Artikel om syföreningen från pastoratets tidning Himmel & Jord nr 4 2024.
Text: Birgitta Lindh
Flitiga händer skapar konstverk
Åslebygdens kyrkliga syförening har anor från förra seklets början. Med glädje, gemenskap, nål och tråd har de under årens lopp kunnat göra mycket gott för många. Idag består föreningen av 15 medlemmar mellan 23 och 90 år.
Jag anländer till Tiarps församlingsgård där flitens lampa lyser och huvuden är böjda över broderier och stickor. Det är en glad stämning och förberedelserna inför årets auktion på Åsle tå är i full gång. Jag bjuds direkt på kaffe med hembakat och sedan är samtalet i gång igen om allt mellan himmel och jord.
Åslebygdens kyrkliga syförenings historia går tillbaka till 1922. Då fanns det syföreningar i flera av socknarna i Åsle, som handarbetade för kyrkan och samlade in pengar till välgörande ändamål. För 15 år sedan gick alla samman i den förening som idag verkar i Åslebygdens församling. Gruppen består av 15 medlemmar som träffas fem gånger per termin, oftast i Tiarps församlingsgård, men även hemma hos varandra.
– Det blir lite trångt, när vi är så många eftersom flera av våra medlemmar flyttat från församlingen och bor i lägenhet inne i Falköping. Då är det bra att Tiarps församlingsgård finns, säger Kristina Oskarsson.
På frågan om vem som egentligen varit med längst i föreningen är alla överens om att det är Ingegerd Andersson.
– Jag började som 15-åring i en ungdomssyförening som fanns här i bygden då. Sen blev jag med i kyrkliga syföreningen och här är jag kvar, berättar hon.
God gemenskap
Deltagarna berättar att förr i tiden hade man alltid syföreningsträff på eftermiddagen. Flera kommer väl ihåg detta från när de själva var barn.
– Jag minns hur jag kom hem från skolan och det var flera damer hemma som träffades och drack kaffe och alltid stickade på något, berättar Ulla-Britt Pettersson.
Så småningom började man träffas på kvällarna i stället eftersom flera av medlemmarna hjälpte till på gården hemma med mjölkning och annat.
Idag träffas de åter igen på eftermiddagarna.
– Vi är för gamla för att vara ute så sent, skrattar de.
Jag frågar medlemmarna vad det är som gör att de vill vara med i syföreningen år efter år. Alla är eniga om att det handlar om den fina gemenskapen i gruppen och om att få bidra med det man kan till någonting bra. Syföreningen handlar lika mycket om att få möjlighet att träffas och prata och dela livet med varandra som att handarbeta.
Under tiden vi pratar kommer syföreningens ende herre, Mats Löwing, in för att stämma av inför den årliga försäljningen i november. Det är Mats som svingar klubban vid auktionen och medlemmarna berättar att det tack vare hans engagemang som föreningen får in så mycket pengar.
– Vi har fått över 50 000 kronor vid auktionen fyra år i rad nu, säger Kristina.
Hon berättar att första gången summan blev så hög vågade hon först inte berätta hur mycket de fått in, eftersom hon var rädd att hon räknat fel och tryckt för många gånger på miniräknaren. Det är fantastiska summor som föreningen kunnat skänka till olika ändamål under årens lopp.
– Det mesta har gått till Act Svenska kyrkan och deras arbete runt om i världen, men även Kvinnohuset Tranan, diakonin i Falköping, RIA och BRIS har fått en gåva säger Kristina.
Den årliga auktionen locka många
Tidigare hade syföreningen auktion bara vartannat år, eftersom den lokala Röda kors-kretsen också anordnade auktioner. Men när kretsen lades ner för sex år sedan tog syföreningen hand om auktionerna varje år. Då höll man till i Tiarps församlingsgård. Men det kom så mycket folk och ”Mats höll låda så syret tog slut i lokalen” som kyrkvärden och Tiarpsbon Bertil Johansson sagt många gånger, så efter pandemin tog man beslutet att flytta till Åsle Tå istället. Detta har varit lyckat – varje år kommer runt 100 personer till auktionen.
Människor är väldigt generösa när det gäller att skänka saker till försäljningen.
– Man ställer upp för bygden och både bidrar med varor och bjuder på det som säljs. Vi har lotteriförsäljning och även åror, så vi har att göra denna kväll, konstaterar Gitt Blomqvist.
Förr fanns det kyrkliga syföreningar i nästan varje socken, men idag är de inte längre så vanliga inom Svenska kyrkan. I Falköpings pastorat är det idag bara Åslebygdens kyrkliga syförening som håller auktioner. Men intresset för att sticka och virka har ökat och i Åsle har yngre medlemmar nu hittat till gruppen. Idag har föreningen ett brett ålderspann – den yngsta medlemmen är 23 och den äldsta 90 år.
Samtalet runt bordet flödar över nål och tråd, över stickor och garn, över tid och rum. Jag slås av vilka konstnärer deltagarna är, alla skapar något vackert som många får ta del av. Skapar något som ger mening och liv till någon som har det svårt.