1700-talet
Under 1700-talet växte efterfrågan på vidareutbildning även för de pojkar som inte skulle arbeta inom kyrkan. Det handlade till exempel om söner till handlare eller andra näringsidkare. I många städer utvecklas nu så kallade apologistskolor. Dessa erbjöd en civil vidareutbildning med fokus på till exempel räknekonst/ matematik, biologi eller moderna språk som tyska och franska. Det var en vidareutbildning för pojkar som i första hand förväntades bli näringsidkare eller lägre tjänstemän.
1724 års skolordning
Vid införandet av 1724 års skolordning stramades reglerna åt för hur skolans arbete skulle skötas. Timplanerna blev mer detaljerade och schemat mer strukturerat. Något som också reglerades ytterligare var ”ordning och tukt” som nu skulle syfta till att förbättra eleverna och inte förvärra dem. Rektorn undersökte brott mot ordningen varje lördag eftermiddag. Aktiviteter och handlingar som till exempel spel, svärande och användandet av fula ord, överfall, föra oljud på gator och förstöra fönster ledde till både avstängningar, miste av privilegier och straff med riset.
Generellt skärptes kontrollen av utbildning på flera plan. Inträdesprov blev mer förekommande och hårdare kontrollerat, samt examensprov för vidare studier. Kontrollen av privata lärare i hemmen ökade och medborgare uppmanades att utbilda sina barn i skolorna i stället. Skolan skulle också vaka över elevernas ”renlärighet och leverne”. Samtidigt minskde antalet undervisningstimmar i den nya skolordningen.
En lärd rektor
Josef Thun (1666–1721) var lektor i antik grekiska vid Strängnäs gymnasium. Han var också gymnasiets rektor i början av 1700-talet. Latin var det viktigaste språket i undervisningen vid den här tiden, men även grekiska och hebreiska studerades vid skolan. Josef Thun var en framstående poet på antik grekiska och gav ut en diktsamling med grekisk poesi. De böcker han testamenterade till gymnasiet förvaras fortfarande i Roggebiblioteket.
Här intill ser du gravstenen över Josef Thun och hans hustru. Den grekiska versen lyder i fri översättning: ”Du bedrägliga värld, jag avundas dig inte – ta det som är ditt. Jag vill bara ha det som är mitt: Kristus, vår ära.”
En skoldag under 1700-talet
En skoldag på 1700-talet började med bön klockan fem på morgonen innan lektionerna. Lektionerna gavs i heltimmeslängd och höll på till klockan 11 då det fanns tid för att äta. Sen genomfördes musiklektion. Rast skedde mellan kl.14–15 och sedan avslutades dagen med två lektioner till klockan 17.
Det är nu under 1700-talet som latinet, grekiskan och hebreiskans omfattning i undervisningen börjar minska något och modersmålet svenska börjar få en något större roll. Det enda praktiska övningsämne som gavs var musik. Historia får nu en lite starkare roll som ämne.
Under denna tid fanns inte idrott som skolämne och därför uppmanade man till lek och byggde ytor för lek utanför skolan. 1758 skrevs en kunglig förordning om att utbildningen skulle ge möjlighet till kroppsligt arbete för de unga, eftersom man såg att en stillasittande livsstil var skadligt.
Eleverna fick mer ledigt enligt 1724 års skolordning, men i Strängnäs utökades ledigheten mer än vad som stod i lagen, då man inte var nöjda med ledighetens längd. Ledigheten förlängdes bland annat kring marknaden i Strängnäs (samtingsmarknaden), som på den tiden låg mellan februari och mars månad.
Dialog med universitet
Under stora delar av 1700-talet försöker skolan i dialog med bland annat Uppsala universitet råda bot på att flera elever för tidigt lämnar gymnasiet. Diskussionen handlar om i vilken mån de är redo för universitetet, både kunskapsmässigt och när det gäller mognad och att ta vara på sig själva. Flera brevkonversationer vittnar om en dialog där de olika lärosätena diskuterar hur kunskaper ska säkerställas och av vem.