Herrens Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig.
Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta
och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna,
befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer
och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. Jes 61:1-3
I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.
Hebr 11:23-27
Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
Mark 14:3-9
Känner du dig orolig? Tänker du på coronaviruset? Eller tänker du på allt annat i livet som pågår just nu? Eller både och? Är allt nödvändig oro eller är det väderkvarnar som media startar? (Sådana väderkvarnar som Don Quijote.)
Det går inte att kontrollera allt, bara att handla så klokt som jag kan (och i fallet med coronaviruset lyssna till hygieniska råd). Det är lätt att vi försöker kontrollera livet och det går inte. Kanske det ibland finns det som du och jag kan lägga ner och inte kämpa med?
Vill du be Sinnesrobönen tillsammans med mig? En bön om att väderkvarnarna inte ska uppta dig och mig utan att vi ska kämpa den kamp som är nödvändig.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.
Vad handlar den kämpande tron om?
För nog behövs det en kämpande tro i vår tid. En tro som håller fast vid det goda, en tro som envist hävdar människovärdet, en tro som vidhåller att vi är en enda mänsklighet, en tro som håller hoppet levande, en tro som vilar i Guds goda händer.
Det är påtagligt att vårt livsmod påverkas av hur andra människor har det runt omkring oss, inte bara hur vi själva har det. När unga människor hotas, förnedras och mördas så påverkar det oss alla, när hatet får fritt spelrum i forum på nätet och sipprar ut i vår vardag så påverkar det vårt livsmod. När oron sprider sig för sjukdom så berör det oss. När klimatet hårdnar så angår det oss alla. Jag tycker mig se det som svajar i vårt samhälle och då behövs den kämpande tron.
Den kämpande tron har en tydlig riktning: Den handlar alltid om den av oss som är utsatt, om att skydda de svaga av oss, om att befria de fångna av oss, trösta dem av oss som sörjer.
Orden i Jesaja är orden som Jesus läser i synagogan i Nasaret och som brukar kallas hans programförklaring. Det är tydligt vad Jesus vill och att ärendet alltid är den utsatta människan och att vi ska få del av Guds befrielse.
Vilka är det som är betryckta (ledsna och nedtryckta) i vårt samhälle och som behöver höra ett glädjebud? Jag tänker att du kan komma med många förslag och vi skulle nog alla hålla med om vart enda ett. De gamla ute i Lomma (och deras anhöriga) som utsatts för vanvård. Missbrukarna av oss som inte kommer ur sitt missbruk. De ensamkommande flyktingbarnen bland oss som blivit uppskrivna i ålder och utvisas till Afghanistan, som hunnit hittat sitt sammanhang här i Sverige. De ensamma av oss som längtar efter gemenskap, men inte vet hur en ska göra. Och så vidare…
Den kämpande tron har en riktning och går inte ensam – det finns styrka att hämta och en kamp att dela. Det är faktiskt så att bjuda motstånd, ger mod. Att bjuda motstånd är att hålla fast vid det goda, mitt i allt. Det är att leva med Gud.
Det är en styrka att leva inför Gud och dela liv med Jesus Kristus och få göra det tillsammans med andra.
Den kämpande tron innebär att öva sig i list och civilkurage. Moses föräldrar Jokeved och Amram höll sitt barn gömt för att det skulle få leva. De lät sig inte skrämmas av Farao/maktens påbud. Mose själv höll fast vid sin identitet och sin tillhörighet till Guds folk, han lät sig inte lockas av makten, kändisskapet och pengarna. Han gick ut i öknen med sitt folk, för att det var vägen de var tvungna att gå för att komma hem.
Och jag tänker på Dietrich Bonhoeffer som bjöd motstånd mot nazismen och var en del av motståndsrörelsen. Och som blev avrättad av nazisterna. Och ändå skrev han (och säkert sjöng):
”Med hjärtats tillit att guds goda makter beskyddande och trofast kring oss står vill vi tillsammans leva dessa dagar och tacksamt ta emot den tid vi får.
I goda makters underbara omsorg vi väntar lugnt vad helt oss möter här.
Gud är hos oss var afton och var morgon,
Guds kärlek genom varje dag oss bär.”
Sv Ps 817 v 1-2
Jag tänker på dem av oss som tar hem ensamkommande pojkar och engagerar sig
i dem och stöttar dem. Med risken att bli förtvivlade för att pojkarna riskerar att utvisas till fullständig ovisshet.
Det är inte alla av oss som kan göra så stora saker som Dietrich Bonhoeffer. Och vi kan alla göra något för att bjuda motstånd, för att hålla fast vid vår tro. Vad skulle du kunna göra eller gör?
Så till sist kommer vi till det nära, det som berör oss alla, svensk som afghan.
Då när det går in i varenda vrå av oss och vi kämpar med att hitta tron, hitta livsmodet. Det är in i det livsläget som berättelsen om Jesus och kvinnan med nardusbalsamen talar.
Jesus äter tillsammans med Simon och säkert många andra. In i detta kommer en modig kvinna – kvinnan med balsamflaskan som har fått ett profetiskt uppdrag:
Att smörja Jesus till kung. För det är vad det betyder att hon smörjer Jesus huvud. Det är en profetisk handling och talar om för både honom och hans omvärld att här är en kung som Gud vill något särskilt med, här är Jesus som har fått ett särskilt uppdrag.
Jesus är en kung som inte väljer makten, pompan och ståten, Jesus avstår. Jesus väljer att gå allra djupast ned i lidandet och döden för att vi ska ha ett hopp, för att vi inte ska vara ensamma i vårt mest utsatta läge.
Det är mycket som vänds upp och ner i den stunden.
Det är en kvinna som är profet, det var ingen van vid. När Saul smordes till kung var det av profeten Samuel och Saul gick ut i krig mot filistéerna och även David blir smord till kung av profeten Samuel.
Det är en kung som inte väljer makten att härska utan makten att älska.
Och kvinnans handling är så viktig för Jesus – hon berör honom i hans djupaste sorg, att han ska dö och välsignar ju honom när hon utför sin handling.
Här finns en beröring utan annan egen avsikt, en välsignelse av kroppen som kommer att brytas ned i döden, en sinnlighet som är generös och respektfull. Och hennes generositet stör de närvarande. De visar sin missunnsamhet och snålhet, det vet minsann vad som borde göras. Jesus sätter gränser för moralen så den inte blir moralism, han sätter gränser för aktivismen så den inte förlorar glädjen. Jesus sätter stopp för de närvarandes elakhet. Det finns en tid för generositet och överflödande kärlek den får vi inte hindra. Jesus säger ju t o m att överallt där evangeliet förkunnas skall vi minnas kvinnan med balsamflaskan.
Det finns en tid för generositet och överflödande kärlek, låt inte den stunden gå förbi dig om du blir erbjuden att få ta emot den. Det är en Guds välsignelse.
Och jag tänker att när tröttheten tar över och du eller jag hänger över vårt köksbord i missmod och stumhet så är Jesus där med oss och delar våra skorpor. Och Jesus säger: Låt mig beröra dig! Låt mig välsigna dig! För jag är kungen som kommer ner för att ge dig hopp. Jag är kungen som förkunnar frihet för de fångna, befrielse för de som sitter fast, jag vill trösta dig och gå med dig mot en ny morgondag.
Kämpa trons goda kamp – du kämpar inte ensam! Gå med Gud!
Lotta Miller/präst