Sedan ett halvår tillbaka är Thérèse Andrée Kjellström ny församlingsherde i Gustav Adolfs
församling i Helsingborg. Tidigare arbetade hon i Ängelholm och hon har under lång tid också arbetat i sjukhuskyrkan. Nu träffas vi i Gustav Adolfs kyrka på söder i Helsingborg, en av de fyra kyrkor som finns i församlingen. Kyrkan har precis öppnat för dagen och vi sätter oss framme vid ljusbäraren för ett samtal.
Vem är Thérèse?
– Jag skulle beskriva mig som en läsande människa, säger Thérèse. Jag älskar litteratur, och konst och kultur överhuvudtaget. Musik, teater, opera, ja alla former. Det ger mig så mycket glädje. Och just att läsa är helt fantastiskt, alla dessa världar man ger sig in i.
Har du någon favoritförfattare?
– Åh, svårt. Jag läser väldigt brett, gillar många genrer, men en favoritförfattare är japanska
Haruki Murakami. Han har ett oerhört säreget språk och det är fantastiskt att få gå in i hans värld. Det är alltid en väldigt tunn hinna mellan verkligheten och den andliga världen i hans berättelser, det tycker jag är väldigt spännande.
NYFIKENHET PÅ DEN andliga världen och en tro har alltid funnits hos Thérèse, som vuxit upp med en barnatro och varit med i både barnkörer, miniorer och olika grupper i kyrkan. Men att bli präst har inte alltid varit självklart.
– Jag har tyckt att det varit alldeles underbart att vara en församlingsbo men längtan att bli präst växte och blev bara starkare och starkare. Till sist var jag tvungen att pröva min kallelse, och när kyrkan besvarade den kallelsen kändes det så rätt. Och nu är det här det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv.
Att bli kallad till en tjänst förutsätter ju både en sändare och en mottagare. Vi pratar om att ordet ”kallelse” kanske mest används i det kyrkliga språket utifrån Guds vilja med någons liv.
Vad är ett kall tror du och hur kan man veta att det är från Gud?
– Jag tänker att även om det är ett ord vi använder mycket i kyrkan är vi alla människor kallade till en mängd olika uppgifter, vi behövs alla i Guds rike. Och jag tror att Gud väcker längtan i oss alla, att göra gott och att bidra till det samhälle vi finns och lever i. Thérèse berättar att hon länge fick pröva sin tanke på att bli präst under resans gång och att det är så Gud verkar i oss. Att vi själva behöver lyssna in och pröva tanken.
– Det kan vara svårt att lyssna till Guds röst även om man är en troende människa, men jag tänker att ett väldigt enkelt sätt att pröva sitt kall eller sin tanke är att fråga ”är det här gott för mig och andra människor”. Vi alla, oavsett tro eller bekännelse, är kallade till att göra gott och att predika evangeliet, det goda budskapet.
Kan man tänka att Guds röst oh vilja finns i människan redan från början?
– Det tror jag. Om vi utgår från att människan har fått en fri avgöra vad som är gott och vad som är ont. Vi kan såklart fatta olika beslut i våra liv, och det finns så många intressen som drar i oss, men att lyssna till Guds tilltal är, som Martin Lönnebo, biskop emeritus och författare, också skriver så fint, ditt hjärtats samtal med Gud.
THÉRÈSE HAR ARBETAT med att möta människor i hela sitt yrkesliv, även innan hon blev präst. Bland annat arbetade hon länge på arbetsförmedlingen med utredning och rehabiliteringsfrågor.
– Skillnaden nu är att jag på ett sätt får med en tredje person i samtalen skulle man kunna säga. Alltså att Gud nu får vara en naturlig del i de samtal jag har med människor i min uppgift som präst.
Är Gud en talare eller lyssnare i de samtalen?
– Båda delarna. Ibland talar Gud till oss på olika sätt, och ibland behöver vi att Gud lyssnar. Jag kan till exempel uppleva bönesvar väldigt tydligt, men det kan ju vara på väldigt olika sätt som man får svar. För mig är bönen ett ständigt pågående samtal inom mig. Som präst ser Thérèse att hon kan få vara ett redskap för Gud, inte minst när det gäller just samtal och själavårdssamtal.
– Om vi ser på vår samtid så bombaderas vi av budskap hela tiden, från det att du öppnar
ögonen tills du lägger dig igen, och det är svårt att veta vilken röst vi ska lyssna till av alla som talar om hur du ska tycka, tro, tänka och prioritera i ditt liv. Framför allt pratar Thérèse om unga människor som möts av så mycket i en tid då de ska formas och växa.
– Det kan vara svårt att hitta sitt hjärtas röst i det bruset. Om jag som präst kan få vara någon som lyssnar ser jag det som en fantastisk gåva och uppgift.
NU HAR THÉRÈSE haft tjänsten som församlingsherde i ett halvår och hon tycker det känns väldigt bra i Gustav Adolfs församling.
– Jag har verkligen landat i en församling där vi väldigt konkret och praktiskt är kyrka mitt i Helsingborg. Det finns stora behov, både andliga och mänskliga, och här finns fantastiska medarbetare som verkligen är besjälade av sitt arbete och att vara kyrka i den kontext där vi verkar.
Även om det hela tiden är rörelse och saker som händer berättar Thérèse att det känns viktigt att det här första året blir en lärandeprocess för hennes fortsatta arbete framåt. Att hon får lyssna in församlingen och kollegorna. Gustav Adolfs församling har en stark diakonal prägel, och är en central mötesplats i samhället, berättar hon.
– Min längtan är ju verkligen också att vi ska vara en del av samhället, en mötesplats för människor och att vi ska fortsätta samverka med andra goda krafter, myndigheter, organisationer och förvaltningar som finns i Helsingborg.
ANDRA OMRÅDEN SOM ligger Thérèse varmt om hjärtat är internationellt arbete och ekumenik, alltså möten mellan olika kyrkor och trossamfund.
– Det är fantastiskt att mötas mellan olika kulturer och traditioner, och att då inte fastna i det vi inte delar utan fokusera på våra likheter och vad vi kan åstadkomma tillsammans.
Samverkan finns både inom Helsingborgs kristna råd och i den interreligösa gruppen i Helsingborg, där olika religioner möts och arbetar kring gemensamma frågor.
– Vi behöver se varandra som resurser. Vi kan be och vi kan samverka för att göra gott. Och det gäller ju både i den världsvida kyrkan och här lokalt i vår stad.
/Linda Gustafsson