I vårt land finns många Svenstorp. Namnet betyder helt enkelt Svens torp eller nybygge och tar oss tillbaka till vikingatid eller tidig medeltid. År 1425 skrevs namnet Svenstorpe.
Den nuvarande kyrkan, som är byggd i romansk stil, invigdes 1854. Den gamla kyrkan var från 1542 men revs för att ge plats åt dagens kyrka. Det enda som finns kvar från den medeltida kyrkan är tornet. Från kyrkan har man en underbar utsikt över äng, åker och skogar. Mycket av detta är gammal sjöbotten, här utbredde sig förr Näsbyholmssjön. Det sägs att denna sjö en gång speglats tre kyrkor och tre herrgårdar. Kyrkorna var Saritslövs, Svenstorps och Gärdslövs kyrka och herrgårdarna Näsbyholm, Stjerneholm och en nära Gärdslövs kyrka som. Den tredje herrgården är nu borta.
En skröna berättas att sjön gick så nära Svenstorps kyrka att prästen kunde ha ett metspö utlagt genom fönstret vid predikstolen och på så sätt bedriva fiske i dubbel bemärkelse.
Under 1869 torrlade man sjön och Dybecksån fick hjälp av en konstgjord kanal att leda bort vattnet. Den gamla sjöbottnen blev ängsmark. Troligen hade ängsmästaren, vars gravsten står nära kyrkan, en uppgift efter sjöns torrläggning. Under våta vårar samlas dock ännu mycket vatten nedanför kyrkan och man tror vad Asp berättar i sin bok om Vemmenhögs härad, att tornet en gång skadats illa en ”morgonstund i tjäl-lossningen”. Nu står det fast och stadigt och bär den kyrkklocka som samlar Svenstorps invånare till gudstjänst.
Kyrkklockan är från 1792 och inskriptionen berättar att Gustav IV Adolf var kung, Thott landshövding och Celcius vår biskop. Kyrkoherde var Klintorph och kyrkvärdar Bengt Persson och Anders Larsson. Klockan ger oss också ett ord på vägen från Pd. 66:8 ”Lofven I folck vår Gud, låter hans lof vidt hördt warda”.
Altaret möter oss med Thorvaldsens Kristusbild som vår tröstare och hjälpare. På altarbordet står två tunga malmljusstakar som kan belysa ett kapitel ur Svenstorps historia från 1700-talets mitt. På Persemölla bodde då Sven Olsson som i sitt äktenskap hade 14 barn. Flera av dess dog som små, och i sin sorg skänkte han då till sin hemkyrka dessa ljusstakar. Ytterligare sju barn kom till världen i den gamla gården och de fick till föräldrarnas glädje leva och blomstra. Det lär också vara denne Sven Olsson som skänkte en ko till socknens fattiga som ett tack till Gud för att hans djur skonats av kreaturspesten. Kon mjölkades skiftesvis av de behövande och då pesten rasat ut, köpte Sven tillbaka kon och skänkte pengarna till socknens fattiga. Inte underligt att hans namn blev ärat och ihågkommit.
Som i så många andra kyrkor har de kyrkliga syföreningarna bidragit med sitt hantverk och därmed förskönat kyrkan. Bland annat kan nämnas korsstygnsmattan framför altaret och den märkliga spetsen i skånsk knyppling på altarduken. Nya silvervaser på altaret, en handsmidd ljusstake i järn vittnar på sitt sätt om Svenstorpsbornas kärlek till sin kyrka.