”Mantorps Maria” föddes ur en önskan om ett lokalt anknutet Mariaporträtt. Jag fångades av det paradoxala i att göra något så klassiskt till en ganska nybyggd kyrkolokal - en möjlighet att göra något nytt och gammalt på samma gång, ungefär så som väven i sig också är. Jag ser mig som en utövare av en gammal tradition - en länk mellan dåtid, nutida och framtid - men med ett uttryck som är helt och hållet mitt. Då jag också är uppvuxen inom svenska kyrkan med en pappa som är präst och mamma som är diakon kändes det som att cirkeln slöts med detta uppdrag - som barn dödade jag många timmar i olika sakristior i väntan på att mamma och pappa skulle jobba klart genom att öppna och dra ut lådor och skåp fyllda med glittrande, färgsprakande, handvävda och handbroderade textilier. De satte sina spår. Till ”Mantorps Maria” har jag vävt en 220 cm lång och 150 cm bred bildväv i tekniken Moorman, främst i ull. Den specifika Mariablå färgen är tongivande, där hon träder fram som en stor men trygg gestalt ur en himmel beströdd med stjärnor, månar och solar. Ur hennes famn strålar ett ljus, från vilket små stjärnor faller mot marken och blir till frön som slår rot i en jordbruksmark som är tänkt att likna slätterna runt Mantorp. På marken finns också stiliserade röda hus, en röd och en grön traktor och stora, överdimensionerade vårblommor - tulpaner och snödroppar. Dessa symboliserar livets kraft och vår förmåga att resa oss även i de kargaste av stunder. Det blev också en hyllning till den tid då verket skulle invigas - Maria Bebådelsedag som varje år kommer infalla i snödropparnas tid. I arbetet med vävens uttryck hade jag tanken ”Jag är Sven Nordqvist, jag är Mary Blair” (båda illustratörer som jag tycker mycket om) i huvudet för att hjälpa mig hålla det lekfulla och fantasifulla levande. Nederst på väven finns en schackrutig bård som en blinkning till Mantorp Park och Mantorp Hästsportarena. Jag hade också psalmerna ”Dina händer är fulla av blommor” och ”Var inte rädd” i tanken, från vilka jag plockade idén om en famn full av blommor och stjärnor - ”Var inte rädd, en dag och stjärnor växer ur hans famn”. Jag tycker också mycket om den psalmens symbolik av att färdas, vara på väg någonstans utan att veta om det - något jag som konstnär ofta kan tvivla på och som vi alla nog känner emellanåt. Slutligen finns också två vita fredsduvor med på varsin sida om Marian - det kändes bara helt omöjligt att göra en sån här bild just nu utan att ta med en önskan om en mer kärleksfull och fredlig värld.
När det åter blir höst, vinter och mörkare ute kommer en detalj synas mer - ett nät av fiberoptik som är trätt genom vävens baksida. Dess ändar lyser som små, svagt blinkande stjärnor över himlen, kopplade till ett skåp på sidan av ramen som väven är fäst mot. I skåpet sitter tre flammande glödlampor som ger fiberoptiken sitt ljus och tanken är att ljuset ska kunna användas på olika sätt över kyrkoåret, t ex tändas upp i en Lucia-gudstjänst.
Väven är utförd i min ateljé i Hägerstensåsen, Stockholm, men garnet färgades först på Konstnärernas Kollektivverkstad i Farsta där jag senare också monterade verket. Ramen är konstruerad och byggd av finsnickare Lisa Gerholm Luhanko. Dokumentationen av arbetet är utfört av fotograf Eva Edsjö.