Handtag på lerkruka.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Att städa ett kulturarv

En kyrka är full av gamla saker, saker som är utgör en del av Sveriges största kulturarv. Även saker i kyrkor blir dammiga, så hur gör man när det är dags att städa ett kulturarv?

Vi tänker kanske inte på kyrkan som någon skräpig plats, men det är en plats som besöks av många människor, alltså skräpas den ner. Kyrkovaktmästaren är den som ansvarar för att ta hand om kyrkan och får ibland hjälp av ideella kyrkvärdar. Det är deras uppdrag att se till att kyrkan fungerar i den dagliga verksamheten och samtidigt se till att känsliga inventarier skyddas mot förslitningar.

Det är tack vare kyrkovaktmästaren som konfetti från gårdagens bröllop är borta när du kommer på gudstjänst, att stearinet från en ljusprocession kommer bort från golvet i samma stund som besökarna lämnar lokalen. För att få bort tuggummi från ett känsligt golv så fungerar det inte att använda något mirakelmedel, då gäller det att istället hitta en metod som påverkar underlaget på minsta möjliga sätt.

Det gäller att städa så att det blir rent, men att städa varsamt. För mycket städning orsakar onödigt slitage. Så hur vet man då vad som är lagom? Ofta så kan det räcka att damma av saker och ting. Istället för att skura hela golvet så kanske det räcker att gnugga lite på fläcken med en trasa. När vissa extra känsliga saker ska rengöras så krävs det en expert, då får en konservator kallas in.

Att vårda detta kulturarv kräver samarbete, ständig omsorg och en varsam hand.

Se människan-scenen på Bokmässan, med Eva Dahlgren i boksamtal.

Kultursatsning 2020

Svenska kyrkan är en av samhällets största kulturaktörer. För många människor är kulturen en samtalspartner för att reflektera över existentiella frågor. I film, litteratur, sångtexter, konst, dans och teater finner vi både igenkänning och andra erfarenheter att spegla våga egna liv och dilemman i.

Kyrkorum med upplysta valv, i centrum av bilden ett triumfkrucifix.

Upptäck kulturarvet

Kyrkor och begravningsplatser är fulla av historia och rymmer olika slag av berättelser. Samtidigt är rummen och platserna inte museala utan används än idag, ett levande kulturarv.