När jag stiger in i kolumbariet slås jag av hur tyst och fridfullt det är. Jag möts av en ljusbärare i svart smide med tända ljus och jag känner vördnad när jag på väggen rakt framför mig ser en relief föreställande ett barn, som går på en tunn bro av säv över till andra stranden där en ängel möter det.
Jag undrar stilla vilka som ligger begravda här. Till höger om mig ligger den ursprungliga delen av kolumbariet med sina tretton små rum. Rummen nås via korridorer där väggarna är klädda med blankpolerad gråspräcklig marmor och golven är av svart, grå och vit kalksten lagda i olika mönster. I varje rum finns urnnischer från golv till tak. Varje urnnisch har en täckplatta i gulvit marmor och den motsvarar gravstenen på en kyrkogård. På täckplattan finns en guldfärgad symbol ingraverad och under den namnen på de avlidna med födelse- och dödsår. På täckplattan hänger även en liten vas med plats för blommor.
Till vänster om entréhallen ligger den senare tillbyggda delen i två våningsplan och här ligger kolumbariets andaktsrum innanför en glasvägg. I detta rum tas ofta ett sista farväl av den avlidne innan gravsättningen sker. Det är kolumbarievaktmästaren som gravsätter under en kort och andaktsfull ceremoni, ofta tillsammans med de anhöriga.
– Gravsättning i urnnisch i kolumbariet är lika slutgiltig som en gravsättning på en kyrkogård. Det är sällan vi öppnar en nisch om det inte är för att ställa in ytterligare en urna. I likhet med familjegravar på kyrkogårdar, kan man här erhålla nischer med plats för flera urnor. Flyttning av urnor medges mycket sällan, förklarar kolumbarievaktmästare Tibor Kisvari.
Går man förbi andaktsrummet, når man i slutet av korridoren en trappa som leder ner till det lägre planet. På den grå väggen intill trappan hänger en relief som föreställer en familj med två barn som blickar upp mot himlen. Jag tittar upp mot taket och ser att det här utgörs av en kupol av glasbetong, som i sig är ett konstverk. Annars är taken i kolumbariet vitputsade. Det nedre planet har nio små rum och jag ser att färska snittblommor hänger på många av urnnischerna.
– Det kommer cirka 15-20 besök per dag och det är främst anhöriga som hälsar på. För de som inte har möjlighet att besöka kolumbariet erbjuder församlingen en blomservice där gravrättsinnehavarna kan beställa blommor för en mindre kostnad och sedan smyckar jag urnnischen med blommorna åt dem, berättar Tibor.
Viloplats för tusentals stockholmare
Det är Tibor som guidar mig i denna begravningsplats i det fördolda. Tibor berättar att intill de nybyggda kyrkorna i Stockholms innerstad finns det inte tillräckligt med utrymme för att anlägga kyrkogårdar, men genom att uppföra ett kolumbarium under eller i anslutning till kyrkan kan man ändå erbjuda en begravningsplats i den egna församlingen. I S:t Görans kolumbarium finns det drygt 4550 nischer med plats för 10 000 askurnor och ungefär 500 urnnischer är inte upplåtna.
När kolumbariet var nybyggt var det många som köpte nischer för framtiden, men idag är det inte möjligt att köpa en gravplats i förväg. Gravrätten upplåtes normalt till en gravrättsinnehavare, en närstående person till den avlidna. Denna kommer till kolumbariet och väljer ut en nisch och ansvarar för den. Gravrättsinnehavaren fattar beslut om det ska ske gravsättning av ytterligare urnor i nischen om det är fler i familjen som ska gravsättas där. Man får disponera en gravplats i 25 år med rätt till förnyelse i ytterligare 15 år. Därefter placeras urnan i ett särskilt område på Råcksta begravningsplats.
Jag ser att några av urnnischerna har andra religiösa symboler än de kristna och får höra av Tibor att enbart ett fåtal av de gravsatta har haft en annan trosuppfattning och ungefär 30 procent av de vilande i kolumbariet har utländsk härkomst. Kolumbarier är framför allt vanliga i södra Europa, där de bland annat används för att spara plats.
Jag tänker på alla människoöden och livsberättelser som ryms bakom dessa nischer när vi går tillbaka uppför trappan och genom korridoren. I entréhallen står en kvinna med en blombukett under armen och betraktar en vit skulptur av en bedjande kvinna ”Ske Din vilja” heter skulpturen utförd och skänkt av D. Dahl.
Text och bild: Charlotte Hörndahl
