När Jesus skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade. ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är has, Visa aktning för din far och din mor.” – Mästare, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike” Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra. ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Markusevangeliet 10:17-27
På Jesu tid mättes gärna framgång och lycka i hur mycket egendom någon hade. Hur vackra kläder de bar. Om de red på åsnor, hästar eller var tvungna att vandra till fots. Mannen som kom till Jesus var uppenbarligen en sådan man, välklädd, i vackra färgade kläder med broderier på, och långa tofsar på mantelfållen. Så där som den som arbetade i sitt anletes svett på åkern inte är klädd. Dels för att det vore opraktiskt med långa fransar som riskerade att fastna i redskapen, dels för att hon inte hade råd.
Med sin klädsel vidare mannen sin ställning. Genom att komma till Jesus visar han att han längtar efter Gud, och han har också levt sitt liv som en from man, tycks det. Jesus ser med kärlek på honom och ber honom om något som tycks omöjligt. Att lämna det som visar mannens status, hans ställning i samhället, och klä sig lika enkelt som Jesus och hans närmaste och följa honom. Det var svårt tyckte mannen. Och gick – vi vet inte om han någonsin kom tillbaka.
Lärjungarna blev förvånade över detta att rikedom och världslig lycka inte självklart hörde samman med lycka inför Gud. Och det är inte så konstigt, för hur tätt sammantvinnade är inte de trådarna i människors medvetande? Att lycka och framgång kommer av kärlek från Gud. Det var det då, och det är det nu. Det finns till och med de samfund som lägger ett = mellan världslig framgång och kärlek från Gud, det brukar kallas framgångsteologi.
Jesus vill vända på hierarkierna, eller snarare riva dem. Alla människor är lika inför Gud. Det vill säga, vi är lika beroende av Gud oavsett vilka vi är. Det kan kännas utmattande och utmanande att det är så, och det kan kännas som en välsignelse. Det hänger inte på mig!
”Att lyssna i tro” är temat för denna söndag. Det är svårare vissa dagar än andra för mig. Så mycket ställer sig i vägen för Guds tilltal till mig. Steg ett är förstås att bli medveten om min längtan till Gud, steg två att försöka rensa mina tankar på allt oväsentligt. Att stilla mig i kyrkbänken, eller hemma på en stol, kan vara skönt, och svårt. Tar jag mig tiden så blir det lättare att höra Guds tilltal till mig. För det finns där, hela tiden. Ibland manande och förmanande, ibland som en stilla viskning om att jag är önskad och älskad. Det är när jag släpper taget om mig själv som jag finner mig själv. Eller snarare Gud i mig.
GUD, hjälp mig att lyssna bortom stadens brus och höra ditt tilltal till just mig. Amen
Lis Carlander, präst