Gräve kyrka har ett medeltida torn, men tornhuven tillkom 1804 och kyrkans långhus är från 1760-talet. Ett bevarat tornkapell från tidig medeltid var troligen avsett för byggherren med familj. Det inre hos kyrkan av idag, är präglat av den senaste renoveringen 1998-99, men viktiga delar av 1760-talets inredning finns också kvar i kyrkorummet.
Väster om Örebro ligger sjön Tysslingen, och Gräve kyrka är belägen öster om Tysslingens sydspets, på flack åkermark. Lite norrut finns ett säteri från 1580-talet, Åkerby herrgård, och söderut ligger Gräve by.
Kyrkan har svarta plåttak och fasaderna är putsade i en rosaröd kulör. Byggnadens bakgrund åt nordväst utgörs av Kilsbergens långsträckta blågröna linje.
Medeltidskyrka förnyad på 1760-talet
Under senare delen av 1100-talet uppfördes här den ursprungliga kyrkan med torn i väst, rektangulärt långhus och smalare kor i öst. Många tidiga kyrkor i Örebro län fick senare under medeltiden valv invändigt, men Gräve kyrka blev aldrig valvslagen. Där kunde man i mer än 500 år inne i kyrkan se takstolen, såsom var vanligt under tidig medeltid. På 1700-talet blev dock kyrkan för liten och det var dags för en stor förändring.
Det gamla långhuset revs 1762-64, och istället byggdes ett nytt, med sakristia i norr och med tresidigt kor som avslutning. Detta blev kyrkans nuvarande form – tillsammans med det medeltida tornet som står kvar. Även delar av den västra gavelväggen vid tornet behölls när det nya långhuset uppfördes.
Ny färgsättning vid renovering
Kyrkans inre präglas av den senaste renoveringen 1998-99. Då fick interiören en ny färgsättning med blått tak, och rummet fick nytt golv av kalksten. Ett murat fristående altare tillkom också, samt nya liturgiska möbler. Renoveringsarkitekt var Jerk Alton. Kyrkorummet har även kvar viktiga delar av 1760-talets inredning såsom predikstol, altarring (knäfall) och altaruppsats. Till altartavlans motiv med keruber som svävar i skyn, hör ett stort framförställt kors som är förgyllt. Bänkinredningen var först sluten – med små dörrar in till varje bänkrad – men sedan 1899 finns istället de öppna bänkar som man nu ser.
Epitafium i kyrkans kor
Vid ombyggnaden 1762-64 fanns en initiativtagare och donator: Aleph Anrep på Åkerby herrgård, som var lagman. På sydväggen i koret finns ett epitafium (minnestavla) över honom; han avled samma år som den nya kyrkan var klar, men är begravd i Kils kyrka.
Närketorn med svart plåthuv
Kyrktornet i Gräve är ett så kallat Närketorn som stegvis smalnar av uppåt; det har ett avtrappat murliv. Under den färgade putsen finns kalksten, och i ljudgluggarna högst upp har det förr funnits kolonetter av sten. Den ursprungliga tornhuven hade säkerligen en annan form än den nuvarande som likt en liten ”mössa” kröner tornet. Denna plåthuv med förgyllt kors tillkom 1804, men täcktes ordentligt med svartmålad plåt 1824. Plåten är lagd med en ålderdomlig teknik där småplåtarna är överlappande och spikade, alltså ej falsade vilket är mer vanligt.
Tornkapell med tydlig utformning
I tornets andra våning finns ett tornkapell som har varit öppet ut mot kyrkorummet genom två välvda fönsteröppningar. Detta kapell har förmodligen varit avsett för byggherren och hans familj, så att de på ett upphöjt och avskilt sätt kunde höra mässan som pågick nere i kyrkan. Tidigmedeltida kyrkor med västtorn har sannolikt ofta uppförts genom privat initiativ – av någon storman. I det medeltida klassamhället var kyrktornen symboler för överheten, och just i Närke finns det många tidigmedeltida västtorn – fler än i många andra landskap. Det har funnits tornkapell även hos kyrkorna i Edsberg och Knista, men kapellet i Gräve kyrktorn är unikt för länet genom sin tydliga utformning. Det renoverades och konserverades 1959.