Anteckningar från 1948 och 1951
Arbetsåret 1948 började hos Märta Revelj. Pastor Tobiason var med. Undertecknad var förkyld och kunde inte närvara.
Tisdagen den februari voro vi hos Signe (mej). 10 stycken närvarande. Vi började att tala om när vi eventuellt kunde ha försäljning.
Den 10 februari voro vi hos Alma Thompson. Jag tänkte skriva upp våra medlemmars födelsedag för att ingen skulle bli glömd när jämna år inträder. Men vår lilla Alma vägrade att tala om sitt födelseår. Men hur det var så fick vi reda på att hon skulle fylla 80 år 1948. Stor förvåning bland oss alla. Ingen kunde tro annat än det var 70. Så vi är och riktigt stolta över vår unga 80-åring. "Fröknarna" voro tråkigt nog inte närvarande denna gång. De skulle på 70-årskalas.
Nästa gång vi samlades var den 23 februari hos Linnea. Hon är en underbar värdinna, alltid glad trots att hon ofta har anledning att vara motsatsen.
Friherrinnan Sparre hade fyllt 80 år. Annie läste för oss om henne. Vi inköpte en tavla av Herr Rune Kjellberg.
Den 11 mars voro vi hos Lundgrens. Som alltid beundrade vi Huldas vackra blommor: amaryllis, camelia och många andra vackra växter. Goda hembakade kakor och en trevlig samvaro. Doris hade sin vepa färdig och den väcktes allas beundran. En lottlista skrevs ut och vi köpte 16 lotter på den.
Den 22 mars foro vi till vår grannstad för att besöka "Fröknarna" som vi har sagt förut, men nu säger vi Signe och Doris. Vacker musik och gott kaffe samt dessa goda kakor, som vi varje symöte säger att vi inte får ha. Men som vi alla uppskattar i allra högsta grad. Det är gott---
Hos Ulla samlades vid nästa gång. Vi hade ett par gäster som hjälpte oss att sy: Fru Signe Jonsson från Backa och Fru Svensson. Ullas alla krukväxter beundrades. Annie och jag hade våra dukar färdiga. Det är så roligt varje gång någon har ett arbete färdigt. Vi samlar ju i den stora kistan till Lundgrens och vi ser fram mot vår försäljning med stor förväntan.
Den 4 maj hos Märta. Besök av fru Inghammar och Doris Niklasson. En mycket trevlig kväll med sång av fru Inghammar och Märta.
Den 26 juli hade vi bjudit upp Mölndal syförening. 21 stycken kommo, och vi hade mycket trevligt tillsammans. Det var underbart vackert väder och det gladde oss alla.
Försäljningen i Helenevik den 30 augusti 1951. En strålande vacker solskensdag, en av sommarens vackraste dagar. hade vi fått. Klockan 9 på morgonen voro alla tillgängliga krafter i verksamhet. Restaurangen och dess personal hade bråda timmar. Läckra smörgåsar och massor av hembakade kakor hade åstadkommits. Klockan 11 fick vi personal kaffe. Syster Ida hade kommit och vi passade på att ta några kort både inne och ute. Till vår stora glädje var lokalen fylld med folk när prosten Orrgård klockan halv ett höll inledningstalet.
Våra gäster och vänner som kommo sågo nöjda och glada ut när de druckit kaffe och avsmakat det goda kaffebrödet.
Allt gick som smort hela dagen och på kvällen var det en trött men glad skara som drucko kaffe, och våra kassörer räknade och räknade, 4400 kr brutto. Nytt rekord, föregående år hade vi 3600. Vi kände nog alla att Guds välsignelse vilade över vårt arbete.
Arbetsåret 1951 började den 18 september. Det var de "nya fröknarna" Ellen och Jenny som voro värdinnor fast som vanligt någon undrade var det var för anledning att få tårta. "Fröknarna" förklarade att det var för det var första gången de hade kaffet. Vi voro också mycket glada över att ha fått två nya medlemmar i vår krets.
Nästa gång voro vi bjudna till Engelbrektsgatan. Vår kära Hanna Dalström bor där. Men om detta kan jag inte berätta av den anledningen att jag låg i en säng på Carlanderska sjukhemmet och skulle opereras nästa morgon klockan 8 (det var min födelsedag). Men jag är fortfarande tacksam för den vackra bukett med liljor och rosor som stod bredvid mig när jag vaknade upp efter en lyckad operation. Jag kände att det var många som tänkt på mig under dessa morgon timmar.
I församlingshemmet samlades syföreningen nästa gång den 16 oktober. Annie och Karin voro värdinnor. Syster Ida och pastor Tobiasson voro gäster. Pastor Tobiasson läste om missionen. Jag satt hemma i fönstret och tittade ner på er. Var nyss hemkommen från sjukhuset.
Ett nytt blad skrevs i arbetskretsens historia tisdagen den 30 oktober, då pastor Franzen med sin fru för första gången voro hos oss. Till vår stora glädje sade pastor Franzen "att vi nu skulle få dras med honom en tid framåt". Efter kaffet hade vi dragning på ett köksgarnityr som Alma Syför (läsningen osäker) vann, och Linnea sålde lotter på en blåsbälg, vilket framkallade en del munterhet. Pastor Franzén läste sedan något ur en ny bok, Jag minns inte titeln, men det var om olika ideologier. Efter psalmsång och aftonbön skildes vi åt, tacksamma för en trevlig samvaro.
P.S.
(För mig personligen hade denna kväll stor betydelse. Länge hade jag tänkt att vi skulle börja att läsa "Fader vår" högt tillsammans men det hade aldrig blivit gjort, och nu när vi läste denna bön så läste alla högt med utan överenskommelse. För mig var det en bönhörelse.)
Hösten 1951 har varit den vackraste och mest färgsprakande på många, många år. Björkarna har stått guldgula till bara för några dagar sedan. I berget ovanför där jag bor blommar fortfarande en röd dalia, och det är den 13 november idag. Märta R och Alma Thompson som voro kvällens värdinnor hade satt mycket vackra rosor på gården, vilka voro plockade utanför församlingshemmet. Vi gladde oss åt att för andra gången ha vårt nya prästpar ibland oss. Vi sjöngo först ett flertal olika psalmer. Sedan läste pastor Franzén ett föredrag med titeln "Religiös eller kristen?" - - Efter en stunds samtal över tidens oro och svårigheten att nu för tiden fostra barn slutade kvällen med psalm och aftonbön.