Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Besöksadress: Sysslomansgatan 4, Uppsala Telefon: 018-16 95 00 E-post till Svenska kyrkan

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Meny
Till innehållet

Våra etiska riktlinjer

Vilken religion människor har får aldrig ha någon betydelse för vem som får katastrofhjälp. Det är en viktig princip i de etiska riktlinjer som Svenska kyrkan följer.


Dessa riktlinjerna är utarbetade på initiativ av Internationella Röda kors- och Rödahalvmånefederationen. Också Lutherska världsförbundet, Kyrkornas världsråd, Rädda Barnenalliansen, Oxfam och Caritas Internationalis har åtagit sig att följa uppförandekoden.

ACT-alliansen, som Svenska kyrkan är en del av, är ett initiativ från Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet att samla allt katastrofarbete som kyrkor världen över är engagerade i. På så sätt blir vi mer samordnade och får en ännu större räckvidd.

ACT-alliansen har förbundit sig att följa uppförandekoden, här med Svenska kyrkans kommentarer och förtydliganden:

1. Den humanitära principen måste sättas först
Att nå fram med humanitär hjälp, katastrofhjälp, går före all annan hänsyn.

2. Bistånd ska enbart bedömas efter faktiska behov.
Hjälp ges oberoende av människors ursprung, religion eller nationalitet. Det är behovet som avgör vem som får stöd.

3. Bistånd ska inte användas som plattform för politisk eller religiös propaganda.
Humanitär hjälp som ges till individer, familjer och samhällen ska baseras på deras egna behov. Bistånd ska inte bindas till en viss politisk eller religiös uppfattning.

4. Vi får inte bli redskap för regeringars politik.

5. Vi ska respektera kulturer och sedvänjor.
Ibland kan andra etiska mål vara svåra att förena med det att respektera lokala kulturer. Det kan till exempel handla om länder där det är en kulturell sedvänja att kvinnor alltid får mat sist. I sådana fall prioriteras den humanitära principen, punkt 1 ovan. 

6. Vi ska försöka bygga katastrofhjälpen på lokala resurser.
Materiell hjälp utifrån riskerar att slå sönder det lokala näringslivet, i värsta fall kan hjälpen för stunden försvåra framtida försörjningsmöjligheter i det katastrofdrabbade området. Därför strävar ACT-alliansen alltid efter att handla förnödenheter så nära de behövande som möjligt.

7. De hjälpbehövande ska delta i administration och ledning.
ACT-alliansen bygger all katastrofhjälp på samarbete med lokala kyrkor och organisationer. När en katastrof inträffar är det den lokala kyrkan eller en lokal organisation som planerar och genomför katastrofinsatserna, med stöd från andra medlemmar i ACT-alliansen.

Svenska kyrkans specialitet inom ACT-alliansen är det psykosociala arbetssättet där en av grundpelarna är delaktighet, att den som drabbats av en katastrof själv måste vara delaktig i uppbyggnaden av samhället igen, både för sin egen och för samhällets skull. 

8. Hjälpinsatser måste sikta på att minska sårbarheten i framtiden utöver att tillgodose de omedelbara behoven.
I Indien arbetar Svenska kyrkans partner med katastrofberedskap tillsammans med lokalbefolkningen. I det ingår bland annat att bygga evakueringsvägar och vattentäta matförråd i byarna.

I Bangladesh bidrar Svenska kyrkans projektstöd till att höja upp husgrunderna för att skydda mot de regelbundna översvämningarna.

Torktåliga grödor blir allt viktigare i stora delar av Afrika söder om Sahara, när regnen kommer allt mer oregelbundet på grund av klimatförändringar.

Svenska kyrkan har alltid ett hållbarhetsperspektiv i sitt arbete, det räcker inte med att ge akut katastrofhjälp, vi måste också komma åt grundproblemet och stärka människor inför nästa katastrof.  

9. Vi är ansvariga inför de hjälpbehövande såväl som inför bidragsgivarna.
Organisationer som utför katastrofinsatser ska fungera som en kommunikationslänk mellan de som drabbas och de som stödjer insatserna. Det är viktigt att informera om katastrofarbetets kostnader och resultat både till givare och mottagare.

10. I vår information och i våra mediekampanjer ska vi skildra de katastrofdrabbade som människor med värdighet och inte som hjälplösa offer.
Bilden som vi förmedlar från en katastrofsituation måste framhålla människors egna förmågor att kunna förändra sin egen situation. Inte bara deras utsatthet och rädsla.