Vilken följetong detta är! I Menton bor ett stort antal svenskar, som återkommande har bett mig om att få fira en svensk gudstjänst på hemmaplan. Javisst! - tänker den villige prästen för att strax förstå att vi inte har någonstans att fira denna gudstjänst. Den anglikanska kyrkan utstår en evighetslång renovering, och den katolska kyrkans villighet att upplåta ett gudstjänstrum är vacklande. Efter obesvarade mail till biskopsämbetet i Nice körde jag dit med vår nuvarande volontär, Julius Holmertz. Hans uppgift i dessa sammanhang är att vara assistent, bodyguard(man vet aldrig vad en stackars protestantisk präst kan utsättas för) och, inte minst, tolk. Julius, uppväxt i Nice, är ofelbar i franska språket. Nåväl, vi kom inte längre än till en sekreterare, som utlovade ett samtal med Ärkebiskopen av Nice. Det kom inte. Efter ytterligare påstötning har jag nu fått en audiens, där ärkebiskopen vill samtala om teologi, liturgi, kyrkosyn med flera avgörande saker. Spännande! Inte ofta man för den typen av samtal.
Tråkigt bara att han tar emot först den 23 maj, ett par dagar före den tänkta gudstjänsten i Menton. Ett vågspel som till och med jag drar mig för. Jag ser fram emot samtalet med den kyrkliga potentaten, det är alltid bra att träffas och jag vet vad jag har att säga – men tänk om han säger nej.. Alltså säkrast att inställa Menton till i slutet av september, då vi antingen är i en katolsk kyrka eller – om miraklet sker – i den färdigrenoverade engelska kyrkan strax intill Promenade du Soleil.
Några frågar mig varför vi inte bara kan ha en friluftsgudstjänst på stranden, eller liknande. Ja, det finns ett bistert svar: enligt fransk lag är det förbjudet att hålla kristna ceremonier på offentlig plats. Kan framför mig se polisingripanden, prästen som under skrik släpas bort och en församling i upplösning… Bäst att undvika.
Men jag lovar Menton – fortsättning följer och vi kommer tillbaka!