Fjärde söndagen i advent ”Herrens moder”
På min överarm har jag en tatuering av Maria och Jesus. De håller hela världen i sina händer. De påminner mig om att när Gud kallar, då vill jag säga ja. Ja, jag vill vara Guds händer i världen.
Jag tänker på dig, Maria. Jag tänker på hur du vågade och gladde dig åt att säga ja. Att du sa ja med en sådan självklarhet. Hur ditt ja också kan inspirera mig. Du blev kallad till en specifik uppgift, att bära, föda och ta hand om ett barn. Dina händer blev Guds händer. Modershanden som smeker kinden och torkar tårarna. Också vi, 2020, är kallade att vara Guds händer. Maria, jag tänker på hur du vågade säga ja.
Jag tänker på dig, Maria. Jag tänker på hur du ser möjligheter i förändring, även om förutsättningarna var svåra. 2020 tänder vi det fjärde ljuset i våra adventsljusstakar och vi anpassar oss efter hårdare restriktioner. Vi försöker planera hur jul- och nyårshelgen ska se ut, när det känns som att ingenting är som vanligt. Vi lever i en tid av ständiga beslut, vi utför riskanalyser, upplever samvetskval. Det är lätt att falla i diket och snabbt hitta någon att skylla på, att känna irritation över de som bestämmer och har ansvar över riktlinjer och allmänna råd. Maria, jag tänker på hur du ser möjligheter i förändring.
Jag tänker på dig, Maria. Jag tänker på hur du blev en mor bland mödrar. Alla mödrar runt om i världen som kämpar för barnens skull. Mödrar som protesterar mot skjutningar och våld i våra förorter. Mödrar som sliter med dubbla jobb för att kunna försörja sina barn. Jag tänker på de mödrar som inte orkar och som misslyckas. Maria, jag tänker på hur du blev en mor bland mödrar, och som en del av allas vårt ursprung.
Jag tänker på dig, Maria. Jag tänker på hur du många gånger framställts som ett ouppnåeligt ideal, din renhet och din oskuldsfullhet. Jag tänker på hur människor i alla tider känt sig otillräckliga i jämförelse av hur historien porträtterat dig. Det är en motsatt känsla av vad din lovsång förmedlar: hopp, upprättelse och det löfte som din son förkroppsligar. Maria, jag tänker på hur du inspirerar mig till trotsig lovsång, trots tillvarons dunkel.
På min överarm har jag en tatuering av Maria och Jesus. De håller hela världen i sina händer. De påminner mig om att när Gud kallar, då vill jag säga ja. Ja, jag vill vara Guds händer i världen.
/Jenny Grimbeck, prästkandidat
Luk 1:46-55
Maria sade:
”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”