Jesus sade. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
Matteusevangeliet 11:28-30
Den första meningen Jesus säger läser jag på nästan alla begravningsgudstjänster jag håller för jag tycker det är en så fin bild Jesus har. Fortsättningen är lite svårare att läsa utan att förklara, för idag är det många som inte vet vad ett ok är, och varför ett ok kan vara så bra. Till yngre läsare kanske jag ska inflika att ok här är ett helt ord och inte en förkortning av ”okej”.
Ett ok har i en del uttryck kommit att betyda att ta på sig något tyngande, när det egentligen är tvärt om. Ett ok är som en tvärslå, eller en lång och gärna lite bred pinne, som i bästa fall har utskärningar för nacken så att den kan ligga bekvämt på axlarna. Med ett ok fördelas bördor jämnare, och det är möjligt att bära mer än om en bär enbart i sina händer. För med ett ok kan vi bära med hela kroppen vilket är mer skonsamt än att bära med händerna. I en del samhällen är det i stället på huvudet människor väljer att bära tungt – av samma skäl.
Jesus liknar sig vid en skonsamt ok, ett sådant som är personligen avpassat för den person som ska bära med hjälp av det. Jag ser framför mig människor i olika storlekar och med olika förmåga att gå och stå, och som har ett ok avpassat just för var och en av dem. Någon har ett snidat ok av ek, någon annan har ett ok av skumgummi. Genast tänker jag, när jag ser oket av skumgummi, att det oket inte kan bära så mycket. Det kan bära tillräckligt, för Jesu börda är lätt.
Nu känner jag kanske inte alltid att Jesus tar på sig mina bördor, och jag går med en tyngd på mina axlar. När jag kommer på mig med det så försöker jag sortera upp vad det handlar om, och vad jag kan göra åt det. En av åtgärderna är att be för det som oroar mig, för att på så sätt dela min börda med Jesus.
”Ett är nödvändigt” är temat för denna söndag, och jag tänker att det som är nödvändigt är att stilla mig nu och då och påminna mig om att jag kan lägga av mina bördor hos GUD. Allt för ofta försöker jag bära allt själv, vilket inte är bra varken för mig, eller för min omgivning.
GUD, hjälp mig att känna Jesu ok på mina axlar. Hur lätt det är. Hur bra det fördelar bördorna.
Amen
Lis Carlander, präst