Makt, sexualitet och tro – Maria utmanar vår bild

Maria får en röst som hörs genom historien, en röst som talar klarspråk och ställer sig vid de fattiga och utsattas sida, en röst som är full av glädje över Guds mäktiga verk. Hon får syn på något nytt. Maria är benådad och lever i Guds hand – vad kan hon säga oss? Hur berör det oss?

Det här med graviditet och barnafödande är laddade ting i de flesta kulturer. I vår kultur blir, för en del av oss barnlöshet och missfall en smärtsam verklighet, därför att det efterlängtade barnet inte kommer. I andra kulturer blir barnlöshet värdelöshet, och graviditet och barnafödande en fråga om makt över kvinnors sexualitet.

Graviditet och barnafödande. Laddat och viktigt! Som öppnar mörka brunnar! Utan tvekan. Och här kommer evangeliet om Maria och ängeln Gabriel in.

Det märks i texten hur viktigt det är att tala om att Josef inte kan vara far till barnet och att det handlar om något mellan Maria och Gud. Det är utanför samhällets och familjens kontroll. Guds kallelse och Marias Ja är mellan dem, inte under någon annans kontroll.

Hur ska vi förstå Marias roll? Och vad innebär det för kvinnan i kristen tro? Många gånger har Maria beskrivits som någon som tyst lyder Gud och inte har en egen röst. En kvinnobild som är tyst och stillsam – ett livsmönster som väldigt få människor kan känna igen sig i, som fungerar förtryckande för de flesta av oss och som verkligen inte är vad mänskligheten behöver.

Dessutom – är kvinnans roll att föda barn – och inget annat? Lukasevangeliet har använts så – och så har man delat upp världen i väldigt könsbestämda roller, OCH det blir så tydligt att då har man bara läst t o m vers 38 och inte läst Marias lovsång i första kapitlet i Lukas.

Att det finns en stor glädje och vånda i att få barn är självklart, liksom att vi alla, oavsett om vi föder barn eller inte, behöver barnen – utan dem skulle vi vara outhärdligt fattiga!

Maria och hennes vilja blir inte utplånade i mötet med Gud, med Guds ängel. Det som händer när hon svarar ja och överlämnar sig i Guds händer är att hon blir till och får en röst som hörs genom historien, en röst som talar klarspråk och ställer sig vid de fattiga och utsattas sida, en röst som är full av glädje över Guds mäktiga verk. Hon får syn på något nytt.

Att tvingas ge upp som många fått göra inför Daeshs vapenmakt i Mosul är en helt annan sak. Det är våldsamt tvång och övermakt som människor har ställts och ställs inför. Då växer vreden och vi känner med syrierna. Vi blir upprörda över människor som hotas av övermakten.

Men Maria – det är något annat. Hennes överlämnande av sig själv i Guds händer handlar om förtröstan istället för hot.

Förtröstan – som inte innebär garanti för att allt ska gå bra, inte konstant trygghet, men löfte om Guds närvaro i livets alla lägen, aldrig övergiven, inte ens när hennes egen son dör, däremot bryter glädjen fram i de mest oväntade situationer. T o m när släkten och byn kan börja tala illa om henne, ge henne vanrykte.

Maria bär med sig sitt folks historia och hur Gud har sett till dem i deras nöd, hur Gud har rest dem ur förtrycket och gett dem styrka och riktning. Livet går att leva även om det är ovisst därför att jag lever i Guds vilja, i Guds goda vilja.

Jag tänker på den smärtsamma historia vi har bakom oss där det talades om oäkta barn! I så fall är ju Jesus också ett oäkta barn!

Det finns inga oäkta barn, bara barn som är värda kärlek och omsorg oavsett var de finns! Guds tårar och vrede faller lika för barnen i Syrien, Sudan och Sverige.

Gud väljer så helt vår sida, faller som en sten ner genom vår falskhet och brist på kärlek och födds där för att dela vårt liv,

Maria får kraft och ödmjukhet av att vara Guds redskap. Hon ser, hon undrar (eg begrundar - det ordet betyder gå på djupet och hitta styrka i tron), talar och jublar allt i Guds närhet.

Bakom orden ”i sjätte månaden” finns Elisabet, Johannes döparens mor, det är hennes sjätte månad som blir tidsangivelsen. De båda kvinnorna delar våndan och glädjen i havandeskapet. Deras förutsättningar är olika – Elisabet är oväntat gravid och sedan länge önskat – så länge att längtan grävts ned. Maria är oväntat och oönskat gravid – enligt tidens sed.

De delar också att vara Herrens budbärare, att framföra profetiska ord från Gud. Elisabet till Maria och Maria i sin lovsång.

Det är litet typiskt Lukas att inte synliggöra Elisabet som faktiskt framför den första bekännelsen att Jesus är Gud  - i det är hon profet (Hon är också den enda kvinnan i Lukas).

Det här ställer frågan om kvinnosynen på sin spets igen – komplexet Madonna/ Hora, passiv/aktiv som finns så tydligt i vår tradition och vår nutid. Det har varit svårt i historien att få ihop detta att vara mor med att vara aktiv i kyrka och samhälle, svårt att få ihop Maria som vår frälsares mor med sexualitet. Kanske har det med frågan om makt att göra, kanske har det med att vi så lätt glömmer bort att Gud skapat jorden och kroppen.

När jag nu sagt så mycket om kvinnor och havandeskap så kan det ju vara befogat att ställa frågan – angår det oss alla – dagens evangelium – även dem av oss som inte fött barn, även männen?

Havandeskap är något djupt mänskligt och gudomligt. Vi kan alla bära något i vårt inre, var havande med något som behöver födas fram och som möjliggör nytt liv – Vad har Gud väckt till liv i dig? Vad bär du på från Gud? 

Maria är en förebild för oss alla i att hon överlämnar sig till Gud, hon lägger sitt liv i Guds händer. ”Må det ske med mig som du har sagt”.

Hon kapitulerar helt. Hon är inte längre sitt eget mål. Hon ger upp det egna livet och den egna viljan och får det tillbaka förnyat. Hon är benådad.
Att leva som Maria – överlämnad – är att leva med ett hopp också i det jag inte känner igen, i det oväntade, i det som inte alls blir som jag tänkt mig.

Guds nåd gäller också dig och mig – det är mäktigt. Amen!

 /Lotta Miller

Präst
Lunds östra stadsförsamling
Tel: 046-35 87 97