Snacka om P3 övergång
I förrgår hade jag ett sånt där P3 övergång-moment
Jag skulle välkomna en ny kyrkoherde till stiftet
I Hällby kyrka, strax utanför Eskilstuna.
Predika skulle jag inte – sådana gånger gör den nya kyrkoherden det - men jag skulle såklart hålla ett välkomsttal
Utifrån en av söndagens bibeltexter
Inget P3 mässigt över det
Jag utgick från veckans 4:e text – psaltarpsalmen – den 36:e
Herre, till himlen sträcker sig din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det djupaste hav.
Herre, du hjälper både människor och djur.
Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
En sån P3-övergångstext
Inte för att den brukar kallas en av kung Davids visdomspsalmer – och för att den nya kyrkoherden var synnerligen vis
Inte för att den utom i det här citatet handlar om syndare – och för att den nya kyrkoherden ska hålla sådana stången
Nej, sånt kvalar inte in som P3 övergångar – det vore för uppenbart
Nej, den retoriskt utsträckta handen kom såklart i vers 8
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
Varför då
Jo för att den nya kyrkoherden har en lång yrkesbakgrund som arkitekt
Hon har ritat hus för allt vad cad-programmet håller
Byggt stabila, välkomnande, funktionella, varma, ljusa, vackra hus
Och nu – P3 - ska hon göra det igen
Bygga hus med levande stenar
Bygga församling med mänsklig längtan, drömmar, kallelser
Tillsammans med medarbetare, förtroendevalda, ideella
Med folket i Hällby med Tumbo och Råby-Rekarne
Ta vid efter de som gått före
I att resa en stabil, välkomnande, funktionell, varma, ljus, inbjudande, livsnödvändig kristen miljö till hela bygdens fromma
Där människor kan njuta överflödet av Guds nåd
Ja ni förstår – talar man till en arkitekt är man extra tacksam när Psalm 36 dyker upp i evangelieboken. Då är man hemma
Så, ärligt talar, samma sak denna morgon
Detta med Guds hus, som Kung David talar/sjunger om i Psaltarpsalmen – det gäller ju i allra högsta grad här
Inte bara utifrån att vi samlas i ett hus – vår domkyrka
Utan utifrån detta med att när David säger vad han säger – då tänker han lika mycket på Jerusalems tempel som byggnad, som på Jerusalems tempel som plats – som mötesplats – som löftesplats – som uttrycket för/manifestationen av ett löfte – en vision – om Guds allerstädes närvaro – om frid och fred – om ett liv i harmoni med sig själv och världen
Ja, med vår tids språk – om ett liv av existentiellt välmående
Jerusalems tempel
Mycket kan sägas om templets roll och templets uppkomst – om hur det på en gång ersätter det där tältet – tabernaklet - som Israels folk reste i öknen under sina 40 år där – ökenvandringen.
Det dyrbart utsmyckade templet, guldbeklädda templet, i vilket man förvarade de två lagtavlorna – i den gyllene kistan krönt av två väldiga änglaskulpturer i guld som – vända mot varandra – sträckte ut sina väldiga vingar över kistan – över förbundsarken.
Hur templet visserligen var förbundsarkens vilorum samtidigt som det med stort allvar stadgades att bärstängerna på ömse sidor om arken inte fick tas bort – de skulle alltid vara fästade vid arken dels så att den snabbt kunde fraktas bort och dels så att ingen skulle få för sig att Gud går att låsa in i ett rum.
Gud spränger alla fysiska gränser – är i rummet – men inte bara i rummet.
Men rummet var viktigt
Man Jerusalems tempel med oerhörd vördnad och ambition.
Om det vittnar inte minst stenblocken
För templet fogades samman av oerhört stora stenblock – egentligen alldeles för stora stenblock för den tidens byggteknik.
Stora för att kunna stå emot yttre påfrestningar, fientliga anfall mm men också stora för att rent konkret – fysiskt – vara ett vittnesbörd om tyngden och styrkan i det byggnaden – rummet ytterst sett handlade om: Guds löften.
Löftet om att han aldrig ska överge sitt folk
Och – säger arkitekturhistorikerna – när våra anfäder och anmödrar exempelvis här reste våra medeltida kyrkor – reste denna kyrka - gjorde de det efter samma principer: med hjälp av byggnadsmaterial som de djupast sett inte klarade av eller borde ha klarat av att hantera.
Det hade ju varit mycket enklare att bygga kyrkorna i lättare material – snabbare – billigare – men de gjorde de inte.
De byggde kyrkorna i otroligt solida material - dels i en övertygelse om att de byggde för evigheten – dels som ett uttryck för att den byggnad de reste i sig var ett fysiskt vittnesbörd om själva budskapet
Gud står fast – Gud står kvar - Guds eviga oförstörbara löften utstår allt.
Löftena om inre och yttre harmoni – med skapelsen – med varandra – med sig själv.
I grunden är det därför vi samlas här idag
För att ta vara på och föra vidare den vision medeltidens byggherre hade med detta rum.
Om vi idag tycker Strängnäs är litet
Vad månde då medeltidens resenär ha tänkt
Om vi idag tycker byggkostnader är höga
Vad månde då inte medeltidens finansiärer ha tänkt
Om vi idag tycker besluts- och byggprocesser tar tid
Vad månde då inte dåvarande samhällsmedborgare ha tänkt
De borde tänkt: Det går aldrig
Och ändå möts vi här
Varför offrade de så mycket – här – på en avsides plats i ett avsides land utan större resurser?
Och varför tog de i så?
Jo, för att de inte kunde annat
Den tid de levde i – den osäkra – av sjukdomar plågade tid de levde i behövde påminnas om det som inte går under, det som inte sviker och faller undan.
Behövde rent konkret se uttryck för ett hopp
Hopp om framtiden
Av exakt samma anledning gör vi detta
Samlas vi från olika håll, utifrån olika uppdrag och ansvar, kring domkyrkoberget – inte för att göra varandra jobb – inte för att kliva varandra på tårna – utan för att göra vårt gemensamma jobb – ta vårt gemensamma ansvar – och, som vi tror, bidra till att bygga ett gott och bättre samhälle där många drar sitt strå till den gemensamma stacken.
Bygger och stärker hopp.
Krokar arm runt en kulturhistoriskt levande miljö för att – med ordet för just den här samlingen – stärka den existentiella hälsan
Så synnerligen hedrande, lämpligt och roligt det därför är att åter få välkomna er – särskilt utvalda, viktiga, myror i granskogen.
Inte bara utifrån Strängnäs perspektiv utan utifrån – och ännu mer – utifrån ett nationellt perspektiv eftersom vi tror att det vi gör här kan ge livsviktiga svallvågor över hela landet.
Göra kulturhistoriska miljöer till vad de ursprungligen var:
Vattenhål och lägereldar för hela samhället.
Och så synnerligen hedrande, lämpligt och roligt det därför är att idag gästas av tre kunniga, viktiga, nationelal myror:
Jacob Forssmed, socialminister
David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola
Christina Lloyd, PhD, psykoterapeut
Allt för att, tillsammans, foga ytterligare några stenar till vårt domkyrkobergsbygge – och så ge hoppet vingar.