Fler elever, mer personal och ett nytt namn (igen)
Under 50-talet utökades antalet icke undervisande personal och administrationspersonal. 1952 anställdes en skolsköterska på två timmar i veckan. Antalet elever växte nu lavinartat. 1959 hade Strängnäs läroverk 800 elever, varav gymnasiet hade 235 elever. Detta att jämföra med 238 djäknar år 1692 och under 100 elever totalt i slutet av 1800-talet. Nu fick också ämnet samhällskunskap en mer framträdande roll, efter att ha varit en del av historieämnet. Läroverkets linjer utökades med en allmän linje med en social och en nyspråklig gren.
1966 byter skolan namn från Strängnäs högre allmänna läroverk till Paulinska skolan för att hedra Biskop Laurentius Paulinus Gothus.
Ett modernt gymnasium växer fram
1966 genomförs reformer i Sverige som omformade skolan till något som mer liknar ett gymnasium som vi tänker på det idag. Skolan fick en teknisk linje och så småningom flera ett- och tvååriga linjer, som idag skulle kunna ses som yrkesförberedande. Även pedagogiken började mer likna det vi känner igen idag. Kunskap skulle nu inhämtas av eleverna, de skulle inte bara redovisa kunskap. Pedagogiska hjälpmedel som bandspelare, småbildsprojektor, och i vissa fall TV började användas. Strängnäs var en stad där det experimenterades flitigt med nya pedagogiska metoder.
Här bryts också en lång tradition av att undervisningen fokuserar på slutexamen, även om så kallade centrala prov fanns i vissa ämnen. Läraren får nu mer makt över betygsättningen som tidigare skötts av externa så kallade censorer. 1960-talet blir också startskottet för en ny typ av arbete med jämlikhet och självstyre där både lärare och elever får mer inflytande och flera arbetssätt införs för att minska hierarkier mellan både lärare med olika titlar, lärare och rektorer och mellan personal och elever.