Första söndagen efter Trettondedagen
Texter: Jes 42:1-7, Matt 3:13-17
Vi är mitt i vintern. Även om det har vänt, och vi går mot ljusare tider, så är januari en av årets mörkare månader. Vår sida av världen är liksom fångad i vintern, och just när mörkret runtomkring oss är påtagligt, så kommer Guds ord till oss: Jag ska föra er ut ur mörkret, ut ur fångenskapen.
För jag tror att vi alla ibland känner oss fångade. Att vi är fångna i årstidens mörker är väl egentligen inte det värsta. Vi kan känna oss fångna och hindrade av så mycket annat. Hindrade att leva det liv vi skulle vilja, hindrade att leva i öppen gemenskap med varandra och med Gud. Våra hinder kan till exempel vara vad andra tycker och tänker om oss. Vi är rädda för att vara besvärliga och kanske ställas utanför gemenskapen. Vi hindras av de krav vi själva ställer på oss, allt vi tycker att vi måste göra. Vi hindras kanske av att vi inte har ekonomiska förutsättningar att göra det vi skulle vilja. Och kanske hindras vi av vår kropp, när den blir sjuk eller av andra anledningar inte fungerar som vi tycker att den borde. Ibland hindras vi av yttre faktorer vi inte själva kan påverka.
Det som hindrar oss kan bli som ett galler, något vi inte kan bryta sönder eller göra något åt. Och det är då vi får höra Guds ord, det är då vi får hoppet om att föras ut ur fängelset och mörkret. En gång ska vi få leva våra liv som dem vi verkligen är; utan galler mellan oss och andra, utan murar mellan oss och Gud.
Ibland kanske vi får låta orden ge oss kraft och mod att bända upp de galler vi faktiskt kan. Kanske kan vi våga sträcka oss över murar, säga ett vänligt ord till någon eller ta någons hand.
Och ibland tror jag att orden får ge oss ett hopp att försöka vila stilla i. Kanske blir smärtan då lite mindre över de galler vi inte kan göra något åt. Kanske kan vi känna mindre frustration över restriktioner, inställda förväntningar, att kroppen inte fungerar, att jag inte orkar, att jag inte kan uträtta stordåd på egen hand. Om vi ibland vågar se och hoppas på att en dag kommer befrielsen. En gång ska Gud föra de fångna ut ur fängelset, ja, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.
På söndag är temat Jesu dop, och i evangelietexten berättas det om att när Jesus blivit döpt så öppnar sig himlen och Guds ande kommer ner som en duva och en röst säger: Du är min älskade son, min utvalde. Och det är ord vi får komma ihåg i det mörka: du är älskad, du är behövd. Varje människa behöver höra det, genom hela livet behöver vi höra det. Du är min utvalde, Guds röst som talar till var och en av oss för vi är alla utvalda och kallade till livet.