Medlemsbrev, september 2019
Kära församlingsmedlemmar i Södra Frankrike och Monaco
En sommar har passerat, och den gick som vanligt fort. Ändå har jag själv i år haft en rekordlång semester. 7 veckor. Aldrig förr har jag haft en så lång ledighet under mitt yrkesverksamma liv. Vän av ordning frågar (nåja, åtminstone ett par av församlingsborna har lite stillsamt undrat) om man kan ha semester under så lång tid… Jo, det går. Under förutsättning att man har många innestående semesterdagar. Och det hade jag, alldeles för många. Under de senaste åren har jag samlat på mig en hel del outtagen semester och nu var det dags att rensa upp i semesterdagshögen. Det finns som bekant bestämmelser kring allt och då jag endast har ett år kvar på mitt utlandskontrakt (3 år) – och min aktiva tjänst överhuvudtaget - är det dags att börja ”städa”.
Det är alldeles bestämt bra med semester. Man gör, ser och tänker på andra saker än det som normalt upptar ens sinnen. Har man turen att kunna inspireras av goda vänner, vackra platser och lite lagom äventyrliga händelser skapar det en nyttig distans till ”vardagsköret” – proportioner återställs och saker och ting faller på plats. Mycket bra.
Hoppas även att ni många har haft en period av rekreation och omväxling. Jag vet ju att de allra flesta Frankrike-svenskar reser till Sverige över sommaren för traditionens och återseendets sköna upplevelser. Jag träffade flera av er i Skåne i somras – roligt!
Nu väntar jag på att flera, flera av er återvänder till denna kust, att vi träffas och får möjlighet att dela sommarminnen – och framtidsplaner!
Jag börjar redan nu
Bland det bästa jag gjorde denna sommar var att vistas en vecka på Bornholms sydkust med min 9-åriga guddotter och hennes familj. Vi hyrde ett klassiskt danskt feriehus högst upp på några sanddyner med milsvidd utsikt över hav och stränder. Och tog dagen som den kom. Där passade jag även på att sluta snusa(!), en last jag sysslat med ett antal decennier. Väl vald plats visade det sig – när tobaks-och nikotinabstinensen satte in och humöret började svänga lite väl häftigt var det bara att sätta av på stranden, kyla ner sig i den svala Östersjön – och plötsligt var man normal igen. Nu prövar jag att vara normal hela tiden, det går förvånansvärt bra.
Den andra stora upplevelsen i sommar var en lång seglats längs Norges västkust. Från Nordkap i norr, ut på norska havet och in i de magiska fjordarna. En makalös naturupplevelse. Och så båten förstås. En Swan 112, som bara i sig var värd resan. Fem stycken har hittills byggts i världen och just denna ägs av en man, jag lärde känna för längesen när vi båda gick på Handelshögskolan i Stockholm, i mitten av 70-talet. Han blev företagsledare, industrialist och stenrik. Jag blev präst. Vänner kan man vara ändå. Det stora med segling (vet ju jättemånga av er, men är nästan nytt för mig) är att man är helt och fullt upptagen av det som sker här och nu, själva seglingen, vinden, seglen, vattnet. Allt ovidkommande går bort. Som riktigt bra alpin utförsåkning. Efteråt är man både stimulerad och helt avkopplad. Vilken vila!
Ja, ni förstår, efter denna sommar är jag glad, utvilad och ser framemot ett riktigt bra verksamhetsår, fram till nästa sommar 2020.
Vi öppnade kyrkans portar den 28 augusti och sedan dess full aktivitet, och mycket har blivit gjort. Rent konkret så här års gäller att återställa trädgårdens blommor och växtlighet från det ökenlandskap, som alltid blir efter heta augusti. Nu är det vackert och prydligt igen.
Brudparen står på rad, som alltid i september. Mycket pyssel och mängder av detaljer kring varje sådan högtid. Men kärt besvär! De många vigslarna får gärna bli ännu fler. Församlingen behöver inkomsterna från dessa förrättningar och vi knyter många människor till oss. Flest vigslar i Utlandskyrkan har Palma på Mallorca, jag planerar ett par dagars studieresa dit i höst för att i detalj se hur de klarar över 100 vigslar per år. (vi har i jämförelse ca 25-30).
Verksamhetsplaneringen för hösten är i stort sett klar: musikevenemang, körer, föredrag och viktigast: våra mässor och gudstjänster längs hela kusten har funnit sina tillfällen. Häromdagen åkte jag och assistent Julius till Menton för att på ort och ställe nu slutligen försöka skaka fram en gudstjänstlokal. Och det ser bra ut!! Återkommer när allt är spikat. Det katolska kapell vi hoppades på ”frös inne”, trots biskopsbesök och allt. Inte så mycket beroende på att vi är protestanter(hoppas jag), utan mer på att det helt enkelt är fullt upptaget alla söndagar. Gå hemskt gärna in på vår hemsida (Svenska kyrkan i S:a Frankrike &Monaco), den håller vi ständigt uppdaterad med aktuella platser och datum.
Mitt sommarbrev väckte starka reaktioner, vilket jag väl hade kunnat förutse. Några (särskilt Nice-bor:)uttryckte ett befriat ”Äntligen!”, flera andra ett upprört ”Åh, nej!” Många av er medlemmar i denna församling har en lång historia här, har arbetat målinriktat och engagerat för församlingens bästa, också för dess överlevnad. Som vi fortsätter att göra. Jag har stor respekt för det. Engagemanget och den goda viljan för kyrkan är grunden. Vägen framåt, hur vi bygger en starkare församling, dess ”när, var och hur” har vi naturligtvis olika uppfattning om. Det är naturligt och inte alls farligt. Som församlingens kyrkoherde har även jag rätt till en åsikt, den är personlig, det vill säga att jag representerar mig själv i min yrkeskapacitet, utan att dra in vårt lokala kyrkoråd eller andra grupperingar i mina åsikter. Varje församlingsmedlem har rätt att göra sin röst hörd när det handlar om kyrkans och församlingens verksamhet och framtid.
Flera av kyrkans medlemmar efterfrågar nu ett sammanhang där man under civiliserade och organiserade former kan samråda, lyssna, tala och lära om den situation vi befinner oss i. Sambo-skapet med Rivieraklubben, Villa Ingeborg, församlingens växt och framtid. Ja, om allt det som bubblar, om de många frågor som söker sitt svar.
Pelle Almqvist, en nestor i församlingen, som många av oss känner, har tagit initiativ till en arbetsdag kring dessa frågor. Det blir säkert i form av ett grupparbete där alla närvarande engageras, och samtal i plenum. Vad detta samråd bland församlingens medlemmar kommer fram till har status av rådgivande till Kyrkorådet.
Söndagen den 20 oktober, efter mässa kl 11.00 och kyrklunch startar arbetsmötet kl 13.30 på Villa Ingeborg.
Detaljerad information om dagen, utformning och innehåll kommer att skickas ut i god tid före den 20 oktober.
Själv ser jag fram emot ett sådant här tillfälle: lyft på olika stenar, belys en situation från olika håll – och resonera. Det kan bli riktigt bra!
Sensommar i Sydfrankrike – en härlig tid! Jag önskar er alla en skön, intressant och inspirerande september. Och väl mött!
Guds välsignelse.
Richard