Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Besöksadress: Sysslomansgatan 4, Uppsala Telefon: 018-16 95 00 E-post till Svenska kyrkan

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Meny
Till innehållet
Rätten till hälsa

Hemvårdare i Zimbabwe ger aidssjuka och deras barn stöd och omsorg

I Zimbabwe är en miljon barn föräldralösa på grund av aids. Kyrkans hemvårdare ger de sjuka medmänsklig omsorg och ser till att barn i behov av stöd får en framtid. Din gåva gör skillnad i människors liv!


Hälsovård för de mest utsatta – P129

Kyrkan i Zimbabwe utbildar medarbetare som besöker sjuka, ger dem råd och stöd, tvättar dem, städar och lagar mat. Hemvårdsprojektet heter Thusanang, som betyder "Låt oss hjälpas åt" på språket sotho.

Att ge medmänsklig omsorg och stöd är kanske det allra viktigaste i ett land där aidssjuka utsätts för diskriminering. Det är viktigt att de sjuka får känna att de inte förlorat sitt människovärde.

Omsorgen omfattar också de sjukas barn. De får hjälp med skolavgifter och stöd att bearbeta sin sorg. Föräldralösa barn får även hjälp med mat och kläder, och hembesök av vuxna som bryr sig om dem och stöttar dem att stanna kvar i skolan.

Vi i Thusanang besöker sjuka och hjälper dem när ingen annan kan eller orkar.

Rebecca, hemsjukvårdare

Det här går din gåva till:

  • Utbildning i hemvård och omsorg till Thusanangs medarbetare. Målet är att det ska finnas minst två hemvårdare i varje by.

  • Hembesök med vård, hushållshjälp och medmänsklighet åt framför allt aidssjuka, men även andra svårt sjuka människor. 

  • Mat, kläder, skolavgift och hembesök av engagerade vuxna till de sjukas barn, och barn vars föräldrar inte längre är i livet.

  • Grupper där föräldralösa barn får träffas, leka, prata och bearbeta sin sorg med stöd av vuxna.

Bilden högst upp på sidan:
Ntuthuko Nyathi (till höger) var en av de ungdomar som fick hjälp med skolavgifter från Thusanang när hans föräldrar dog. Idag är han vuxen men träffar fortfarande hemvårdaren Dennis Muleya (till vänster) som stöttade honom då. Foto: Agneta Jürisoo/Ikon

Blogginlägg om arbetet i Zimbabwe

"Hälsa dom som ger barn såna här stolar"

Khotsafalo är ett av många barn som teamet från Thusanang lärt känna genom sina hembesök i svårtillgängliga byar på landsbygden. Idag lever han ett helt annat liv än han gjorde när de först möttes.

Doktorn kunde inget göra

– Det är någonting fel med mina ben och fötter, så jag kan inte gå eller sparka fotboll som de andra barnen, berättade Khotsafalo, när Thusanangs medarbetare träffade honom första gången. Han var då åtta år och det här var hans berättelse: 

– För länge sedan tog mamma och pappa mej till ett sjukhus i stan, det var jättejobbigt. Vi fick vänta nästa hela dagen och jag somnade flera gånger. När doktorn kom sa han bara att det var inget att göra, och så fick vi åka hem igen.

– Vi har en granne som heter Richard. Han är en sån där volontär för hemvård och har en hatt med händer på. Han brukar komma och hälsa på oss, då pratar han alltid med pappa om att jag måste komma till Manama.

En pojke sitter i en rullstol, i bakgrunden skymtar en glad kvinna.
Khotsofalo är idag 14 år, det går bra för honom i skolan och han har bestämt sig för att bli lärare. I bakgrunden läraren Mrs Maube som stöttat honom hela tiden. Bild: Agneta Jürisoo/Ikon

– Richard säger att jag kanske kan få en rullstol från Thusanang. Jag vet inte vad det är, men det låter bra. Om man har en sån säger Richard att man kan gå i skolan. Jag vill gärna gå i skolan som min storebror.

Hur gick det sedan?

Jo, efter en tid lyckades Richard från Thusanang övertala Khotsafalos pappa att ta med sonen för att prova ut en rullstol. Samtidigt pratade han och andra med familjen om hur viktigt det är att Khotsafalo får gå i skolan som andra barn.

Det där med skolan var lite knepigt, tyckte Khotsafalo först:

– För även om jag har stolen med hjul på, så måste pappa hjälpa mig att ta mej dit, för det är så trögt att köra i sanden. Sen är jag lite rädd för jag måste ju ha hjälp på toa. Men då sa Dube från Thusanang att han och Richard skulle gå till skolan och prata med rektorn och lärarna, så det skulle fixa sig.

Idag går han i skolan

Khotsafalo behöver inte längre sitta hemma, där han blev satt att bara titta på vad de andra gjorde. Varje dag träffar han andra barn. Han har lärt sig att läsa och har tillgång till ny kunskap genom böcker.

Tack vare hemvårdare från Thusanang har hans liv förändrats. Nu kan Khotsafalo se fram emot framtiden. Nu är möjligheterna större för honom själv, hans familj och byn.

Och Khotsafalo har ett budskap till dem som stöder arbetet för barn:

– Om du träffar någon som ger barn sådana här stolar kan du väl hälsa till dom från mej, säger Khotsafalo.