Foto: Lasse Skölving

Uppbrott och och förändring

Nyhet Publicerad Ändrad

Kyrkoherde Jan Stenberg går i pension efter 23 år på Kungsholmen. Han har sett en stadsdel och en kyrka förändrats. I november lämnar han en livfull församling för ett lugnare liv som pensionär.

Det är en kall vårdag med friska vindar. På bron över mellan Karlberg och Kungsholmen promenerar kyrkoherde Jan Stenberg iklädd en lång svart rock armkrok med sin fru Elisabeth. Tillsammans har de samma takt och går i raska steg mot Kungsholmen. Längdmässigt är de ett omaka par, han är lång och hon är kort. De har hållit ihop sedan unga år och stått vid varandras sida.
Jan Stenberg promenerar ofta tillsammans med Elisabeth på Kungsholmen. Som boende i Birkastan ligger promenadstråken på Kungsholmen nära till hands.

Växande stadsdel
Vi möts dagen före midsommarafton och staden börjar tömmas på midsommarfirande stockholmare. Kyrkoherde Jan Stenberg ska göra den så kallade kyrkturen idag. Det är en chans för nya medarbetare att se alla kyrkor och lokaler, få lära känna sin kyrkoherde på bästa sätt.
Jan Stenberg möter upp i entrén, lite stressad och andfådd men med ett stort leende kommer han nerför den långa stentrappan i församlingshuset. I ena handen greppar han tjocka nyckelknippan med minst 20 olika nycklar i varierad storlek. I den andra handen håller han en svart portfölj. Han är klädd i grå sommarkostym, ljusgrå skjorta med den vita kragen på som berättar att han är präst, solbrännan har tagit lite på hjässan och det vita skägget är vältrimmat.
På väggen i entrén finns en målad karta över Kungsholmen, en snabbt växande stadsdel där äldre kungsholmsbor de senaste åren lämnat plats för en yngre generation.

”Glaskyrka”
Kyrkturen börjar på Västermalms församlingshus vid Fridhemsplan. Det blir en snabb visning i huset och vi får se det unika taket i S:t Göranssalen, motsvarande finns bara i Stadshuset och i Rådhuset.
På entréplanet stöter vi ihop med fastighetsförvaltaren Joseph Kabawi som tillsammans med Jan Stenberg pekar och kommenterar belysningen och väggfärgen i entrén.
– Originalfärg och LED-lampor med rörelsedetektorer som förstärks när mörkret faller på. Västermalms församling har fått Svenska kyrkans miljödiplomering. Vi vill bidra till en bättre livsmiljö och förmedla hopp till kommande generationer, berättar Jan Stenberg.

På vägen till Jan Stenbergs etanoldrivna bil passerar vi S:t Görans kyrka och han visar på den ljusa, stora kyrkan där han arbetat i över tjugo år.
– Maximalt ljusinsläpp, hade man utökat ytterligare hade det blivit en glaskyrka.

”Vi ville vara först”
Nästa stopp är kyrkans lokal i området Lindhagen. Där finns kontor, fikarum och ett stort lekrum med en hörna för andakter. Andaktsrummet är avskilt med vita tyger.
– Vi ville vara först här i området redan när de första människorna flyttade in här, säger Jan Stenberg. Bredvid står diakon Annika Melin Mori som är ansvarig för verksamheten.
– Här har de som bor i området kunnat få skapa sitt eget församlingshem. Mötesplatserna för barn, familj och vuxna har växt fram i samspel med församlingsborna, säger Annika Melin Mori.
– Lindhagens verksamhet har fått många människor att få en relation med kyrkan som kanske inte funnits tidigare. Vi har upplevt att församlingsborna funnit sin egen plats här, som varit rofylld och att mötesplatsen har gett energi. De inflyttade har fått en chans att möta andra i liknande situation i området, säger Jan Stenberg.

Italiensk trädgård
Jan Stenberg styr upp mot stora Essingens kyrka. På bron över till ön pekar han stolt på kyrkans kopparspira, nästan likt ett landmärke eller ett fyrtorn, som bär ett förgyllt tjockt kors på toppen. Där mitt på ön ligger denna klosterlika kyrka.
– Det här är en fantastisk plats. Lyssna, inga bilar hörs. Den här platsen gör en glad och lugn, säger Jan Stenberg när han kliver ur bilen.
Trädgården är arrangerad i italiensk stil och på den gräsbevuxna gården växer nio tallar, på sina håll ligger kala klippor med klippväxter. Området avgränsas av en låg stenmur, och platsen ger en känsla av intim karaktär.
– Det här är landet mitt i stan, säger Jan Stenberg och tar ett djupt andetag och ler.
Ett pass mindfulness är slut i kyrkan och några deltagare slinker ut i sommarvärmen.

Historiens vingslag
Sista stoppet är Kungsholms kyrka, en vacker 1600-tals kyrka där man känner historiens vingslag. På kyrkogården ligger det tidigare fattighuset med en intilliggande byggnad. Här vandrar vi genom fantastiska lokaler som nyligen blivit renoverade. Gamla kakelugnar stoltserar i hörnen av fattighuset. I dag är en av Svenska kyrkans utmaningar alla övertaliga kyrkor och fastigheter.
– I Västermalms församling används alla lokaler och kyrkor, allt anpassat efter de behov som finns i församlingen. Eftersom det är många småbarnsfamiljer som bor på Kungsholmen är många av lokalerna barnanpassade.
– I den här tillbyggnaden har vi bevarat det gamla, med takbjälkarna högt upp men satt in ljuddämpande matta och tyger eftersom det är så många barn här ofta, säger Jan Stenberg när han står i den nyrenoverade lokalen där både barn och ungdomar samsas men på olika tider på dygnet.
Kyrkturen är slut och Jan Stenberg ska fortsätta ut till fritidshuset där han ska fira midsommar med familjen. Under sommarmånaderna pendlar han från fritidshuset till Kungsholmen. Efter sin pension tänker Jan Stenberg spendera viss del av året på varmare breddgrader men även på fritidsstället.

Pulsen och det heliga
Några veckor efter turen möts vi i Jan Stenbergs arbetsrum. På bordet i hans rum ligger utvalda kort som han tagit fram. De speglar åren som präst, från Lidingö församling till Västermalm. Konfirmandläger i fjällen, Lidingöloppet, utbytet med vänförsamlingen i Estland, vigslar och olika invigningar och ceremonier. Det går inte att ta miste på hans engagemang att möta församlingsbor i olika situationer. Han lyser upp med hela sitt ansikte och ögonen är pigga och på ett ivrigt sätt berättar han hur han uppskattat mötena med församlingsborna vid olika gudstjänster, förrättningar och publika evenemang.
På bordet ligger även ett församlingsblad från 1993 där omlagsfotot föreställer en ung Jan Stenberg, med lite skäggstubb, välkammat hår och som med bestämd blick tittar han in i kameran.
Krönikan i bladet som han skriver är den första som nytillträdd kyrkoherde i dåvarande S:t Görans församling. Titeln är Uppbrott och förändring. Han skriver om pulsen mitt i storstaden och det heliga mitt i bruset. Än i dag är det något som Jan Stenberg fortfarande finner relevant.
Jan Stenberg stannar vid ett foto som föreställer invigningen av en gravlund. På bilden ser vi Jan Stenberg tillsammans med församlingsbor, medarbetare, kyrkoråd och kyrkvärdar.
– Vi har alltid haft bra kyrkoråd som gett mig mycket energi och glädje. Jag har haft nöjet att arbeta med många goda medarbetare och en mängd volontärer som är engagerade. De har visat en stor entusiasm och kärlek när vi tillsammans fått vara med och gestalta kyrkan och visa på evangeliet om Jesus Kristus. Att ständigt påminna oss om Guds närvaro och det heliga mitt i stadens brus, säger Jan Stenberg.

Text: Emelie Simmons