Ett tack från Hutano

Som tur var skadades inget av barnen i branden dåden inträffade när barnen var i skolan. Elden spred sig via elledningarna mellan hyddorna och hotade ett tag även de kringliggande hyddorna, men som tur var uppmärksammades elden och den kunde släckas innan fler byggnader antändes. När delar av Hutanokommittén från Maria församling besökte barnbyn i september bodde samtliga pojkar tillsammans i en hydda där de fick dela sängarna två och två. Utöver hyddan hade deras samtliga tillhörigheter brunnit upp i form av kläder, skoluniformer, böcker och personliga tillhörigheter. (Bild 72, 73, 78, 81)

En särskilt riktad insamling för att bygga upp hyddan startades när Hutanokommittén kom tillbaka till Sverige och på en kort tid skänkte många godhjärtade privatpersoner bidrag till återuppbyggandet av hyddan, större summor skänktes även av Maria kyrkoförening och Maria Gospel vilket resulterade i att hyddan nu kan byggas upp på nytt! När delar ur Hutanokommitén besökte barnbyn Hutano i januari hade man påbörjat arbetet med att riva väggarna i den nedbrunna hyddan (Bild 045) och vid ett möte med den lokala kommittén beslutades att arbetet med att återuppbygga hyddan skulle påbörjas.

Från Hutanokommittén i Maria församling vill vi rikta ett stort och varmt tack till alla som bidragit till att möjliggöra återuppbyggandet av hyddan så att pojkarna på Hutano åter igen kan få sova i en varsin säng och därmed få både bättre utrymme, miljö och studiero. Ni är fantastiska! (Bild 248, några av pojkarna på Hutano)

Therèse Andrée Kjellström, medlem i Hutanokommittén

Under Hutanokommitténs besök i januari höll flera av barnen ett tal för att visa sin uppskattning för vad Hutano betytt. Här är Maphosas, en av flickorna i högstadiets tack.

Ett tack från Hutano

Jag hoppas ni alla har en härlig dag, damer och herrar, ärade besökare och hela skaran som är samlad här. Hela mitt liv var satt ur spel, mina drömmar var krossade, alla visioner om arbete som jag såg framför mig när jag var ung var som bortblåsta av fattighetens vind. De enda sånger jag hörde inom mig var ”Jag kommer aldrig att komma någonstans i livet”.

Ingen verkade bry sig om min misär eller den smärta jag genomled av att inte kunna gå i skolan. Till slut en dag sa jag till mig själv ”Jag måste dö, för jag har hela världen emot mig”. Men det jag inte förstod då var att det finns fortfarande ljus som lyste åt mitt håll. Det ljuset var Hutano.

Nu kan jag klä mig som de andra eleverna. Det har blivit möjligt för oss att gå i skolan eftersom avgiften är betald. Vi vet inte längre vad svält är eftersom vi nu har mat i överflöd. Allt genom ljuset från Hutano.

Slutligen, vi får inte glömma bort den absolut viktigaste gåvan ni har gett. Kärlek. Det är er orubbliga kärlek som har fått oss att känna oss uppskattade i samhället och i Mnene. Det är er kärlek som håller oss igång och aldrig ger upp.

Det är samma kärlek som har fått oss att återupptäcka våra drömmar och vår passion för utbildning.

Med det här sagt vill jag tacka er så mycket. Hutanokommittén och era vänner har berikat våra hjärtan och våra sinnen med ert agerande. Utan er hade jag aldrig stått här. Utan er hade jag aldrig kunna läsa eller prata på det sätt jag kan nu.

Vi älskar er så mycket. Gud välsigne er. Tack.

/Maphosa Nokhutuki, form 4 (motsvarande högstadiet)
Hutano, februari 2018