Kommer man till helvetet om man utövar sin homosexualitet?

Jag förstår att frågan är angelägen för dig. Som jag ser det så har din fråga två delar. Första delen handlar om frågan: Kommer man till helvetet om man syndar? Och andra frågan: Är homosexualitet en synd? Jag ska försöka svara både eftertänksamt och ärligt hur jag ser på saken. Först: Kommer man till helvetet om man syndar?

I kyrkan lär vi att den som syndar kan bekänna sina synder och få förlåtelse och upprättelse. Vi tar inte lätt på ”synd”. Synd är det som hindrar min relation till Gud, det som får mig att missa målet med livet. Viktigaste frågan för mig själv är varje dag: Lever jag enligt dubbla kärleksbudet – att jag älskar Gud över allting och min medmänniska som mig själv. Det är nog tveksamt om jag alltid, varje dag och stund, verkligen lyckas med det. Jag brottas med mig själv, försöker, misslyckas, behöver förlåtelse och startar om igen. Förlåtelsen ger mig kraft att inte sjunka ner i förtvivlan över mina misslyckanden, utan jag får istället kraften att börja om gång på gång. Kärleken till Gud och kärleken till medmänniskan, som det uttrycks i det dubbla kärleksbudet, är ett viktigt rättesnöre för att avgöra om något är ”synd” eller inte. Är handlingen syndig? Uttrycker den kärlek eller inte?

Livet efter detta, himmelriket, är en evig gemenskap med Gud, där kärleksrelationen till Gud som påbörjats i jordelivet får en fortsättning. Motsatsen kanske man kan kalla för ”ett helvete”, att inte ha en evig kärleksfull relation till Gud. Men jag har rätt svårt för tanken på helvetet som ett evigt ”pino-rum” så där som det beskrivs i medeltida skildringar. ”Helvetet” kanske kan beskrivas som total avsaknad av kärlek till Gud och andra människor.

Alltså, alla syndar. Alla kan få förlåtelse. Och jag tror att Gud, som är kärlek, ger oss alla möjligheten att få förlåtelse och ta emot gemenskapen med Gud i Kristus. Gud begränsar inte sin kärlek till bara vissa. Förlåtelsen är inte begränsad av människors tyckanden. Gud är generös både med kärlek och med förlåtelse. Andra delen av problemställningen: Är homosexualitet en synd?
Du kommer att få olika svar beroende på vem du frågar. Du har kanske mött personer som läser bibelns ”syndakataloger” för dig. Det tycks ofta vara så att dessa personer glömmer att högmod och förtal nämns bland synderna… Jag gissar att du någonstans mött någon som menar att homosexualitet är en synd och att den homosexuella handlingen inte får utföras. Man tycks mena att sexuell avhållsamhet är den enda vägen för den som känner den homosexuella dragningen. Jag tillhör alltså dem som inte vill kalla homosexualitet för synd. ”Synd” är det som hindar min relation till Gud. Jag har svårt att se hur en persons sexuella läggning skulle kunna påverka Gud. Frågan är väl istället hur min sexualitet påverkar min medmänniska. Används sexualitet destruktivt för att kränka eller våldföra sig på en medmänniska, då ska vi kalla det ”synd” även om det är en heterosexuell handling. När sex handlar om kränkning, makt, våld blir det ”synd” oavsett om det är mellan personer av samma kön eller olika kön. Människor kan alltså svara olika på frågan om homosexualitet är en synd. Beroende på vem du frågar kommer du att få olika svar. Jag anser att om en medmänniska blir kränkt, då är handlingen en synd. Oavsett om det gäller sex eller inte. En viktig sak gäller alltså också hur vi ser på Guds kärlek och förlåtelse. Jag anser inte att en människa som syndar automatiskt skulle vara fördriven från Gud och förpassad till ett glödhett helvete. Jag tror himlen är full av just syndare. Alla människor syndar, på ena sättet eller det andra. Syndabekännelsen blir inte kortare med åren, snarare tvärtom. Människor är begränsade. Gud är inte begränsad. Gud vill förlåta. Han vill ge oss möjlighet till upprättelse och nystart. Gud vill ha en relation till oss. Gud är liksom svag för oss syndare.

Jag tar mig friheten att citera Desmond Tutu: ”We may be surprised at the people we find in heaven. God has a soft spot for sinners. His standards are quite low”

Jag hoppas att det här är ett svar som du kan fundera vidare på.
Vem du än är och hur ditt liv än ser ut – glöm inte att du är älskad av Gud!

Anna Lundin Leander
kyrkoherde Norra Ölands pastorat