Vision och mål

Förr i tiden betalade man tionde till kyrkan, alltså en tiondel av inkomsterna gick till att driva den lokala kyrkan. Överskottet investerades bland annat i mark för att säkra prästernas framtida försörjning. Med tiden blev det ett stort skogsinnehav.

Bakgrunden är att kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, önskat reformera skogsförvaltning så att den blir mer hållbar och väger in andra aspekter än vinstuttag.

Kyrkans skog förvaltas i nuläget av kyrkans regionala nivå, de så kallade stiften. I dessa finns en egendomsnämnd. Det är den instans som förvaltar skog och fastigheter. Av tradition vägleds egendomsnämndernas beslut av vad som är ekonomiskt mest gynnsamt. Mot dem står nu kyrkomötet, som är den nationella nivån, som anser att man måste vägledas mer av värderingar än av vinstbegär.

De stift som har störst markinnehav är också de som har minst antal invånare. Dessa stift är beroende av pengarna från skogen för att bedriva sin verksamhet och ta hand om sin kyrkor. Därför ingick det en hållbarhetsavgift i förslaget för att rika församlingar i storstäderna ska kompensera de församlingar som förlorar på ett mer ekologiskt skogsbruk.

Hägerstens församling var remiss till den ursprungliga utredningen och ställde sig positiv till alla utredarens förslag – ekologiskt skogsbruk, hänsyn till ursprungsbefolkningar, och kompensation till de stift som förlorar pengar på ett omlagt skogsbruk.