Eders Majestäter, Herr Talman, Herr Statsminister, ärade hedersgäster, strängnäsvänner från när och fjärran.
Ett smörpapper
Vi möts idag i ett smörpapper – ett medeltida oleat
Smörpapperet är inte mitt utan P O Enqvists, det smörpapper han återkommer till när han minns sin barndom. Om hur han byltade på sig, smög ut i vinternaten, tillll platsen vid nyponhäcken, sjönk ner i snön och blickade upp mot natthimlen. Och han skriver:
”Stjärnbilderna själva var inte så intressanta.
De hade jag lärt mig rita på smörpapperet.
De gick ju att lära in.
Lyran och Cassiopeia, och så.
De var inte svårare att nedrita än kartan över Sverige med omgivande nordiska riken.
Stjärnbilderna kunde man lära in.
Men bakom dem fanns det icke inritade.”
(ur Lewis resa, sidan 29)
Ett smörpapper, det bakom – det icke inritade
När vi besöker en historisk plats, en historisk händelse gör vi det med något av ett smörpapper i handen. Med vårt intellekt och sinne fångar vi allt vi läst och lärt. Ser vi de mäktiga byggnaderna, de gäckande onduleringarna i terrängen, blinderingarna i tegelfasaderna, begravningsvapnen, kalkstenshällarna, träsniderierna och monumenten och skapar vi oss så en bild av var vi är.
Ritar vi på vårt imaginära smörpapper upp hur biskop Tomas stavar på sin Frihetsvisa, biskop Rogge yvs över sitt altarskåp, Carl Carlsson Gyllenhielm minns sin polska fångenskap, och en Gustaf Eriksson Vasa svär eds-öret att som konung försvara fred och frid i riket.
Allt av detta och mer därtill är fortsatt synligt här i tng och byggnader – för den som läst och lärt. Men valven, stenen, föremålen är ju bara yttre konturer av ett större skeende – bara ”blyertsstreck på et smörpapper.”
Det oleat bakom vilket det som inte kan nedritas döljer sig
Att på 500-årsdagen av Gustav Vasas kungaval, och i ljuset av Ers Majestäts 50 år på tronen samlas i deta ärevördiga rum, är aTt göra den upptäckten.
Hur det som ögat ser är likt de nära stjärnorna på himlapällen bortom vilket något större anas. Konturer bortom vilka rösterna från de som gåTt före talar – hälsar oss med orden: Vi var här och vad vi lämnat eller oss är inte bara vårt – det är också dit – en del av din historia.
Vår gemensamma historia – för dig att förvalta och förhålla dig till
Ty historien är inga pärlor på etT snöre – ingen evighetslång Netlix-serie. Den är mer än ytliga streck på ett förgängligt smörpapper. Historien är en väv där det som var och det som finns och det som kommer inímt hör samman – samtidigt.
Varpen i historiens vävstol är inte nerklippt – till den fogas ständigt nya trådar, vardagsgråa trådar, färgsprakande trådar – och som denna dag – mäktigt gyllene trådar.
Idag på nationaldagen synar Strängnäs, ja hela Sverige, vårt lands gemensamma väv i sömmarna, i ljuset av det som tog sin början här en vårdag för 500 år sedan och vi gläds över textilens styrka – förundras över mönstrens oändliga variationer och intrikata harmonier, ser trådar som bär och trådar som bruset, ser enhet och mångfald.
Ser varandra – ser oss själva – för utan var och en av oss vore allt väven ett stycke fattigare
Så var det för Gustaf Eriksson Vasa den där junidagen för 500 år sedan.
Så är det för dig och mig den dag som idag är. När vi högtidlighåller och ber för allt det goda som förenar oss som nation.
Allt medan historiens väv fortsat växer fram inför våra ögon.
I Guds mäktiga vävstol.