Kära vänner!
Jag vill med detta brev redogöra för den situation som uppkommit i samarbetet mellan Församlingen och Riveraklubben. Utropstecknen och frågetecknen staplas på varandra. Känslor, tankar och olika uttalanden förekommer på sociala medier och mellan medlemmar. Låt mig därför så stillsamt och noga jag kan, beskriva vad som egentligen har hänt mellan Församlingen och Riveraklubben.
Sedan drygt ett år har Församlingen och Riveraklubben diskuterat hur vi på bästa sätt ska leva tillsammans i Villa Ingeborg. Två ambitiösa, målinriktade och expansionskraftiga organisationer, som gärna skulle vilja utöka sina respektive verksamheter. Problemet är att Villa Ingeborg inte har plats för alla dessa ambitioner. Någonting behöver förändras och därför har Församlingen sagt upp det avtal som nu gäller. Sådant har hänt tidigare och då har det varit Rivieraklubben som haft anledning att vilja anpassa våra överenskommelser till den utveckling som ägt rum. Allt sådant går att reglera. Därför förhandlar man. Våra gemensamma förhandlingar har inte alltid varit lätta men alltid landat i en överenskommelse.
Församlingen lyder delvis under olika franska lagar (1901 och 1905) men även under Svenska Kyrkans regelverk. Rivieraklubben har sin franska lag att följa (1901). Det finns mycket att ta hänsyn till. Dock har vi uppfattat att det är vår samfällda vilja och önskan att fortsätta vårt ”sambo-skap” på Villa Ingeborg som gjort det möjligt att balansera fram till överenskommelser. Det är i sak inte ett problem. Men det blir ett sådant om den ena parten, Församlingen i detta fall, upplever att våra argument om att kunna skapa en församlingsmiljö, någonting som skulle likna en kyrklig verksamhet, negligeras.
Svenska Kyrkan som enda möjliga arvtagare till fastigheten i Ingeborg Stilles testamente har sedan i gåva givit den vidare till Församlingen, som idag äger fastigheten. Församlingen har därför rätt att utöva verksamhet i och kring Villa Ingeborg, detta enligt sina egna villkor. Detta har dessvärre ofta bemötts av oförstående från Rivieraklubbens sida.
Rivieraklubben har nu sagt nej till vidare förhandlingar och beslutat att avflytta. Vi beklagar detta då vår ambition var att hitta en balanserad överenskommelse. Kanske har Rivieraklubben rätt i att vi utvecklas bäst var och en för sig?
Församlingen lever inte i ett vakuum. Vi är en del av Utlandskyrkan (SKUT) inom Svenska Kyrkan. Vi har en biskop, vi har en ledningsgrupp i Uppsala – vi har sex miljoner medlemmar. Vi har kunskap, juridisk och ekonomisk expertis. Vi står inte ensamma. Vi har en framtid. Hur den ska gestaltas, hur den ska se ut vet vi inte i detalj nu – det vi vet är att vi vill och kommer att fortsätta att vara en församling för de många svenskar (30 000) som bor Södra Frankrike och Monaco för att skapa ett rikt och blomstrande församlingsliv. Det är vårt uppdrag.
George Richardson
Kyrkorådets ordförande