629 kan inte passa in på annat sätt än möjligen så att predikstolen först blivit färdig detta år. De citerade bibelställena, både Jerimia 30 och Jesajas 59 passar väldigt bra till en predikstol. Då Mogens Pedersen Trane, han hade en trana i sitt vapen, avled den 14 Januari 1613 fick han inte så stor glädje av den gåva, som han troligen i testamente givit till kyrkan. Mogens Pedersen Trane lär ha varit avhållen av sina församlingsbor. De lär har låtit avmåla honom i olja, i sitt långs skägg och iklädd pipkragen. Även hans prostinna blev avporträtterad. Och båda tavlorna voro upphängda på kyrkväggen. Även deras son Ceverin Sören Mogensen Trane, som blev präst här efter sin fader, genomfor samma ära jämte sin hustru Inger Rasmusdotter. Prästen Sören Mogensen Trane var född 1589 och blev hjälppräst i Förslöv och Grevies pastorat år 1607. Samt efter sin faders död blev kyrkoherde där år 1613. Han avled 1655. De gulnande bladen förtäljer att Sören Mogensen Trane skulle år 1650 ha haft sin son Rasmund till biträdande präst. Vi läser ur "Kavalins herdaminne": " Sören Mogensen Trane skulle ha varit en beskedlig man. Men han predikade sömnigt. Talade mycket fort och åsedda kan föga uppbyggelse. Han lär emellertid liksom sin fader ha varit mån om sin kyrka. Ty en del av gamla kyrkans inventarier har tillkommit under hans tid. Sålunda finns ännu kvar i Förslövs kyrka ett mycket vackert dopfat av mässing. På detta dopfat finnes ingraverat ett monogram S M T och den bild som möjligen skulle kunna vara en trana. Vid vänstra bilden är ingraverat ett S och vid högra sida av bilden M T. Under bilden är monogrammet S N graverat vid vänstra sidan och ett I vid höger sida. Samt under monogrammet 1641. I äldre kyrkan lär ha funnits en dopfunt i sten. Vartill detta dopfat passade. Märkligt nog har de som vandaliserat och förstörde kyrkans alla inventarier glömt att förstöra detta fat. Det fragment av dopfuntsfoten förvaras på historiska museet i Lund." Vi läser vidare i den gamla beskrivningen: "Koret var till sitt utrymme högst inskränkt. Vadan det var pastorns och församlingens önskan att få det utvidgat. Altaret är högst litet. Det har fyra bilder av vilka två hava böcker i händerna uti vilka läses i översättning: "En jungfru skall bliva havande och födda en son." I den andra boken lästes: "Han är uppstånden. Han är icke här. Se platsen vi havas begravit honom." Denna text kan ju passa bra då altartavlan föreställde våran frälsares uppståndelse. På denna altartavla fanns en längre latin inskription. Översatt: "Död var jag. Jag lever för evigt." Så följde på latin Davids 84 psalm "Hur ljuvlig är inte dina tempel, Herre." Skriftestolen som var intill altaret hade denna påskrift: "Anno 1642 är denna skriftestol och altartavla ?. Samma tid var hederlig och väl lärd man herr Sören Mogensen Trane sonnepräst i Förslöv. Kyrkvärd Bent Gudmundsen och Jens Johansen. Hans Serodius magister. Anno 1749 den 27 september."Detta sistnämnda namn och årtal kan inte ha någon annan betydelse än att altartavlan och skriftstolen då blivit ommålad år 1749. Ty då var magister Hans Serodius pastor i Förslöv. Han blev kyrkoherde år 1738. Vill man jämföra Tostarps kyrkas altar och predikstol med det ovan beskrivna så finns det en mycket stor likhet. Tostarps altare är även det försett med bilder som föreställer uppståndelsen. Och även detta altare är tillverkat i början av 1600-talet. Och ånyo målat år 1776. Så vi kan nog förutsätta att det är samma konstnär som utfört altarna på den tiden i Bjäre Härad. Troligen är det väl också samma målare som målat altarna. I beskrivningen omnämns även att de skulle varit den bild som föreställt våran frälsare hängande på korset. Förmodligen ett krusifix. Ett dylikt finns i Tostarp. Här av kan man ännu säkrare dra den slutsatsen att båda kyrkoras altare och även predikstolar varit ganska lika. Det är beklämmande att Förslöv, Grevie och Hjärnarp inte bättre tagit vara på sina kyrkors gamla klenoder utan helt förstört dem. Tostarp och Barkåkra däremot har sin gamla altare och predikstolar i behåll. En annan bild var en basunande ängel som hängde i valet. En tredje vet man inte vad den har föreställt. Vidare fanns det svenska vapnet uthugget och målat upphängt i kyrkans ena valvbåge. Och det samma stod 1689. På prästfrustolen stod att läsa: "Herre jag vill gå i ditt hus, på din stora godhet och tillber dig i ditt heliga tempel och din fröjd." Psalm 5. Vidare omnämner beskrivningen att det finns en inskrift på dörren till denna stol. Överst var det ett monogram Kristian den 4 och där under stod: "År 1747 blev de nya stolarna samt 1749 altartavlan och predikstolen och det övriga målat. Då magister Hans Serodius var kyrkoherde i Förslöv." Ytterligare omnämns att i kyrkan inte fanns någon läktare. Men att två vapenhus fanns och att det ena uppe vid altaret skulle kunna användas som sakristia. Men brukades som ingång och utgång för folket. På dess dörr lästes följande: "Anno 1746 är denna ingång gjord." Det saknas anteckningar om huruvida det endast var ingången som gjordes det året. Vid restaureringen 1951 fann man inmurad i väggen under södra orgeltrappan cirka en halv meter över golvet en granitsten cirka en halv meter hög. I ena kanten profilerad som en dörrinfattning. Den tordes sannolikt tillhört någon dörr i det sydvästra vapenhuset. Den är nu uppställd i nuvarande vapenhuset om den finns kvar. Handlingarna förtäljer vidare att det skulle funnits ett epitafium som i versform innehållit personalia över pastor i Förslöv och Grevie från 1688. Sören Mogensen Trane avled 1655. Under tiden från 1571 - 1655, sålunda under 84 år, hade far och son varit kyrkoherdar i Förslöv och Grevie pastorat. Under vardera 42 år. Märkligt är att de två skulle varit precis lika länge. En son till Sören hade varit hjälppräst här. Han blev sedan kyrkoherde i Vanstad. Efter år 1655 blev det inte längre präster med dansk härstamning. Utan nu finner vi en skåning som präst i Förslöv och Grevie. Det är Mogens Salmonsson. Han prästvigdes 1654. Och blev 1655 antagen till vikarie till Grevie socken. Som var..........Herr Mogens skyldigheter voro att lära Guds ord rätt och leva ostraffigen. Samt att till professorn Johan Zoegga i Köpenhamn eller hans efterträdare i ........ i Lund årligen före Sankt Laurentsi dagligen leverera 6 pund smör gott och väl vägt. Denna Mogens Salmonsson verkade i pastoratet åren 1655 till 1676. Hustrun Katarina var dotter till kyrkoherden i Höja Lars Trädgård. År 1677 den 8 februari erhöll magister Börje Persson Kock pastoratet genom generalguvenören von Fressens koalition på detta pastorat. Han prästvigdes två dagar därefter. Men ha synes under de följande krigsåren ej hava uppehållit sig där städse. Efter krigets slut återkom han hit och ville taga pastoratet i besittning. En präst från Halland vid namn Paul Larsson Åberg skrev 1680 till biskop Harald att han under Kocks frånvaro fyra år hade förestått pastoratet. Då han förut i Halland under fjorton år hade utstått många travaljer, hoppades han få bliva vid pastoratet. Samt framhöll att Kock, som vill utkasta änka med hennes sju barn. Och var förlovad med fogadedotter, måtte förflyttas till ett annat pastorat. Kock säger sig ha tänkt på giftermål med änkans hus men då hon förlovat sig med Paul Åberg såg det inte lovande ut för Kock att få pastoratet. På den tiden var det brukligt att då det fanns änka efter avliden präst eller döttrar. Skulle änkan och döttrarna bliva vid pastoratet. Och det var då den nytillträdande prästens skyldighet att gifta sig med endera änka eller någon dotter. Detta kallades att konservera änkan. Kavalins herdaminne berättar utförligt om den strid som uppkom mellan de båda prästerna och prästänkan. Då jag inte anser dylikt gammalt gräl bör här medtagas drar jag en tysthetens slöja över detta. Katarina Herrmogens erhöll 1680 Kungliga majestäts resolution att hon eller någon av hennes döttrar skulle stanna vid pastoratet. Och med en tjänlig och till kyrkoherde duglig prästman försörjas. Hon klagade emellertid på Herr Börje och anhöll att han måtte bort flyttas och Paul Åberg istället måste insättas som pastor. Börje Kock blev i slutet av sistnämnda år försänt till Billeberga. Och den 13 augusti 1681 presulverade Kungliga Majestät att Åberg skulle installeras som präst i Förslöv, om han fanns kapabel och värdig. Och om han ville taga änkan äkta. Detta oaktat blev Herr Paul Åberg icke pastor här. Trolovningen mellan Åberg och Katarina Herrmogens var fullt konditionall. Katarina var icke obenägen att gifta sig med Herr Hans Strim. Som blev pastor i Förslöv i slutet av 1680. Åberg kom först till Båstad och sedan till Ausås. Där han dog 1693. Under tiden 1677 till 1680 hade sålunda Förslöv haft två präster. Vilka under denna tid stritt om pastoratet och kivat om prästänkan Katarina. Kivet om prästänka om äktenskap skulle inte upphöra utan fortsätta framåt under två andra prästmäns tid. Hans Nilsson Strim var född i Västerås stift. Blev student i Greifswald 1655. Erhöll under samma år av biskop Vinsstrup tillåtelse att predika. 1666 att söka prästerliga sysslor samt prästvigdes i Västerås. Den 9 februari 1673 blev han hovpräst hos fältmarskalken Christer Horn. Denna syssla hade han till 1676, då han kom i samma egenskap till landdomare i Skåne Ulf Bonde. År 1677 mottog han enshand befattning hos presidenten Knut Kurk. 1682 avlade han ed sonnepräst härstädes. Och förband sig den 8 januari samma år genom revärs att gifta sig med änkan eller dottern. Vilken av dem Gud genom sin faderliga providens behagade honom tillfoga. Änkan blev den som fick Hans Strim till man.
Hans förnäma relationer av svensk börd hade icke förvärvat honom den aktning att Häradsprosten Rodes förslag att han måtte bliva vice Häradsprost 1683 av biskopen gillades. En Häradshövding Möller i Båstad som 1685 hade en tvist med Strim beklagade sig över hans pikanta .......art. 1687 åtalades Strim att sig förklara av vad myndighet han tillåtit en person att svärja på öppen bibel. Vilket lände världsliga överheten till stor perjudik. Strim lär inte ha haft några barn med sin hustru Katarina. Han avled 1687. I Förslövs kyrka själaringde det för hans fru 1709. Under denna tid, när dess prästman har verkat i Förslöv och Grevie, omtalar inte hävdernas blad att det blivit gjort något vid eller anskaffat något till kyrkan. Efter Stirm kom den präst som få många sidor i Lundsstift herdaminne. Det var Göran Varberg. Han var son till kyrkoherden i Östra Karup av Göteborgs stift, Nils Arvidsson. Varberg blev 1687 eller i början av 1688 utnämnd som pastor i Förslöv. Då han icke ville förklara sig benägen till giftermål i änkans hus utan sa att sådant fodrade betänkande och lämnade det till Guds styrelse så väckte det stor förbittring hos prästänkan. Och det till henne hängivna partiet i församlingen. Då Varberg den 16 maj 1688 blivit installerad som pastor uppstod ett stort tumult. I det en hop ungdrängar och pojkar samt några äldre män rusade in i prästgården stojande och larmande.
Varberg frågade vad de ville. De svarade under mycket buller och skri "Vi vilja fråga om Ni vill gifta Er med någon ur prästhuset? Vi skola alla stå med änkan och vill Ni icke som vi skall det aldrig gå som Ni vill eller som Ni tänka." Prästänkan begärde hos Kungliga Majestät att få bliva vid pastoratet. Och insände därmed församlingarnas klagomål mot Varberg. Ur Kavalins herdaminne kan utläsas att det var mycket stridigheter mellan präst och församlingsbor och mellan präst och prästänkan. Men vi går förbi dessa stridigheter. Vi läser vidare ur hävderna. Kungliga majestät reliverade den 14 november samma år att om ej oenigheten kunde biläggas ska den som världsligt mål vore remitteras till laga domstol. Detta skedde, och de som deltagit i tumultet måste göra avbön, betala rättegångskostnaderna och till Varberg för hans expenser erlägga 50 daler silvermynt. Prästänkan upphörde icke att påyrka Varbergs avlägsnande. I Kungliga Majestäts brev 1690 yttrades att detta ej kunde beviljas. Varberg var utan tvivel en rask man, dock mer intresserad i världsliga bestyr än prästämbetet. Även var han icke lite kitslig och trätgirig. 1691 responderade vid ett prästmöte. Vid visitation 1707 rådde det ett fredligt förhållande mellan honom och församlingarna. 1788, nej 1708 övertog han på arrende Ängeltofta gård. Vilket konsistorium ansåg var oanständigt samt mot kyrkolagen stridande. År 1711 övergick honom den olyckan att prästgården brann upp. Härav kan man sålunda utläsa att då prästgården brunnit upp så måste en ny dylik byggas. Den nuvarande prästgården byggdes 1785 och tillbyggdes på 1850-talet. Den östra delen, två tredje delar, var byggd 1785 av knuttimrat grovt liggande plank. Medan västra delen, en tredje del, är byggd av tegel i början av 1850-talet. Äldre personer omtalar att de har hört berättats att fastigheten Allunda skulle i äldre tider varit prästgård. Det kan ju ha varit möjligt att under den tid som prästgården var under ombyggnad eller då ingen prästgård fanns, Allunda fått vara tjänstebostad för prästen. Men det är helt fel, för jag har köpebrev. 1877 köpte prästänkan Benedicta Jönsson tomt av Per Pålsson Förslöv nummer 2. Inte Per Pålsson där uppe utan den Per Pålsson på det stället. Då köpte hon tomt och byggde Allunda. Så det var helt fel att det har varit prästgård.
Prästgården, den nuvarande, renoverades åren 1932 och 1953. År 1711 rasade pesten på våren med stor dödlighet. Varberg beskrev i brev 25 maj 1711 tillståndet inom pastoratet såsom högst bedrövligt. 200 äldre och yngre personer fanns som icke hade något att leva av. Många gårdar voro öde. Och spannmål till utsäde kunde ej anskaffas. I Grevie hade i anledning därav och för pestens skull jorden icke blivit skött. Stridigheterna mellan prästen och församlingsborna fortsatte. Och vi fortsätter att citera ur Kavalins herdaminnen: "Varberg väckte missnöje mot sig genom godtyckligt förfarande vid värvningen 1717. En högsmålsprocess inleddes då mot honom. Han blev anklagad och häktad. Han hade nämligen dels låtit några drängar rymma till Danmark för att undgå inskrivning, dels under det att danskarna voro i landet så vet i Köpenhamn. Varberg dömdes av krigsrätten att mista liv, ära och gods. Men fick nåd på högre ort.
År 1719 utbröt missnöjet med Varberg i full låga. Och det begärdes att få en annan präst med oberyktat namn. Konsistorium försökte att få förlikning till stånd. Men Varberg fanns länge obenägen därtill. Men när motparten begärde att han borde observera Matteus 4, 25, 39 och 40 och Luckas 17, 3 och 4. Så blev de 1721 förlikade. Men någon rätt vänskap blev det inte. Varberg sysselsatte sig mycket med världsliga ting." Jag citerar Torstens artikel i Ängelholmstidning: "Svårt hade även pastor Varberg att underordna sig världsliga böjelser under sina andliga förpliktelser. Alltid försedd med bössa roade han sig med jakt på sina resor mellan kyrkorna. Efter första mässans slut, for han en gång ut i båt till en ö, troligen något av skären, för att jaga sälar. Båten som ej fastgjorts ordentligt kom lös och drev ut på sjön. Och mässfall blev följden, då pastorn ej kom hem förrän på kvällen. Varberg var gift två gånger. Först med Kristina Pedersdotter och andra gången med Judith Kälärk. I detta senare äktenskap lär det ha fötts tre barn, flickor, som alla dog i späd ålder. Enligt omnämnda 1830 års beskrivning skulle det ha funnits ett epitafium i versform om dessa hans tre flickor. Varberg var nog en hård herre men han har nog fått känna på livets vedervärdigheter. Och herdaminnet berättar att det världsliga fick vika för det andliga då livets afton började skymma. Varberg var kyrkoherde i Förslöv och Grevie pastorat åren 1688 till 1737. I 49 år. Och kontraktsprost i Åsbo Bjäre Härd från och med 1711. Han bars till graven av 12 unga prästmän vilka vardera fick en silversked. Varpå stod ingraverat "Jesus vann". Göran Varberg skänkte till Förslövs kyrka en förgylld nattvardskalk. Hans prostinna skänkte en oblatask av silver. På dess lock läses "År 1758 under nådårstiden blev Förslövs kyrka tillhörig oblatask förfärdigad, samt förgylld inuti och på locket. Skänkt av Varbergs änkeprostinna Judit Kälärk." Båda dessa finns i behåll.
- Om de finns ännu vet jag inte. Men det skulle jag tro.
Nu följde en tid med försoning och samförstånd mellan präst och församling. Magister Hans Serodius var född 1703 i Örholma i Finja. Och han var präst i Förslöv och Grevie från 1738 till 1756. Då han sökte pastoratet i Förslöv och Grevie så reste han själv till Stockholm för att utverka sin utnämning. Som skedde den 27 september 1737 med tillträdde 1738. Vi citerar Kavalins herdaminnen: "Han synes icke hava saknat huvud och kunskaper. Ej heller omsorg om sitt kalls ordentliga stridande, men var sjuklig. Och trodde sig vara det i högre grad än vad han var. 1742 begärde han att få tvenne adjunkter. År 1749 ingav han ett vidlyftigt memorial angående folkundervisningen. I hans pastorat funnes många personer även gifta män och hustrur av trettio till fyrtio ända till sjuttio års ålder. Vilka blivit försummade i ungdomen och varken kunde läsa innan- eller utantill. Många kommo ned från Småland och Halland och tog tjänst men höll åt sig i skola. Varför prästen med dessa inget kunde uträtta. Och predikan förstådde de inte. Han föreslog att skolhus skulle byggas. Förslöv och Grevie borde kunna lämna 50-60 daler till lön åt lärare. Hans Seridius avled 1756. Han begrovs i Förslöv där han i koret vilar sig efter allt sitt arbete. Magister Serodius var en av sitt nit lärdom och Gudsfruktande värderad och älskad prästman. Under hans tid blev de nya stolarna i kyrkan målade år 1747. Och två år senare målades som ovan anges altartavlan samt allt som för övrigt i kyrkan krävde försköning. Efter Serodius död var Nils Malmvik nådeårspräst i Förslöv. Och om honom berättas det att han år 1746 var biträde hos Elias Ottersröm i Källstorp. Han ville ej åtnöjas med sin enskilde stol utan påstådd att få sitta i samma stol i kyrkan som kyrkoherden. Malmvik uppsatte på egen hand i församlingarna en skrift var han begärdes till fjärde ...predikant. Detta medförde dock inget resultat för honom. År 1755 den 5 juni klockan ett på eftermiddagen slog åskan ned i Förslövs kyrktorn. Jag citerar gamla handlingar: "Men gjorde Gud ske lov ingen annan skada än att spån ända uppifrån och ned till muren ungefär ett kvarter brett avslogs. Tornet, eller som det kanske istället var, en fristående klockstapel. Den lära ha varit uppförd till vissa delar av sten och sedan av spån beklätt trä, således ett mellanting mellan torn och klockstapel." År 1758 blev Olof Ingelgren pastor i Förslöv och Grevie. Han var född i Ingelstad den 4 mars 1698. Ingelgren blev kyrkoherde 1759. Erhöll prosttitel 1760 och blev Häradsprost 1762. Han dog 24 oktober 1784. Han var gift med en Margareta Horn. År 1780 erhöll han vikarie. Om Ingelgren förtäljer hävderna: "Han syns icke hava ådagalagt synnerligt vit som kyrkoherde. Han ansågs som dåtida medelmåtta. Efter år 1776 förmådde han själv föga uträtta. Han ville ej ge sin adjunkt årligen mera än 40 daler i lön. Denna adjunkt Botsakt uppgives till sin hälsa mycket blivit då det levdes uselt hos Ingelgren. Ingelgren lära emellertid till fattiga bortskänkt den förmögenhet han ihopspratt." Och i kyrkoboken heter det: "Ho som den mannen kände tillstår att han nedlagt mycket arbete i Guds vingård. Varit ren och oskränkad." Elmgren skriver bl.a. enligt de gamla handlingarna skulle han ha verkat på att förbättra klockringningen. Och får det kanske sin förklaring att det var under hans tid som Förslövs mäktiga gråstenstorn blev uppfört. I den tidigvarande klockstapel eller kyrktornet hade det bara varit plats för en klocka. Ur det i Lund och landsarkivet förvarade handlingarna plockar vi fram: "Att i andordning av 30 mars 1774 och resolution av den 4 juni 1775 beslutats att uppföra ett gråstenstorn 25 alnar högt , 12 alnar långt och 18 alnar brett med anslutning till kyrkans västra gavelvägg med en valvbåge." Att tornet blev byggt samma år finner vi av att på tornets västra gavel med järnbokstäver satts årtalet 1775 samt bokstäverna G D 3, vilket betyder Gustaf den 3. Detta torn blev visst något större än vad som ursprungligen var ämnat. Grundytan blev 18 gånger 12 alnar och höjden 38,5 alnar. Det har byggts så att kyrkans västra vägg få utgöra östra väggen till tornet. Sålunda att tornets östra mur byggts på denna vägg. Där egendom har vi ännu något kvar av den gamla kyrkan. Studerar vi dom gamla handlingarna kan vi få fram lite intressanta upplysningar om detta tornbygge. Som utom att få plats med två kyrkklockor i den övre delen, även i bottenplanen kunde användas till sittplatser vid gudstjänsterna. Handlingarna omnämner att 14 stolsrader efter tornets uppförande placerades där. Sju på varje sida. Vi skall se vad detta torn kostade i uppförande. Ur räkenskaperna plockar vi fram att det åtgått 8.000 murtegel som kostade 200 riksdaler banko, 24 tolfter bredder för 126 riksdaler banko, 2.700 st läkt till ett pris av riksdaler banko 500, Spik 6 riksdaler banko, 1000 st handslagna tegel 45 riksdaler banko samt ytterligare 2.500 murtegel 75 riksdaler banko. För arbetslönen enligt kontrakt med församlingen 2.300 riksdaler banko. Till byggmästare Lövgren samt för grunden 100 plus 54 riksdaler banko. Det har kostat 6.190 riksdaler banko och 18 shilling. Ur räkenskaperna har jag inte kunnat få fram på vad sätt stenen anskaffades men enligt äldre personers berättelser lär församlingsborna varit ålagda att anskaffa och framforsla denna utan någon ersättning. För att bestrida kostnaderna för denna tornbyggnad hade Förslöv fått av Grevie kyrka, enligt ett protokoll av den 21 augusti 1841 som avser Grevie kyrkas tornbyggnad, ett räntefritt lån och 2.616 riksdaler, 13 öre riks mynt eller tillsammans 67 ??mynt. Vilket räknat efter gällande myntfot utgjorde 1.414 riksbank, 5 shilling och 10 daler. Detta lån återbetalades av Förslövs kyrka under åren 1786, 1791, 1795 och slutbetalades år 1796. År 1785 blev Magister Hans Petter Vänerberg kyrkoherde i Förslöv och Grevie. Han var född 1750 och blev student 1764. Prästvigdes 1774. Den 10 december 1776 utnämndes han till skeppspredikant vid Ostindiska kompaniet i Göteborg. Och gjorde med dess skepp Stockholm en resa till Kina. Dit de ankom den 8 augusti 1777. Under denna resa hade de mycket hårt väder, sålunda slog åskan ned på båten varvid tre personer dödades och många skadades. Efter detta oväder höll Vännerberg på båten en tacksägelsepredikan över orden i första Mosebok. Som lyder: "När Jacob vaknade upp ur sömnen sa han: Herren är sannerligen på denna plats." Följande år gjorde Vännerberg ännu en resa. Och år 1781 en tredje resa då till Ostindien. År 1783 den 23 september erhöll Vännerberg Ers Kungliga Majestäts fullmakt på Förslöv pastorat. Och den 13 december 1784 efter Ingelgrens död ny fullmakt. Han tillträdde pastoratet 1785. I sin själsbiografi yttrar sig Vännerberg om tillstånden i pastoraten: "Vid min hitkomst var där väl mycken oordning och okunnighet i dessa socknar. Men Herren öppnade snart många hjärtan att de gav akt på Herrens ord." Han erhöll prosttitel 1791. Och var Häradsprost 1811 och 1819. Han var gift med Anna Maria Malm. Dotter till en av direktörerna i Ostindiska kompaniet i Göteborg. Vännerberg avled 1821. Enligt herdaminnen skulle hans församlingsbor haft stor respekt för honom. Någon skall ha yttrat: "Det vore väl om de fruktade för Gud så mycket som för prosten." Han skall ha varit omtyckt så som en glad och angenäm umgängesman. Vännerberg var en av förgrundsgestalterna i den nya väckelserörelsen. Som i denna tid gick i de nordväst skånska bygderna. På Förslövs kyrkogård finnes en stor flat liggande gravsten. Varunder han och tre av hans barn vilar. På denna sten har inte tidigare varit något namn eller förut befintlig text. Men under 1840-talet inhuggits H.P Vännerberg. Gravplatsen är belägen i nordvästra hörnet av den gamla kyrkogården. Kyrkogården är på nordöstra sidan omgiven av en gråstensmur. Och har även varit det mot norr. Men denna har bortförts vid kyrkogårdsutvidgningen. Enligt tidigare citerade Torsten, skulle i denna mur funnits en gravsten i marmor över Vännerberg. Denna sten har under en längre tid varit bortförd från kyrkogården. Då arrendatorn av kyrkohemmanet Olstorp, vilket tidigare arrenderats av anhöriga till Vännerberg, på 1940-talet skulle lägga om en trappa till boningshuset, då fann man som underlag en väl huggen sten av vackert material. Som sedan när den vänts och rengjorts visade sig ovan menade gravsten. Och var försedd med följande inskription: "Tacksamheten och vördnaden reste denna minnesvård efter kontraktsprosten över Bjäre Härad, kyrkoherden i Förslövs pastorat magister Hans Petter Vännerberg. Född 8 juni 1750 och i herranom död den 8 maj 1821. Hans förgängliga del vilar häri och trenne av hans barn sonen Jonas Niklas född 17 april 1788 avsomnad den 14 februari 1790, Jonas Eberherd född 7 oktober 1791, hemkallad 1 januari 1800 och dottern Margareta Karolina född 3 augusti 1797. Gift med kyrkoherden i Glimrad, teologie licensiat herr J. Wislander. Avled saligt den 6 augusti 1821. Salige äro de döde som i Herranom död, de skola vila i från sitt arbete. Så vila i välsignelse du gode, trogen tjänare."
Stenen är nog återförd till Förslövs kyrkogård. Och är placerad i kyrkans östra gavel, intill sakristians ingång. De olika uppgifterna om Vännerbergs sista vilorum måhända kan förklaras så. De två ovala silverplåtarna, som jag återkommer till senare, kunde ha varit fästa i kristlocket. Och graven har varit omedelbart intill östra yttermuren till gamla kyrkan. Samt gravstenen rest in till samma mur. Då vid nya kyrkans byggande graven kommit att ligga inom sakristian har den flyttats ut till kyrkogårdens nordvästra hörn. Och har försetts med den där liggande hälstenen. Var vid silverplåtarna och den återfunna gravstenen flyttats till Rosenhult respektive Olstorop av Vännerbergs därvarande anhöriga. Möjligen kan silverplåtarna med infattning ha varit placerade på gamla kyrkans östra innervägg omedelbart intill platser där gravstenen stod på ytterväggen.
Av de många i gamla kyrkan förr befintliga epitafierna finnes endast ett mindre dylikt bevarat till våra dagar. Det består av två ovala silverplattor, så kallade kistplåtar vilka förr i tiden placerades på kistlocket. Dessa plåtar har istället blivit placerade på en målad trätavla som försetts med ram.
Inskriptionen på den översta plåten lyder: "Här vilar hyddan efter herr kontraktsprosten, kyrkoherden och magistern Hans Petter Vännerberg. Anden saligt förlöst 8 maj 1821. Jag haver kämpat en god kamp. Jag havet fullbordat loppet. Jag haver hållit tron. Härefter är mig förvarat rättfärdighetens krona vilken herren mig giva skall på den dagen. Den rättfärdige domaren, men icke mig allena, utan ock alla dem som älska hans uppenbarelse." På underplåten finns följande: "Ingenting kan skilja mig från Guds kärlek som är i Jesus Kristie, där haven I provet att himlens härlighet är mig bred. Jag vet det namn som mig är givet. Det är i Guds bok inskrivet. Min fröjd skall de ej störas. Min lovsång evigt höras."
Dessutom finns ett väl bibehållet porträtt i olja och sidenduk. Där Hans Petter Vännbergs drag således blivit bevarade till eftervärlden. Såväl porträttet som minnestavlan har återskänkts till kyrkan av en av Vännerbergs ättlingar Axel Skolander av Rosenhult. Dödsåret på porträttet är felskrivet, det skall vara 1821 istället för som där anges 1822. År 1824 erhöll Nikolaus Mattias Rab kyrkobefattningen i Förslöv och Grevie. Han var född 1780 i Lövestad, son av skomakare Mattias Rab. Rab var gift med Maria Magdalena Kullenberg. Kavalins herdaminnen förtäljer om honom att han i anseende till sin fattigdom under studenttiden fick åtaga sig att mot en två tredjedels riksdaler årligen städa och elda i skolrummen. Och fick därför, samt för sina dåliga kläder lida smädligt mot de kamrater som voro bättre lottade. Han blev student 1798. 1804 begav han sig till Pommern i hopp om där erhålla någon förmånligare informatorstjänst än i hemlandet. Där lönen vanligen utgjorde 33 riksdaler och 16 shillingar på sin höjd 50 riksdaler. Efter åtskilliga, en del vidriga, öden beslöt han återvända till Sverige 1809. Rab prästvigdes 1811. År 1830 erhöll han prosttitel. Under sin kyrkoherdetid i Förslöv, hade Rab som pastorsadjunkt Otto Kristian Slytter. Som tjänstgjorde i 2 år och 6 månader. Troligen från 1827 till 1831. Ty under åren 1833 och 1834 tjänstgjorde som pastor Sven Möller, bondson från Barkåkra. Född 1786. Möller blev senare kyrkoherde i Hjärnarp och Tostarp. Då prosten Rab hade avlidit gifte sig Möller med hans änka. Av de gamla handlingarna har som synes framgått att Rab i sin ungdom varit förtrogen med fattigdom och umbäranden. Varför det inte är så märkvärdigt att han under sin prästtid i Förslöv kom att särskilt ägna sig åt de fattiga i församlingen. Detta framgår av följande som är hämtat ur gamla arkivhandlingar. Vi skall något uppehålla oss vid detta. Men först vill jag nämna att det är tack vare Rab som vi nu kan läsa hur vi i gången tid hade det i våran gamla kyrka. Ty det var han som upprättade 1830 års beskrivning. Ur vilken jag har hämtat många värdefulla bidrag till denna skildring av våran kyrka i gången tid. Under prosten Rabs tid var det en omfattande fattigdom i församlingarna. Varför det upptogs mindre belopp vid bouppteckningar. En så kallad fattigprocent. Vidare förekom en slags kollekt kallad sammanskott för bröllop. I kyrkan fanns också en fattig stock för kollekter. De pengar som på detta sätt kom in, jämte räntan på församlingen utlånade medel, utdelades till behövande fattiga. Gamla i Förslövs kommunarkiv förvarade räkenskaps- och protokollsböcker förtäljer att år 1826 sköttes fattigvårdsangelägenheterna av kyrkoherde Rab. Som mycket noggrant bokförde alla in- och utbetalningar till de fattiga i Förslöv och Grevie pastorat. Vi kan sålunda kalla denne kyrkoherde för pastoratets förste fattigvårdsordförande. Ur de gamla böckerna gör vi några anteckningar. På debetsidan har som första post upptagits 200 riksdaler silver mynt som voro utlånade. För dessa är bokfört ränteinkomster. Vidare förekommer sammanskott för bröllop. Så som i Johannes Petterson i Hult 42 shilling. Vid Jens Nilsson i Slammarp 24 shilling. Vid Sven Nilssons i Hålarp 3 riksdaler och 30 shilling. Vid bouppteckningar så kallad fattigprocent. Så som efter torpare Ola Jönssons hustru 1 riksdal och 24 shilling. Vid Lundstedts 30 shilling. Också vidare. Ut i fattigstocken 10 riksdaler och 17 shilling. Detta var ett litet avsnitt ur de bokförda inkomsterna. Vi skall även ta en titt på utgifterna. Sålunda finner vi till fattiga husgjonner under året. Till änkan Bente i Håle 36 shilling. Till Dockens i Himmelstorp dotters begravning 1 riksdal och 16 shilling. Vidare finns en post till den som nu idag undfår understöd i Förslöv. Gamle Sven Trullson i Förslöv 24 shilling. Också vidare. Vi skall inte ta fler exempel av dessa sammanlagt 21 personer som tillsammans undfått i understöd 29 riksdaler banko och 36 shilling. Vi skall se vad förutnämnde Trullsons begravning kostade. 3 stop brännvin 1 banko, 18 shilling. 1 lakan 2 banko. 4 stycken brädder 1 banko 16 shilling. För kistans förfärdigar 1 banko. För spik 8 daler. För uppassning i hans sjukdom 1 banko 24 shilling. Eller sammanlagt 7 riksdaler banko 18 shilling. Att en så stor utgift som posten för tre stop brännvin förekom så gått som vid varje begravning, lär väl antagligen bero på att på den tiden bars liket till kyrkan. Varpå detta brännvin mest troligt var avsett för bärarna. År 1828 donerade prosten Rab till vardera av fattigkassorna i pastoratet 33 riksdaler banko och 16 shilling. Prosten Rab avled 1831. På första kyrkogård finns en gravsten över honom med följande text: "Prosten och kyrkoherden över Förslöv och Grevie församlingar Nikolaus Mattias Rab född den 7 november 1780 och död 22 maj 1831 med trenne dess barn. Sonen Mattias Jacob Olof född 29 mars 1829, död den 6 juni 1829. Döttrarna Nikolina Maria född 13 november 1830, död 1834 och Elina Sofia född 1825, och död 1840. Svenska psalmen 421." Under kyrkoherde Rabs tid fick kyrkan en ny klocka. Det är den nuvarande lilla klockan med följande inskrift: "År 1830 då Karl 14 Johan var Sverige och Norges konung. A. Del A Gardi landshövding och doktor Wilhelm Faxe stiftets biskop. Magister Rab församlingens kyrkoherde, blev denna klockan ny gjuten i Kristianstad av E.M. Frids." Denna klocka har sedan omgjutits under kyrkoherde Skolanders tid. Återkommer till den senare. Som redan nämnts så var Sven Möller pastor i Förslöv åren 1833 till 1834. År 1835 blev magister Wilhelm Fast kyrkoherde i Förslöv och Grevie. Han var född i Göteborg den 30 januari 1779. Prästvigd 1804. Nådeårspräst i Västra Karup 1810. Erhöll infödingsrätt i Lunds stift 1812. Blev präst i Båstad 1813. Erhöll 1818 transport till Trädenepastorat i Skarastift. Men då Båstads pastorats innevånare önskade behålla honom och sådant medgavs kvarstannade han. Erhöll prosttitel 1830. Blev Häradsprost 1832. Och slutligen blev kyrkoherde i Förslöv 1835. Han var gift med en Maria Krestina Backman. Fast dog 1843. På Förslövs kyrkogård finns det en gravsten med följande text: "Här förvaras stoftet av kontraktsprosten i Bjäre Härad, kyrkoherde över Förslöv och Grevie församlingar, magister Wilhelm Fast född i Göteborg 1779, död 1843. Dess fru Maria Kristina Backman född i Båstad 1781, död 1846 samt deras son adjunkten och teologikandidaten Jonas Anders Fast född i Båstad 1815, död 1843." Under Fasts kyrkoherdetid tjänstgjorde någon tid sonen Jonas Anders Fast som adjunkt. Den 10 augusti 1844 blev Karl Ambrosius Jönsson pastor i Förslöv och Grevie. Han var född i Karlskrona. Föräldrarna var garvaren Mattias Jönsson och Johanna Maria Löv-Jönsson. Var född 1798 och blev student 1813. Han prästvigdes 1821. Erhöll kyrkoherdebefattningen i Förslöv och Grevie 1847. Under Jönssons kyrkoherdestid hände en hel del i församlingen. Ur ett gammalt prostvisitationsprotokoll från 1844 hämtar vi följande: "Det fanns ännu ingen fast skola i pastoratet. Förslövs innevånarantal var 753 mankön, 828 kvinnkön, är lika med 1.581 personer. I Grevie var antalet 901 manskön och 971 kvinnkön, sammanlagt 1.872 personer. Så dom var 300 mer i Grevie. Sammanlagt i båda församlingarna 3.453. I Förslöv fanns 8 torpare. I Grevie 124. Från 1711 till 1837 födda och döda inskrivna i 6 band." Vi läser vidare: "Redan för 42 år sedan hade beslutet om Förslövs kyrkas utvidgning blivit in sänt samt ritning och kostnadsförslag av kungliga majestät i nåder fastställts. Ännu hade dock nybyggnaden alltjämt blivit uppskjuten.
Då emellertid kyrkokassan befinner sig i de goda skick som protokoll visar. Och då kyrkan i sin nuvarande beskaffenhet icke bekvämt rymmer mer än 300 till 400 personer. Eller på icke långt när hälften av kommunianterna i församlingen. Så ansågs det att byggningen icke längre borde fördröjas." Redan år 1803 föreligger godkänt förslag av arkitekten Boman. Detta förslag bibehåller den gamla kyrkan förlängd i öster men nytt korparti. Och i väster är försett med portal framför tornet. Ett senare förslag upprättat av arkitekt Törnqvist. Tillbyggs i koret i söder med trappgavlar. Ingendera kom till utförande." Istället upprättades ett förslag av arkitekt F.V. Skolander. Daterat den 8 februari 1849 vilket kungliga majestät godkände 8 september samma år. Det innebar långhusets breddning med 3 alnar åt vardera sidan. Samt tillbyggnad i öster. Detta förslag godtogs av församlingen, varom protokoll daterat den 8 november 1849 lyder så: "Protokoll av sockenstämma i Förslövs prästgård i Förslövs församling den 8 november 1849. På kallelse hade flera på tillstädeskommit för stadfästelse av den av kungliga majestät 19 september 1849 fastställda ritningen hur ombyggnaden och utvidgningen av Förslövs kyrka samt för att överlägga om varjehanda för det stundande arbetet. Det beslöts att med grävningen till grund skulle han stå till byggmästare voro antagen. Att sockenstämmans ordförande härom skulle skriva till murarmästare och klockaren Rosenlund från Tving i Belkinge. Om han ville och kunde åtaga sig arbetet. Dessutom förutom skulle borde anställas aktion och anskaffande av stor och tjänlig sten till grunden. Även sådan framforslad. Även av sprängd sten till murarna. Även att den skulle betalas efter kubik innehållet mest en kubikaln till last. Och därefter till en och en halv alen. Vad som vore där i mellan beräknas icke vid betalningen. Ej under hundra skulle antagas i varje utrop. Om ej genom grävning av brunn vattnen kunde fås till mureriernarbet skulle anskaffas upplåtas och aktion till den minst bjudande. En kopia av ritningen skulder ombesörjas så att originalritningen till rättelse kunde bevaras. En byggenas direktion skulle väljas som i frågan om kostnader m.m skulle åt församlingens vägnar besluta. Den gamla handlingen var undertecknad av som följer: "Karl Ambrosius Jönsson, Jan Johansson, Ranarp, Pål Olsson, Karstorp, Jöns Nilsson, Ranarp, O.C. Slytter, Viarp, Kristian Jansson, Ranarp och Jöns Svensson ombud för Karstorp." Ett annat protokoll från den 28 juni 1850 handlar om att då dugligt takspån av eke icke kunde anskaffas. Beslöts det att lägga tak av skiffer som skulle bli varaktigare.