Signe Hasselblad

Signe Hasselblad

Tio år med Heleneviks Kyrkliga Arbetskrets

Den, som skriver 1900-talets kyrkohistoria, måste skriva om syföreningarna eller, som de också kallades, de kyrkliga arbetskretsarna. De var många. De hade många medlemmar, och de gjorde mycket stor nytta. Pengarna, som man fick in genom att sälja utmärkta handarbeten och bakverk alldeles för billigt, gick till församlingens arbete och andra välgörande ändamål. Svenska Kyrkans Mission fick mycket pengar från syföreningarna. Tyvärr är dock källorna till föreningarnas historia få och föga givande. Styrelser och protokoll var i dessa kretsar ofta obefintliga företeelser. Dessutom föredrog man oftast att göra gott i tysthet utan att synas. 

Källor finns om Heleneviks Kyrkliga Arbetskrets

Ett undantag i den allmänna källfattigdomen är dock Heleneviks Kyrkliga Arbetskrets. Signe Hasselblad var en av de drivande krafterna. Hon skrev ner kortfattade historiska upplysningar av stort värde. Språkbehandlingen är utmärkt. Hon har sinne för belysande detaljer och viktiga yttranden, och hon har humor. Hon kan dessutom den mycket svåra konsten att skriva lagom långt. Tack vare svärsonen Stellan Hasselblad har jag fått ta del av arbetskretsens efterlämnade arkivalier och skrivit rent Signe Hasselblads anteckningar. Eftersom språkbehandlingen är utmärkt, har jag inte behöva bearbeta texten. Det enda, som jag har gjort, är att sätta in överskrifter över de olika styckena och sammanföra satserna till stycken. Bland arkivalierna från Heleneviks Kyrkliga Arbetskrets finns ett block med ringbindning. På blocket står inom en svart ram: Skrivblock 80 blad prima skrivpapper. På dessa skrivpapper har Signe Hasselblad skrivit ner minnen från Heleneviks Kyrkliga Arbetskrets. De utgör en historik till 10-årsjubileet. Därmed har Signe ordet. Lars Gahrn

Tanken föddes på Tacksägelsedagen 1944

Tacksägelsedagen 1944 föddes tanken att bilda en syförening på Helenevik. Söndagsskolan hade nyss blivit till och hölls då för en kort tid i Svärds stuga. Denna söndag hade prosten kommit för att tala till barnen. Föräldrarna voro inbjudna. Det var strålande solskensväder och stugan var full med barn och mammor. När vi sedan vandrade ner var det som vi kommo överens om att låta vår tacksamhet komma till uttryck på något sätt. Prosten blev uppringd och fick veta våra planer.

Syföreningen bildades den 25 oktober 1944

Vid en sammankomst hos Lundgrens bildades så Heleneviks kyrkliga arbetskrets den 25 oktober 1944. Det beslöts att vi skulle arbeta dels för söndagsskolan och dels för att om möjligt få ett församlingshem på Helenevik. Fröken Isabella Lundgren skänkte en gåva som grundplåt till föreningens verksamhet. Nyheten att en syförening bildats gick från hus till hus. Den första arbetsaftonen hade vi den 6 november. Syster Ida läste en berättelse för oss. Intresset var stort, arbetsglädjen också.

Första försäljningen i Lundgrens trädgård

Onsdagen den 29 augusti 1945 hade vi vår första försäljning i Lundgrens trädgård. Prosten Orrgård inledde med en andaktsstund.Det var en verklig festdag. Vi gynnades med ett underbart väder. På kvällen var trädgården upplyst med stora elektriska lampor. En fiskdamm för barnen var också anordnad. 3000 kr blev resultatet. Det var över förväntan stort.

Gemensamma utfärder

Vår första utfärd sommaren 1946 ställdes till Kungälv. Allan Alfredsson som hade en stor motorbåt ställde välvilligt sig själv, sin lediga dag och sin båt till vårt förfogande. - Middag skulle vi naturligtvis äta på stadshotellet. Jag minns hur kyparen stramade upp sig inför så många respektabla damer. Vi granskade matsedeln och fastnade för stekt rödspätta. Med bedrövad min återkom kyparen om en stund och förklarade att de tyvärr inte hade så många spättor, varför några fick ta en kötträtt. Efter en promenad i staden drack vi kaffe på en liten trevlig uteservering. På hemfärden blåste det ganska kraftigt, men vågorna bli ju inte så farliga i Göta älv. Ingen blev sjösjuk.

Övriga utfärder som vi haft under åren har varit till Onsala, Partille, två gånger till Åh, till Tölö och nu senast till Helsjön och Varberg, där vi fick hälsa på kungen som gästade Varberg samma dag.

Tacksamhet för världsfreden

Det är ju vissa tillfällen som man minns särskilt väl ett sådant är när syföreningen var samlad hos Linnea Börjesson efter hennes 50-årsdag den 7 maj 1945. Fredsbudskapet hade ropats ut över Norden. Det andra världskriget var slut. Alla voro djupt gripna och tacksamma.

Skulle vi kunna få en militärbarack?

Ett annat minne men av annan art är sammankomsten hos Märta Revelj en vinterkväll 1949. Prostparet hade kommit upp. Märta hade julgranen kvar; det var så hemtrevligt. Vid kaffet berättade prosten en nyhet. - Han hade fått veta att ett antal militärbaracker skulle säljas till ideella ändamål. En stor fördel med dessa var att det följde byggnadstillstånd med, vilket annars var otänkbart att få under dessa år. Vi blev naturligtvis mycket intresserade och tyckte att detta skulle vara något för oss. "Ja men", sa' då prosten, "om ni nu får en, har ni då någon tomt att ställa den på?" Hulda Lundgren var av någon anledning inte närvarande. När hon nästa morgon fick veta nyheten sa' hon - utan betänkande - "Ja det är klart, att en tomt ska ni få". Så inga bekymmer om den saken. 

Vi fick en militärbarack!

Prosten lade in en ansökan och så var det att vänta och hoppas. Efter en tid fick vi veta att det var 300 baracker som skulle säljas och 10.000 ansökningar hade inkommit. Utsikterna var inte stora. - En majdag kom emellertid glädjebudskapet: en förrådsbarack från Kiruna skulle vi få. Den dagen var telefonen i flitigt bruk. Det blev ett planerande och resonerande. 

Stiftelsen Heleneviks församlingshem bildades

Prosten Orrgård kom upp och bildade Stiftelsen Heleneviks församlingshem vars första paragraf lyder så:

Stiftelsen har till ändamål att uppföra och inrätta samt såsom ägare innehava och förvalta ett församlingshem i Helenevik, och att därigenom tillhandahålla lokaler för kyrkligt församlingsarbete och sådan ideell och social verksamhet som kan anses förenligt med församlingslivet. 

Byggmästare Claesson som blev vår entreprenör förklarade att vi hade haft tur. Virket var friskt och bra. Det var den bästa barack han hade sett. När alla formaliteter med myndigheterna voro avklarade började bygget, som sedan gick i rask takt.

Invigning i advent 1949

Andra söndagen i advent 1949 var en stor dag. - då invigdes Heleneviks församlingshem. Prosten höll invigningstalet. Kyrkokören sjöng. Ett violinsolo utfördes och församlingens präster läste var sitt bibelord av vilka jag endast minns detta:

”Talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan.” (Efesierbrevet 5:19.)

Efter invigningen var det kaffesamkväm hos Lundgrens för så många som det gästvänliga hemmet kunde rymma. Vi skildes denna minnesrika kväll i känslan av att kunna se med tacksamhet tillbaka och med frimodighet framåt.

Sven Franzén blev arbetskretsens präst

Nu gör vi ett skutt i tiden till oktober 1951. - Då kom pastor Franzén. - Något av det första han yttrade var detta. "Nu lär ni nog få dras med mig en tid framåt". Han borde ju istället ha sagt: Nu lär jag nog få dras med er en tid framåt.

Men för att inte stegen skall bli tunga 

när till Helenevik han skall dem ställa. 

Vi lovar att försöka att vara riktigt snälla.

Vårt 10-årsjubileum 

10 år är inte någon lång tid så vi kände oss nog som ganska gröna jubilarer. Men fira dagen skulle vi ju göra. Några av de som var med och bildade föreningen och inte var medlemmar voro inbjudna. Det var Tyra Fredriksén och Hillvi Runstad som hörsammat inbjudan. Prostparet, pastor Franzén med fru och pastor Melander med fru och syföreningen hundraprocentigt samlad. Efter välkomstönskan av pastor Franzén läste undertecknad några glimtar från de gångna åren och om hur församlingshemmet kommit till. Alice Allgurén som är vår skaldinna hade skrivit några trevliga versar om hur vi har det på ett symöte. Prosten kåserade mycket roligt och intressant om sin Amerikaresa som han företagit samma år. Pastor Franzén höll en kort andaktstund, avslutade med aftonbön och psalm nummer 13 och 332. När vi skildes åt denna kväll låg på mångas läppar den undran: Hur har vi det om 10 år framåt?

Biskop Bo Giertz gästade oss

Försäljningen 1954 den 25 augusti. En högtidsdag. Biskop Bo Giertz hade varit välvillig att komma och hålla andaktsstunden som invigning. Strålande väder och fullt med besökare, vilket är mycket glädjande. Resultatet 6500 kr var oväntat gott.

Skall vi ha styrelse och protokoll?

Efter ett samtal med fru Holmér den 4 maj 1955

Ett samtal med fru Holmér har kommit mig att reflektera

över om det är något i vår krets vi borde reformera. 

Vår syförening på Helenevik är kanske ganska unik.

Vi har ingen styrelse, för inga protokoll

och mycket sällan är det kiv eller groll.

Vårt förhållande kan sägas vara

ungefär som i en syskonskara.

Alla längtar efter symötesdagen

och ännu har vi inte lidit av någon slentrian.

Frågan ställs ikväll om vi skall söka nya former.

Skall vi skriva paragrafer och ha fasta normer.

Att det som är bra kan bli bättre är en känd tes (syntes).

Att därom diskutera nu tillfälle ges. 

Signe H.

Hösten 1955.

Fler historiska anteckningar

Bland Heleneviks Kyrkliga Arbetskrets' efterlämnade arkivalier finns utöver Signe Hasselblads 10-årshistorik även några lösa lappar med anteckningar, som av allt att döma har skrivits strax efter händelserna. En handlar om föreningens bildande. En annan berättar om att en förening har bildats. Den tredje innehåller anteckningar om arbetskvällarna från den 6 november 1944 till och med den 13 mars året därpå. Den fjärde berättar om den första utlottningen den 23 april 1945.

En svart katt – ett förebud om framgång 

Heleneviks kyrkliga arbetsförening bildades onsdagen den 28 oktober 1944. Fröknarna Lundgren hade välvilligt upplåtit sitt hem samt inbjudit kyrkoherde Orrgård med fru. Närvarande voro förutom Fröknarna Lundgren och Örn samt kyrkoherdeparet Kerstin Larsson, Alma Thompsson, Fröken Låstbom, Gerda Gustavsson, Irma Karlsson, Lalla Fredriksén, Hillvi Runstad, Agnes Mörning samt undertecknad.

Efter att ha druckit gott kaffe med hembakade kakor, vidtog överläggningen om föreningen vi tänkt att bilda.

Det beslöts att vi skulle arbeta dels för söndagsskolan dels för att i framtiden om möjligt få ett församlingshem på Helenevik. Vår första arbetsafton bestämdes till måndagen den 6 november. Fröken Isabella Lundgren skänkte 50 kronor som en grundplåt till föreningens verksamhet. Vilket tacksamt mottogs. Kyrkoherden läste ett par goda berättelser för oss. Den ena bar titeln Deklaration, den andra "Nåd". När vi stodo i hallen för att gå kom en främmande svart katt inspringande. Det tydde vi alla till att det skulle betyda lycka för vår framtida verksamhet.

S. H.

-------

Ett meddelande om föreningens bildande 1944

På Helenevik har bildats en kyrklig arbetsförening under ledning av pastorsämbetet i Mölndal. Första arbetsaftonen hålles måndagen den 6 november klockan 7 hos Fru Kerstin Larsson (kapten Larssons).

Kaffe, socker samt kaffedopp för en person medtages. En avgift av 25 öre, som tillfaller föreningens verksamhet, upptages.

Alla som äro intresserade hälsas hjärtligt välkomna.

----

Många arbetsaftnar

Vår första arbetsafton hade vi den 6 november 1944 hos Fru Kerstin Larsson. Närvarande voro 24 stycken. Fru Larsson bjöd på hembakade wienerbröd till kaffet. Vi hade besök av syster Ida som läste en betraktelse över "Allhelgonadagen". Fröken Winterfeldt spelade piano och några av fruarna sjöngo. När vi skildes klockan 10 tyckte vi alla att vi haft en trevlig kväll. Kollekten blev 7:05 kr. 

Den 20 november hos Alva.

Tisdagen den 5 december samlades vi åter hos Winterfeldts. Närvarande voro 26 stycken. Alla prisade Fröken Winterfeldts hembakade wienerbröd och gladdes åt en sjungande vitklädd lucia med levande ljus i kronan. Syster Ida läste en vacker berättelse. Fyra fruar sjöngo några vackra julsånger. Fru Mörning hade skänkt 5 kronor till var verksamhet. Det var vår sista arbetsafton för år 1944.

Det nya arbetsåret 1945 började hos Fru Rosa Hallberg den 16 januari. Det var ett förfärligt oväder med snöstorm. Kyrkoherden med fru skulle varit närvarande men kunde ej komma för vädrets skull. Fru Hilmersson hade skänkt 10 kr till vår förening. Den tian plus kvällens avgifter räckte till inköp av en stor docka, som kostade 18:80.

Måndagen 29 januari träffades vi hos Fru Börjesson. Det var sträng kyla ute, men inne hade vi det varmt och skönt. Kyrkoherden med Fru gladde oss med sin närvaro. Kyrkoherden läste ett par berättar. Senare kom syster Ida också en stund. Vi beslöto oss för att samla in pengar till Mölndals fadderort i Karelen Hartu.

Tisdag den 13 februari hos Fru Lindberg, mycket snö och halt i backen. Vi bestämde vad vi skulle lotta ut samt vad det skulle kosta per lott. Samt beundrade de arbeten som vore färdiga, däribland en docka som var mycket söt.

Måndagens 26 februari hos Fru Emmy Jansson. 25 stycken närvarande, alla mycket flikiga och många arbeten i verksamhet. 

Tisdagen 13 mars hos Winterfeldt. Syster Ebba var med. Gott kaffe, sång och musik.

----

En barnkofta utlottades

Måndag den 23 april 1945 hade vi för första gången dragning på det första utlottade arbetet. Det var en barnkofta som vanns av herr Götborg, Vingagatan 9, Göteborg. Den inbringade 35 kr till vår kassa. Vi voro samlade hos fru Lindberg och hade en mycket trevlig kväll.

En tacksam livsfilosof

Bland arbetskretsens arkivalier finns även två anteckningsblad, som ger oss glimtar av Signe Hasselblad som människa. I den första uppteckningen möter vi henne som en tacksam och humoristisk livsfilosof. På det andra bladet har hon skrivit ner en insändare med ett förslag, som vittnar om, att hon var angelägen om att kyrkan skulle nå ut i radion. Hon arbetade på liknande sätt med sin arbetskrets. Bland arkivalierna finns många tidningsnotiser, som vittnar om, att hon då och då fick med nyheter från sin arbetskrets i Helenevik i lokalpressen. Vi börjar med Signe Hasselblad som livsfilosof: 

Det är idag mycket vackert väder och jag sitter och tänker över livet och min tillvaro. Helst skulle jag vilja göra som skomakar'n: skriva en lapp på min köksdörr: Stängt mellan hägg och syren, och sitta i solen och bara meditera. Våra kulturprofeter lär oss nu att människan är tredimensionell: kropp, själ och ande. Mitt nuvarande tillstånd är, att kroppen är skral, själen medelmåttig men anden är ung och vital. Och så håller jag på med att tänka mig in i att bli svärmor "på riktigt". Hela livet är ju en skola, och jag tror att det blir en hel del nya saker att lära som nybörjare i svärmorskolan.

En morgon av Carl Axel Moberg 

En morgon skall du våga gripa 

det med dina händer 

och bära det in i ditt liv.

Dagens dikt den 24 maj 1961.

Inbjud alla till kyrkan!

Här kommer Signe Hasselblads tankar om, hur man skulle kunna pålysa söndagens högmässa i radion. Det rör sig om en insändare till tidskriften Vår Kyrka: 

En tanke.

Varje lördagskväll omedelbart efter rapporterna 19.15 kommer en maning antingen från Svenska Livräddningssällskapet, Sällskapet för trafiksäkerhetens främjande eller något annat "främjande", allt mycket bra och beaktansvärt. - Men hur skulle det vara med en maning till svenska folket att på söndagen besöka någon gudstjänst och ta del av det underbara evangelium som predikas i alla våra vackra kyrkor? Om det inte låter sig göra efter rapporterna, så varför inte efter den lilla text som läses efter helgmålsringningen? Låta det komma som en inbjudan: "I morgon söndag står församlingens kyrka öppen och väntar på dig".

Om det så bara vore en enda själ i församlingen som vaknade av maningen så vore det är ju ej förgäves.

"Vårsådd"

"Somt föll i den goda jorden".

P.S. Ett varmt tack för tidningen Vår Kyrka.

D.S.

Signe Hasselblad i Mölndals Hembygdsförenings arkiv>>