I medgång och motgång

Hissarna öppnas återigen. Några människor kliver ur, andra går in. Några är patienter, andra har kommit hit för att hälsa på någon. Det är en vanlig eftermiddag på Uddevalla sjukhus och mitt i byggnaden huserar Sjukhuskyrkan. De finns här för att stötta både patienter, personal och anhöriga. Det är en institution som vuxit fram under många år och idag är det en lika naturlig som nödvändig del av sjukhusets verksamhet. 

   Elisabeth Berg har arbetat i Sjukhuskyrkan sedan 15 år och innan dess arbetade hon 20 år som sjuksköterska. Hon är ett välkänt ansikte på sjukhuset. 

   - Patienter som är svårt sjuka är ofta i underläge och ibland kan de känna sig nästintill identitetslösa. Jag får inte ha förväntan på att någonting speciellt ska hända i rummet utan jag kommer för att lyssna och möta dem i ögonhöjd, säger Elisabeth. Hon försöker undvika att ”lösa problem”, utan istället bara finnas där som en medmänniska. 

   - Att få tala om det som gör ont i själen kan i sig vara som en medicin som lindrar. 

Genom åren är det många som fått den lindring som Elisabeth beskriver, kanske mycket tack vare den prestigelöshet som genomsyrar verksamheten. Många gånger handlar det om att hitta lite glädje trots att det gör ont.

   - Det kan finnas glädje in i dödsögonblicket. Glädje och sorgen kan vandra tillsammans ända till slutet av våra liv. För en del kan skratt och tårar bli som en vacker sång när någon är nära himlen eller nära att lämna jordelivet.

Att arbeta i Sjukhuskyrkan innebär att förmedla hopp och tröst till människor de möter.

   - Vi märker att barnatron ibland får nytt liv för människor som närmar sig slutet av detta livet. Det finns fantastiska berättelser om hur människor tar tag i Gud precis innan de dör. Oftast gör vi nästan ingenting, men Gud gör så mycket. 

   Svenska kyrkan i Uddevalla har sedan många år en verksamhet som kallas  Kyrka-Vård. Den fungerar som en förlängd arm ut från Sjukhuskyrkan. Verksamheten startade i takt med att allt fler svårt sjuka patienter vårdades i de privata hemmen. Vårdpersonalen i kommunen kontaktar Elisabeth om patienter som önskar kontakt med någon i kyrkan. 

   - En del tycker att det är svårt att vara ensam hemma och sjuk. Då kan vi finnas där som en hjälp. Tack vare vårdpersonalen får vi kontakt med människor som vill ha kontakt med kyrkan, men som själva inte kan ta sig till oss, säger Elisabeth.

   Sjukhuskyrkan är ett ekumeniskt initiativ och utöver Elisabeth arbetar även Jennie Högberg här som sjukhusdiakon, Lars Johansson är sjukhuspastor från frikyrkorna och Anders Josephsson är präst. De har en samtalsmottagning där de tar emot för enskilda samtal och själavård. Det kan handla om exempelvis personlig kris och sorg. De kan vägleda i andliga frågor, men de missionerar inte på sjukhuset. 

   - Ofta handlar det om att ställa öppna frågor. Varifrån har du fått din kraft tidigare när du haft det svårt i livet? Jag möter människor som säger att de inte är religiösa, men de ber till Gud. När kyrkan kommer öppnar många upp sig. Trots att vi lever i ett sekulärt samhälle är det många som vill att vi ber för dem, säger Elisabeth och berättar att de får in många fler böneämnen idag jämfört med när hon började för 15 år sedan.