Trådar som höjer lovsången

Den stora vävstolen tar upp en betydande del av Gunilla Sjögrens ateljé. Den har många trampor och går att använda till flera olika vävtekniker. Från vävstolen hänger fem gamla orgelpipor som Gunilla fått av en orgelbyggare. En påminnelse om de sakrala platser som hennes konst skapas för. Här, på vinden i radhuset i Örgryte i Göteborg, har hon skapat många av de verk som pryder kyrkor, kapell och församlingshem runt om i Sverige. Hon har bott i det här huset sedan nästan 50 år och varenda yta är smyckad med hennes konst. Här finns skisser från stora och små projekt, akvareller, ikoner och broderier. På sina håll är mönster, bilder och budskap målade som muralmålningar direkt på väggen eller på trappornas sättsteg. På hedersplatsen i finrummet hänger en inramad skiss på ett välbekant motiv, altarbilderna från Dalabergskyrkan i Uddevalla.

   - Det var en så underbar uppgift och ett av de verk som jag är mycket nöjd med, säger Gunilla och berättar att invigningen av kyrkan 1981 var en väldigt stark upplevelse för henne. Men låt oss återkomma till det.

Gunilla Sjögren utbildade sig på HDK i Göteborg. Hon var först tveksamt till detta yrkesval då hon var rädd att det var ett alltför osäkert yrke, men insåg så småningom att det inte fanns något alternativ för henne. Hennes pappa var präst och redan tidigt lärde hon sig att älska Bachs koraler och kyrkliga symboler.

   - Jag tyckte att symboliken var mystisk och spännande. Det var som nycklar som bar på olika budskap och själv bar jag på en längtan efter att få skapa. Det var underbart att komma in på HDK, säger hon. Som examensarbete gjorde hon kyrklig konst, varav en del såldes till Lutheran Church i Chicago, vilket blev starten på hennes långa karriär.

Det hör inte till vanligheterna att få sålt en del av sitt examensarbete till utlandet, men trots rivstarten kunde det vara svårt att arbeta med textilkonst på 60-talet, särskilt som kvinna i kyrkans värld.

   - Jag upplever att det var svårare till en början. Textil betraktades som något kvinnligt och en del inom kyrkan förstod inte att textilkonstnär var ett yrke. De tyckte inte att textilkonst skulle få kosta så mycket. Idag har förståelsen blivit mycket större inom kyrkan och man ser att konsten bidrar till att höja lovsången.

Vad betyder den kristna tron för dig personligen?
   - Jag har ju vuxit upp i den kristna traditionen och den betyder mycket för mig.  Det är så underbart att gudomen kommer till oss så lågt ner som till djurens nivå i ett stall. Den kristna etiken med människors lika värde och grundsatserna från den kristna tron som mycket av vårt samhälle bygger mycket på. Jag värdesätter att jag vuxit upp i denna andliga värld som jag tagit till mig personligen.

När Gunilla får ett uppdrag att gestalta en kyrka åker hon först ut till platsen för att titta på kyrkomiljön. Hon menar att det är viktigt att anpassa konsten efter den tid som kyrkan och interiören representerar. 

   - Man ska känna att konsten hör hemma där i kyrkan. Sedan har jag insett att det är bättre om inte hela kyrkorådet är inblandat i processen, utan att de väljer en liten arbetsgrupp som är intresserad och som de har förtroende för, säger hon och berättar att hon på senare tid brukar göra skisserna i naturlig storlek för att de ska få en realistisk bild av hur slutresultatet kommer att bli.

Gunilla hade en moster som var textillärare och hon brukade knyppla, väva och brodera.

   - Det var så inspirerande att se att det gick att skapa bilder i ett material. Textil är taktilt och har en struktur, vilket ger det ytterligare en dimension. Man kan bli lycklig bara av att hålla i en härva garn. Dessutom har förståelsen för att detta är konst blivit större i samhället i stort, säger hon. Hon tummar aldrig på kvaliteten i materialen hon använder och arbetar alltid tills hon är nöjd, även om ersättningen hon får är begränsad.

   - Pengar har aldrig styrt mitt arbete.

Så hur var det nu med Dalabergskyrkan? Jo, Gunilla hade fått förfrågan från arkitekt Arne Nygård att gestalta koret i kyrkan tillsammans med konstnären Kjell Sjögren som Gunilla tidigare varit gift med. Arkitekten hade en idé om kvadrater i textil i altaret med en mittsektion som var utbytbar i kyrkoårets färgväxlingar (vit, blå, röd, grön). Gunilla landade snart i en psaltarpsalm som kretsar kring förankring, ett centrum och ett bo, som en bild av altaret. Bilderna kom att föreställa svalor som flyger över gröna ängar med texten ”Sparven har funnit ett hus.. ..svalan ett bo åt sig” vilket är taget från Psaltaren 84:3: ”Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren Herre Sebaot, min konung och min Gud”. I Gunillas tolkning flyger svalorna högt, ett tecken på att det blir högtryck.

   - Det finns en rörelse i bilderna som föreställer jubelslingor med kärleksfulla stråk. Att kunna byta ut bilderna i altaret ger det också liv och lyfter även fram Nya testamentet i varje kyrkoårsanpassad färg.