Visitationsstämma i Västermalms församling
Kungsholms kyrka söndagen den 23 oktober 2016
Nu fortsätter vi med visitationsstämma efter en livgivande gudstjänst där vi har fått lyssna till Guds ord, dela bröd och vin som ett tecken på att vi hör ihop. Vi har fått en stund där vi får leva och växa i tro. Biskopsvisitationer duggar inte tätt. Senast i S:t Göran 1980, i Essinge 1990 och i Kungsholm 2006. Det är de församlingar som i närtid har föregått Västermalms församling, men de har inte funnits alltid. Tack för inspirerande dagar i en ung församling på väg mot sin treårsdag. Treåringar kan gå och uttrycka en hel del av många och olika viljor, men behöver också hjälp på traven i sina fortsatta steg.
En visitation är ett ömsesidigt lärande och en lika ömsesidig inspiration. Den handlar om råd, stöd och hjälp. Den handlar om att jag som biskop och stiftsorganisationen ska lära känna församlingen och ni lära känna oss. Det finns ett visst mått av kontroll och inspektion. Det har skett genom förvaltningstillsyn i början av juni. I den kontrolleras en rad administrativa områden som är stöd för att församlingen ska kunna utföra sitt grundläggande uppdrag: GUDM - att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission. Ytterst och i grunden handlar ju det om att göra det möjligt att förkunna Kristus. Här finns några förbättringsområden som vi fortsatt kommer att stödja församlingen i. Vi vet, precis som ni, att församlingen närmar sig sin treårsdag och att allt kan inte vara perfekt från början.
Så vill jag presentera visitationsteamet:
Erik Hagman, projektledare, ingår i teamet kring indelningsfrågor
Elisabeth Hillbratt, stiftspedagog, 0-18-årsarbetet
Kajsa Lundell, biskopens sekreterare och teamledare för visitationerna
Pär Sandberg, pressekreterare
Vi har fått se, lyssna, lära, samtala med er först under förberedelsearbetet och nu under tre intensiva dagar. Vi började i onsdags med ledningsgruppen och kyrkorådets presidium. Kyrkorådets ordförande Ulla Birgersdotter hälsade oss välkomna. Kyrkoherde Jan Stenberg gav oss en historisk och demografisk presentation. 70 000 boende. 40 000 kyrkotillhöriga. 70 000 arbetsplatser. Det finns verksamhetsråd kring varje kyrka. Församlingen har ungefär 280 volontärer som tar ansvar som människor och som kristna. Vi samtalade om sammanläggningen av de tre församlingarna som en evolution, mer än en revolution. Jag återkommer till detta. Därefter besökte vi Andrum inrymt i en tidigare butikslokal på Lilla Essingen. En god kantarellsoppa och samtal med stamgästerna. Vi fortsatte till Parmmätargatan 3 och mötte anställda medarbetare. Det blev ett samtal kring stiftsorganisationens roll och uppdrag, under ledning av kyrkofullmäktiges ordförande Martin Valfridsson. En reformatorisk kyrka i ständig rörelse, medlemstapp, diakonutbildningen, internationellt arbete och församlingsbegrepp, var några av de frågor som berördes och samtalades kring.
Så mötte vi barn- och familjeteamet i lokalerna på Hantverkargatan 6. Här arbetar man med åldrarna 0-6 år i öppen förskola som har öppet också på sommaren, babykonserter, föreläsningar för föräldrar, familjeläger mm. Teamet verkar i hela församlingen. Vi firade kvällsmässa i Kungsholms kyrka och mötte sedan konfirmand- och ungdomsteamet tillsammans med ungdomar som nu går ledarutbildning. Vi fick prova speeddejting som en spännande lära-känna-varandra-övning. Bland de unga rådde ingen tvekan om vilken församling de bor och verkar i - Västermalms församling.
Torsdagen inleddes med mässa i Kungsholms kyrka och sedan information om musiklivet i kyrkan tillsammans med de tre organisterna. Kyrkliga handlingar är en stor del av verksamheten, men också körer och konserter. En av organisterna har orgel elev i syfte att fylla på med kyrkomusiker i vår kyrka. Församlingarna är livsviktiga som rekryterande miljö för alla yrkeskategorier i vår kyrka. Fairtradedagen firades med fairtradefika. Det märks att församlingen i allt ser till hållbarhet, ekologi, miljö, internationellt perspektiv och rättvisefrågor. Det blev naturligt att fortsätta på samma tema och få en genomgång av miljöarbetet med fokus på renoveringen av Ulrika, det gamla huset på Hantverkargatan. Tweensarbetet för dem mellan 7 och 13 år är omfattande och flera står i kö för att få vara med och prata om liv, tro, värld och sammanhang. Kanske fungerar de nya lokalerna inte bäst för tonåringar. Samtidigt är småbarnsföräldrar mycket nöjda med en giftfri förskola.
Vi gjorde en kyrkogårdsvandring vid Kungsholms kyrka. En askgravlund och en minneslund gör det möjligt för människor att begrava sina kära i närheten. Miljöhänsyn står högt i skötseln av kyrkogården. Många levande använder kyrkogården som sitt rum och när det blir problem hanteras det väl. Det nya och det gamla blandas. Vi fick veta att den svenska industrins fader Samuel Owens genom donation gjort kyrkogårdsstaketet möjligt för flera hundra år sedan. Orgelmackan i Kungsholms kyrka både smakade och lät väl. En tioårig tradition som samlar många varje vecka. Denna torsdag var det opera på orgel.
Några av oss fortsatte till Kronobergshäktet. Ett slutet rum i församlingen. Efter renoveringen ett hus för 295 personer som frihetsberövas under kortare eller längre tid. Just nu 12 000 intagningar per år. I denna miljö tackar jag Gud för Marianne Salomon Borg, chef för arresten mm, som gav uttryck för en mycket god människosyn och påpekade att de flesta som häktas faktiskt är oskyldiga. Här finns en god samverkan med trossamfunden. En verksamhet som vill vara och är "ett fönster mot himlen". Försoning och förlåtelse är på riktigt. Ett kapell, ett andligt rum, är under uppbyggnad. Ikoner som är en gåva aven tidigare häktad och ett krucifix tillverkat vid Norrtäljeanstalten ska pryda det nya kapellet. Häktesprästen Erik Lundström efterlyser församlingar som kan vara mottagare av dem som lämnar häktet.
Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi i Essinge kyrka och församlingshus. Först med en orientering kring den renovering som kyrkan nu genomgår, sedan kring musiklivet i Essinge kyrka. Vuxenteamet i församlingen samordnas från Essinge-öarna, men har nedslag i alla församlingsdelar genom retreatdagar, existentiella samtal, tänkvärda tisdagar, vuxet växande. Hela församlingen bebos av högpresterande vuxna som behöver tid att stanna upp, tänka efter och visas på platser för det. Det handlar om att hjälpa och stödja människor att vara människor. Få samtala om att vara människa, vara kristen, vara älskad, vara döpt. Vi förde ett samtal med hela kyrkorådet om glädjeämnen och utmaningar. Jag blir väldigt glad över de uttryck som gavs. Invalda på mandat från en nomineringsgrupp, men väl i kyrkorådet är det församlingens bästa och ingenting annat som gäller. Här är ni ett gott föredöme. Ni sörjer att kyrkoherde Jan ska lämna er och ni gläder er över att kyrkoherde Michael ska komma till er. Det är precis som det ska vara. Ni gav er nye kyrkoherde goda råd: Ta hand om de anställda, ta tid att lära känna, ta tid att vara chef, kom med nya idéer. Det blir säkert fler råd med tiden. Ni uttryckte också behov av utbildningsstöd för förtroendevalda vid sammanläggning. Vi avslutade kvällen med en god och trevlig mingelmiddag tillsammans med anställda och förtroendevalda. Musiken och ekologin präglade.
Fredagen började med andakt i kapellet vid S:t Görans sjukhus som togs i bruk i början av året. Ett mångreligiöst rum där dialog och diapraxis är självklart. Arbetet präglas av närvaro, lyhördhet och omedelbarhet. Sjukhusets VD Britta Wallgren medverkade. Vi fortsatte till S:t Görans kyrka och fick del av musiklivet som också innebar en bokstavlig genomgång inuti den stora orgeln. Vi besökte kolumbariet, ett av sex i Stockholms stift.
Församlingens miljöarbete fick vi en dragning kring. Det började med att en barnkonsekvensanalys gjordes inför starten på miljödiplomeringsarbetet. Det är tydligt att församlingen på många plan arbetar med hållbar utveckling. I ingången till S:t Görans kyrka ges möjlighet att stanna upp och fundera över vad en har i sitt badrumsskåp. Det behöver vi alla titta in i. Särskilt vårt eget. Skapelseansvaret är centralt. Samtidigt är det viktigt att förmedla hoppet - det är aldrig kört. Miljödiplomering enligt Fas l har skett och arbetet fortsätter. Stolta diplom som ett bevis på detta hänger på väggarna lite rum om i församlingen.
Eftermiddagen tillbringades i församlingens nyaste lokal på Lindhagensgatan. Sedan sju år finns ni ett nybyggt område med tydliga fönster utåt. Här möts bland andra barn och föräldrar. En lokal som funnits längre är den på Rålambsvägen. Efter ännu en välsmakande måltid, byggd på ekologisk grund, fick vi del av församlingens diakonala arbete. Ni har koll på er omgivning och god kontakt med andra aktörer. Samtal, samverkan, stödgrupper, samlingsplatser, stunder för stillhet präglar diakonin. Samtidigt uttrycker ni att det har spretat och att mycket inte hinns med. Men måste ni hinna med allt?
Församlingens internationella arbete har fått sitt centrum i Rålambsgården. Här finns mycket kunskap, många kontakter och bra inspirerande utbildning. När internationella gruppen gör resor till andra länder sker det alltid på egen bekostnad. Vinternatt 2 drivs för att ge hemlösa romer tak över huvudet från november och två nätter i veckan. Några anställda, men framförallt volontärer med gränser, håller den viktiga verksamheten igång. Café Hjärtat drivs i S:t Görans kyrka varje vecka. Vi avslutade dagen med att besöka Allhelgonamys i Lindhagen. Föräldrar med barn, sång och andakt, mat, prat och pyssel. Det var ett härligt sätt av avrunda inför helgen.
Ni har många anledningar att vara stolta över det ni är och det ni gör. Men det finns alltid utmaningar och förbättringsmöjligheter. Innan jag går in på dem, vill jag säga ett varmt tack till Jan Stenberg, kyrkoherde i Västermalms församling sedan januari 2014 och i S:t Görans församling sedan 1993 och kontraktsprost sedan 2001. Tack för det du varit och verkat under denna långa period. Inte minst i sammanläggningsarbetet. Samtidigt vill jag säga ett varmt välkommen till Michael Persson som tillträder som kyrkoherde om någon vecka och som har fått en minst sagt intensiv församlingsintroduktion under visitationen. Nu har du en del att bita i, men också att glädjas över, eller hur Michael?
Och det ni och vi ska bita i tillsammans - kyrkoråd med kyrkoherde, alla medarbetare och vi i stiftsorganisationen - vill jag summera i tre punkter:
I. Sammanläggningen (inte sammanslagningen) och sedan..... Än en gång är ni inte ens tre år gamla. Och det är nog först nu, som vi och ni kan se vad som fortsatt behöver göras. Ni har valt att fokusera både på verksamheten kring kyrkorna och på team/områden. Jag tror att ni har gjort det för att få alla med på tåget. Det är bra, men det behöver tänkas ett eller ett par varv till. Fortfarande är det både stuprör och hängrännor. Jag vill ge ett enkelt exempel. Musikerna samverkar och har gjort det långt innan sammanläggningen. Samtidigt är de fortfarande i en mening anställda och administrerade utifrån de tidigare församlingarna. Jag tror att det är ganska enkelt åtgärdat. Det behöver åtgärdas i andra grupper av anställda också. Men det handlar inte enbart om administration. Jag ser en tydlig spänning mellan att bevara från de tidigare församlingarna och samtidigt en önskan om och ett behov av ny samordning och fokusering.
2. Ni behöver göra en gedigen bearbetning av församlingsinstruktionen. Nu finns det ett glapp mellan allt ni vill i församlingsinstruktionen och det ni redovisar i verksamhetsuppföljningen. Också detta tror jag handlar om viljan att vara två organisationer till lags - det gamla och det nya. Ni behöver bestämma er för det nya. Lyft blicken och sätt fokus på hur ni ska organisera er och formulera er för att underlätta att förkunna Kristus. Det är dags nu som snart treåring. Lyft blicken och tanken för hur ni vill vara kyrka i en bygd med människor som behöver er.
3. Andas in, lika mycket som ni andas ut. Det är naturligt under en biskopsvisitation att ni visar upp verksamheter. Jag är imponerad över det jag ser, men jag blir också bekymrad över en del jag ser och hör. Ni beskriver er som verksamma bland människor som är högpresterande och överstimulerande. Ni är som medarbetare en del av det, samtidigt som ni vill bjuda på det som taggar ner och får människor att komma till sin inre längtan. Det är lätt att dras med och konkurrera på en verksamhetsmarknad. Men ni ska vara en motkraft. Inte bara utåt, men också inåt. Ni behöver ägna tid åt att avgränsa, välja bort och prioritera. Ni ska hålla i längden, men också vara goda föredömen. Om vi gjorde lite mindre skulle vi uträtta mer. I det läge församlingen är just nu, är det också av andra skäl viktigt att stanna upp och ha tid att fundera över nästa steg och nästa och nästa. Det är arbetsledarens och kyrkorådets uppdrag att sätta gränser, men det är också varje medarbetares ansvar.
Nu vill jag säga ett stort och varmt tack. Inte minst tack för maten och för den goda omsorg som vi har mött, med rigorös tidpassning och allt. Men också tack för all inspiration som vi har fått. En del för vi vidare till andra församlingar, Nu ska vi fortsätta att göra allt för att Kristus ska kunna förkunnas, för att människor ska få möta sin längtan, för att vi ska underlätta. Det krävs att vi andas in lika mycket som vi andas ut. Historia och tradition hänger ihop med nu och framtid - i en luthersk kyrka, i ständigt rörelse, som en spänstig kyrka.
Eva Brunne
biskop