Fastetid och Corona!

Vi drar ner på en del verksamhet då vi måste ta coronaviruset på stort allvar. Vanliga gudstjänster och förrättningar i kyrkan fortsätter vi med så länge inte ytterligare direktiv gör att vi måste göra förändringar. Samtidigt gör nerdragningarna att vi får tid till annat som vi gör i mindre utsträckning i det coronafria tillståndet. Exemplevis kan vi kan ringa runt till människor, vi kan hjälpa folk som inte bör gå ut att handla och med andra ärenden. Och kanske gör det att vi kan förstärkas i vår intention att vara en lokalt närvarande församling.

I denna coronatid så är vi i kyrkoåret inne i den heliga fastetiden där vi får följa Jesu vandring upp till Jerusalem och döden på korset. En rad otrevligheter kan vi då besinna. Människor blir hatiska och får till slut Jesus korsfäst. Visst har också makteliten en roll i sammanhanget, men ett stort hat och missnöje kan också ses hos människomassorna. Varför kan man undra? Det är svårt att analysera varje individs personliga hat men en orsak kan vara att Jesus inte var exakt som man hade tänkt sig. Man hade ett hopp om ett bättre tillstånd men det blev inte som de dåtida Jagen hade tänkt sig. Man skulle inte tjäna så mycket som man hade trott på Jesu rike. Man kanske också var rädd för att förlora något.

Vi ber i förbönen ”för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand”. Just i år kan vi associera ”pest” med coronaviruset. Och visst måste vi försöka stoppa smittspridning på bästa sätt. Men i fastetidens eftertanke så kan vi eventuellt, om vi tror på boten och bättringens evangelium, pröva oss själva med att fråga oss vad vi är rädda för? Är det verkligen för att våra äldre och redan sjuka ska bli drabbade? Eller är vi rädda för vårt eget skinn trots att de flesta av oss inte kommer att bli speciellt sjuka? Gör vår rädsla kanske att vi är mindre benägna att hjälpa våra äldre och sjuka? Många frågor uppstår som kan hjälpa oss att fördjupas i tro och också bli en varelse som faktiskt agerar för att hjälpa till. 

Hur som helst så kommer åtgärderna för att hantera viruset att bli mycket kännbara. Kanske vi rent av nästa fastetid får fokusera på ”hungersnöd”? Vi kan ställa oss frågan om det då är politikerna, ekonomerna eller företagen som ska klandras för de illdåd som då kan komma att begås? Eller är det viruset? Är inte hatet, egoismen, snålheten, girigheten och fegheten minst lika betydande faktorer som viruset, enskilda makthavare, organisationer eller soldater? Är det inte rent av så att massornas hat och rädsla precis som i Jesu fall påverkar beslutsfattarna att fatta förhastade och orimliga beslut som inte gagnar kärleken?

Precis som i klimatfrågan så brister folk i coronafrågan ut i hat på sociala medier. Precis som i mobben kring Jesus så kan man inte veta vad varje hatiskt ”JAG” har för orsak. Men kan man verkligen bli så hatisk som är fallet pga omsorg om det uppväxande släktet i klimatfrågan- eller motsatsen- omsorg om ekonomiskt välstånd? Och kan man bli hatisk pga omsorg om de gamla och sjuka som i coronafallet?

Många funderingar kan man ha. Men ett är säkert. Reaktionerna på viruset kommer att drabba ekonomin oerhört hårt med stora tragedier för många människor. Ett annat är också säkert. Jesu frälsargärning är redan utförd. Det spelar ingen roll hur mycket hat som existerar i både klimat och coronafrågorna. Det eviga livets Herre vandrade ju rätt genom de hatiska massorna mot korset och uppståndelsen. Hade rädslorna och hatet kring corona och klimat existerat där så hade det inte gjort någon skillnad. När ekonomin brakar ihop och hungersnöden infaller måste vi komma ihåg det, likaså om kriget och världsbranden bryter ut. Och vi bör då inte skylla på virus. Ett virus orsakar möjligen sjukdom och fysisk död. Men hatet, bitterheten och ondskan som vi kan se på sociala medier och de rädslor som existerar finns helt utan coronans förekomst. Dessa faktorer fanns långt innan corona.

Men all den destruktiviteten, och all vår delaktighet i den destruktiviteten och världens bortvändehet från Gud, har Gud själv försonat i Jesu dyra namn och blod! Segern är redan vunnen! Ingen atombomb eller coronaattack eller nånting kan frånta en troende människa möjligheten att vandra rätt in i evighetens himmelska härligheter!

Och än är vi inte där i hungersnödens, krigets och världsbrandens tillstånd, åtminstone inte i Sverige. I många andra länder så är det normaltillstånd. Så låt oss be både för oss här och vår framtid och för alla de stackare som redan är drabbade ; För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, Bevara oss, milde Herre Gud!

”Kyrkan sjunger Elvis”-gänget i Blåskoleparken midsommarafton 2019

Välkommen vänner!

På bilden längst upp på denna sida syns skönheten i centralorten Bränna. På bilden längst ner syns visserligen kyrkoherden i Kalix men precis lika välkomnande som dennes öppna famn vill vi att församlingen i Överkalix skall uppfattas.

Nyligen har ”Församlingen” mottagit två mycket hedersamma priser. Kommunens kulturpris, samt årets Överkalixbo tack vare insatser som främst kan härledas till musikens område. Överkalixbopriset erhölls för projektet ”Kyrkan sjunger Elvis” och är ett projekt där kyrkans anställda samverkar med ideelt arbetande kulturpersoner och föreningsliv.

Då och då kommer församlingsbor fram och gratulerar oss som är priviligerade med att få vara anställda i församlingen. Givetvis förstår vi att det då är en god vilja som kommer till uttryck. Men våra dyra och kära församlingmedlemmar tycks då glömma sin egen del i verksamheten. Dom har en mycket stor del i att vi är den församling vi är, den församling som får dessa priser. Utöver skönheten i vår bygd så finns det en skönhet i församlingens position inom kommunen. Kyrkans förtroendevalda, kommunens förtroendevalda och föreningsliv har en god relation och samtliga känner sin bygd. Delvis beror det på att vi är en liten församling i en liten kommun, själva organisationsformen borgar för en närhet människor emellan. Men det existerar också en god vilja att vilja göra saker tillsammans, att söka samarbetsprojekt kommun, församling och föreningsliv, som påverkar och hjälper oss anställda på ett mycket positivt och stöttande sätt. Utan den samverkansfaktorn skulle vår möjlighet att vara lokalt närvarande, samt att fungera som kyrkans primära och grundläggande enhet vara betydligt sämre.

Så visst är vi en församling i en mycket vacker och välsignad bygd. Men vi är också en församling som befinner sig i en mycket behaglig miljö när det gäller samverkan med kommun, föreningsliv och församlingsborna. Och det är församlingsborna, de förtroendevalda i både kyrka och kommun och alla eldsjälar i föreningslivet som skall prisas för detta minst lika mycket som vi som är anställda. ”Församlingen” är en beteckning på samtliga och den uttrycker också en samhörighet med hela den allmänneliga och världsvida kyrkan. Där är Guds son Jesus Herre och det känns som att dennes närvaro är vad som välsignar vår bygd både vad det gäller skönheten i naturen och i vår lokalt närvarande församling. Att vi faktiskt fick dessa priser är ett faktum. Vi skulle inte ha fått priserna om vi inte hade haft en fungerande och lokalt närvarande församling hur mycket vi än skulle spela och sjunga.

Så kära och dyra församlingsbor! Det är vi anställda som ska tacka ER!

Hälsar Mats Nygård, kyrkoherde

Årets Överkalixbo!