Ett landmärke med gamla anor

Tiden tycks stå stilla uppe i klocktornet i Uddevalla. Här råder ett märkligt lugn och här och var syns klotter från tidigare besökare. En hälsning från 1973, en annan från 1888. Hälsningar som påminner om tornets långa historia. Tornet byggdes 1751, och än idag är fundamentet och järnbeslagen i original även om taket och klockorna skadades i den stora stadsbranden 1806. På 1830-talet återställde man tornet till sin forna glans.
Det här är Uddevallas främsta landmärke och en av de äldsta fastigheterna i staden. Ibland hålls det guidade visningar här.

  En konsekvens av den stora stadsbranden blev att man enades om att en sådan katastrof aldrig får drabba staden igen. Därför bestämdes att man skulle införa tornväktare. 
Tornväktarna arbetade två och två och det byggdes ett litet skjul uppe i tornet som de kunde använda som personalrum. Skjulet står fortfarande kvar med sina spröjsade fönster och ockraröda väggar.

Tornväktarna för samman kyrkans och stadens historia. Deras uppgift var att hålla utkik över staden och kontrollera att det inte brann någonstans. En gång i timmen skulle de blåsa i sina horn i varje väderstreck för att markera att allt var lugnt. Om det brann någonstans skulle de istället använda sig av alarmkanoner. 
Dessa horn var inte så uppskattade bland befolkningen då de ofta ansågs störande.
   På 1990-talet installerades ett klockspel och sedan dess ljuder psalmer från klocktornet fyra gånger per dag, med undantag mellan långfredagen och påskdagen. Psalmerna varieras under året och totalt spelas ett 20-tal olika psalmer under ett år. Psalmerna spelas 07:55, 11.55, 15.55 och 19.55 och de varieras under dagen. 

Text & foto: Jonas Egfors