Lyssna

I skuggan av krigets fasor

Den 24 februari 2026 var det fyra år sedan Ryssland påbörjade sitt anfallskrig mot Ukraina. Sedan dess har tusentals människor dött, otaliga har skadats och ett folk har fördrivits på flykt. I Uddevalla försöker många ukrainare hitta en fungerande vardag i väntan på att kriget ska ta slut. - Vi bor här som en stor familj, säger Nataliya Starovoyt som kommer från Charkiv, men har bott i Uddevalla sedan kriget bröt ut.

När Nataliya Starovoyt kom hit till Uddevalla trodde hon att situationen snabbt skulle lösa sig och hon skulle få återvända till Ukraina. Idag, fyra år senare, lever hon och hennes familj fortfarande i ovisshet. Deras uppehållstillstånd gäller ett år i taget.

   - Det är ovissheten som är svårast, vi vet inte vad som ska hända i framtiden. Samtidigt har vi fått otroligt mycket hjälp av kyrkan, säger hon och berättar att de bland annat träffas varje vecka och tränar tillsammans i kyrkans lokaler. Tidigare har de även haft familjefika för alla åldrar i kyrkan. En mötesplats som betytt väldigt mycket för många ukrainare.

   Även Natalia Mikhaliuk kom hit för fyra år sedan, men kommer ursprungligen från Odessa. Hon har lärt känna många genom kyrkan.

   - Många som kom från Ukraina var väldigt ledsna och hade knappt några kläder med sig. Ann-Charlotte som jobbar som diakon i Uddevalla kom dit och bjöd på fika och erbjöd aktiviteter. Från första dagen har svenskar bjudit in oss ukrainare. Den gästvänligheten är ovanlig i världen, säger hon.

 

 

 

Vi måste ju fortsätta leva

   Nataliya tycker att ukrainare har mer likheter än skillnader med svenskar och hon upplever ingen stor kulturkrock här i Uddevalla. Hon tycker också att de senaste åren har gått väldigt fort. Hon följer nyheterna varje morgon, men undviker att läsa nyheterna innan hon ska sova.

   - Vi måste ju fortsätta leva och göra någonting. Vi vet inte vilket beslut som regeringar tar, men vi lever. Vi är tillsammans här och det är lättare när vi är tillsammans, sjunger tillsammans, spenderar tid tillsammans. Vi bor här som en stor familj, säger hon.

 

 

Även om det har gått fyra år sedan Ryssland påbörjade sin fullskaliga invasion av Ukraina menar Natalia att kriget egentligen började redan för 12 år sedan när Ryssland annekterade krim.

   - Vi började tänka på detta redan 2014. Det är särskilt svårt för de äldre som lever sina liv som de alltid gjort. Många vill inte flytta och byta språk. För dem är framtiden osynlig. Samtidigt har många svårt för tekniken när man ska ha kontakt på distans, säger Natalia.       Det är hon som leder träningspassen varje måndag i Mikaelsgården i Uddevalla. Varje gång brukar det komma ett tiotal kvinnor och nu finns det en efterfrågan på att utöka det till två kvällar i veckan.

   - Det handlar inte bara om träning. Många har bara sitt hem och jobb och ingenting mer i vardagen. Det här blir som en liten stad där vi lär känna varandra. 

Text & foto: Jonas Egfors