Till innehållet
Meny
Kalender Kyrkor Lyssna med webReader

Östra Karups kyrka

Nyhet Publicerad Ändrad

Ö Karups kyrka är belägen på norra sluttningen av Hallandsåsen. Kyrkan är antagligen uppförd så tidigt som vid slutet av 1000-talet eller i början av 1100-talet. Till grund för denna tidiga datering ligger en märklig s.k. tympanonsten. Dessförinnan finns det teorier om att det skulle ha funnits en ännu äldre kyrka, en stavkyrka, i Kyrkhult i Lya på Hallandsåsen. Vissa lämningar som pekade i den riktningen återfanns av Kh. Viktor Ewald i början av seklet.

Kyrkan tidigaste skede

Kyrkan bestod ursprungligen endast av långhus, kor och absid. Dena tidigaste kyrka utgör den nuvarande kyrkans långskepp fram till korsarmarna. I denna äldsta kyrka hade männen sin ingång från söder och kvinnorna från norr; därav mans och kvinnosida, något som levt kvar långt in i sen tid. Nog kunde denna äldsta kyrka på ett sätt verka torftig. Kyrkan saknade bänkar (som var brukligt vid denna tid), den var invändigt endast försedd med ett platt trätak, fönstren var få och små.

Tornet


Torn saknades på den äldsta kyrkan. Det byggdes någon gång på 12-eller 1300-talet. Dessförinnan hade man möjligen en klockstapel. År 1916 rasade tornet, men som väl var kom ingen till skada. När det sedan byggdes om ändrades ingången till tornet. En trappa leder numera upp till torningången på tornets södra (yttre) sida. Den gamla ingången, som fortfarande kan ses på tornets norrsida förseddes under snapphaneoroligheterna under 1600-talet, med kraftiga låsanordningar.

Kyrkorummet

Valven slogs vid ungefär samma tid som tornet byggdes (12-1300-talet). Kalkmålningarna på kyrkväggarna och i valven, av vilka bara ett fåtal är bevarade, härrör också från tiden för valvslagningen. Invigningskors, sk. konsekrationskors, målade kors på kyrkväggarna, härrör från kyrkans invigning. Då strök biskopen, enligt katolsk sed invigd olja på dessa ställen (12 st. som ett tecken på att kyrkangrundats på de 12 apostlarnas tro och lära, jfr. sv. ps 369:1 "Med pelarstoder tolv....")

Kyrkan blev helgad åt S:t Olof vid dess invigning. Detta norska helgon (Olav den helige, kung av Norge, död 1030) dyrkades under den dansk-norska tiden också av människor i våra bygder. Talrika skaror med pilgrimmer drog upp genom Skåne och Halland till Norge och Nidarosdomen i Trondheim där han ligger begravd. Den gamla pilgrimsleden gick förbi Ö Karup och på det viset kan vår kyrka rean då ha fått fungera som "vägkyrka" för åtskilliga pilgrimmer. Den kyrka som bäst bevarar minnet av denna epok är S:t Olofs kyrka på Österlen. Där finns en känd Olofsskulptur bevarad. Mycket talar för att också vår kyrka ägt en S:t Olofs-skulptur. Så skriver Kh. Viktor Ewald i sin kyrkobeskrivning om föremål i vår kyrka som gått förlorade att det funnits: "En bild föreställande en krönt man, som höll i sin vänstra hand en kalk med övertäckt lock.... Den högra handen var på 1830-talet avbruten. Mannen trampade på ett vidunderligt djur, som hade människohuvud". Skulpturen gick olyckligtvis förlorad vid branden i prästgårdens annex efter den s.k. "änglaauktionen" i slutet av 1800-talet.