Lyssna

En riktigt tuff match för "Masse"

Från fotbollsproffs till uteliggare.Vi har träffat Mats ”Masse” Magnusson som berättar sin historia, om framtidsplanerna och om Gud som gav honom en andra son.

Foto: Mikael Karlsson dinbild.com

 Man ser det i ögonen. Rösten bär inte. Men ögonen – själens spegel - avslöjar allt. Skammen. Det ofattbara. Glädjen. Miraklet. Det nya livet. Från hyllad fotbollsspelare med världen som arbetsfält, till utblottad skuldsatt alkis – och hemlös.

Han behöver egentligen inte någon närmare presentation. Åtminstone inte för det stora flertalet. Men det är kanske ändå inte alla som vet vem han är. Mats ”Masse” Magnusson, fotbollsspelaren med storhetstiden från mitten av 80-talet till mitten av 90-talet, med Helsingborg i hjärtat, men samtidigt med en brinnande kärlek för Malmö. Legenden, alkisen, svikaren – föräldern. Den som tagit revansch på livet och samtidigt sträckt ett stort fett långfinger rakt i ansiktet på Döden.

-Jag är övertygad att om det hade gått två dagar till så hade jag legat på kyrkogården på Råå. Garanterat.

Det är Mats egna ord när han beskriver vad alkoholismen höll på att göra med honom. Det var inte det kraschade äktenskapet med första frun som gjorde att han hamnade där han gjorde. Åtminstone är det inte så han ser det. Istället beskriver han ett förhållande där två människor växte isär. Drog på vars ett håll. Blev vuxna i olika takt och hittade sina egna vägar i livet. Istället finns det en rad andra faktorer som gjorde att ”Masse” fastnade i ett alkoholberoende. Jobbet blev tuffare. Pengarna kom inte in i samma takt som tidigare. Räkningar samlades på hög. Flertalet förblev oöppnade. Flaskan gjorde livet ”skönare”. Blev till en tröst när mörka moln började torna upp sig på himlen. Några räkningar blev försenade, sen några till och sen ytterligare några till... påminnelser, inkasso, kronofogden, vräkning, hemlöshet. I allt det mörka fanns ständigt flaskan där som en tröst. En väg ut. En evigt kravlös kompis. Mats alkoholmissbruk blev grövre och grövre. Från att ha druckit lite ”då och då”, kunde han nu korka upp en 75cl flaska whiskey och kasta bort korken – den skulle ändå vara slut inom en kvart... när det var som värst hade Mats tappat kontakten med många vänner, och ingen – inte ens hans arbetsgivare – visste var han höll hus. Lägenheten hade han redan vräkts från och vissa nätter var en parkbänk i stan hans enda trygga punkt.

-Jag hade sedan min tid som tränare och förvaltare på fotbollsklubben nyckel till deras klubbhus, när ingen var där sov och bodde jag där och trodde att ingen visste vad jag höll på med. Hade de möte så höll jag mig undan och gick långa promenader tills det var lugnt att återvända.

Men det var inte hela sanningen. Alla visste. Mats beskriver själv hur han hela tiden haft ett litet nätverk av riktigt nära vänner som gjort sitt yttersta för att få honom bort från alkoholismen och missbruket. Så även hans före detta fru och deras två gemensamma barn – tills den dag då sonen hade en match i hockey och ”Masse” dök upp full på läktaren.

-Jag kommer ihåg att han tog mig till sidan och sa att han aldrig ville se mig igen på en match när jag hade druckit. Nu i efterhand förstår jag att det var en oerhörd skam för honom hur jag betedde mig. Jag var totalt respektlös mot dem jag höll av och älskade. Att ta emot hjälp fanns inte på kartan – Jag levde i förnekelse och lögn. Jag ljög för dem jag älskade, men också för mig själv. Få hjälp med vadå? Jag hade ju inga problem!

Så fortsatte livet för det tidigare Benfica proffset som vid det här laget supit bort allt som gick att supa bort. Familj, relationer, jobb, pengar – rubbet! Och det gick i sådan takt att Mats själv började inse att det gick utför. Fort utför. Att han kanske inte skulle överleva länge till om det fortsatte som nu. Då kom vändningen. En gammal fotbollsvän som länge legat på, fick Mats att slutligen följa med på ett möte med en ”gemensam bekant” som ville hjälpa och kanske kunde skaffa honom ett jobb och en lägenhet.

-Vändningen som gjorde att jag överlevde var när Håkan Lindman (Red: Mats tidigare lagkamrat) övertygar mig att följa med och träffa Erling Pålsson (Red: företagare som i många år suttit i Malmö FF:s styrelse)   

-Han sa: ”-Jag kan hjälpa dig, Masse. Jag kan ordna ett jobb och en lägenhet till dig, det är inga problem. Men jag har ett krav – de är att du skriver in dig för behandling på Nämndemansgården”. Det var först då jag förstod allvaret. Förnekelsen slutade. Lögnerna slutade. Jag tog chansen.

Men det blev en tuff kamp. Väl inskriven på Nämndemansgården började en av de tuffaste matcher Mats någonsin gått. Det gällde att kapitulera inför missbruket. Att sluta hata sig själv. Släppa skammen. Lätta på skuldkänslorna.

-Det var först efter tre veckor hos dem som jag gav upp. Då fick jag rita en flagga som hissats högst upp i en flaggstång. En symbol för att jag hade kapitulerat. Sedan den dagen är jag nykter alkoholist, säger Mats och fortsätter; 

-Det blev min räddning. Det blev vändpunkten i mitt liv. Ett stadigt jobb, en bostad och skuldsanering hos Kronofogden. Idag är jag skuldfri och tacksam. Tacksam över att jag fått en andra chans i livet.

Exfrun och barnen var glada att han tagit tag i sitt liv. Kontakter återskapades och vänner grattade. Resan på returen från Helvetet hade tagit sin början. De mörka molnen började skingras och övergå i allt ljusare nyanser. Mats åkte direkt efter utskrivningen från Nämndemansgården på en tre veckors semester till Thailand. Kom - mot mångas tvivel - hem nykter och fortsatte hålla sig nykter utan återfall. Han träffade en ny partner. Och trots att han bara hade en etta med bäddsoffa och tjock-tv och ett tomt bankkonto att erbjuda, blev de ett par. Sedan blev hon hans nya livskamrat och fru. Waldenice, som är från Brasilien har Mats mycket att tacka för. När han pratar om henne är det som att han pratar om en ny tid. En tid före och en tid efter alkoholen. Efter något år gifte de sig. I sviterna efter en operation i underlivet hade Waldenice fått beskedet av läkarna att hon inte kunde bli gravid, äggledarna fungerade inte. Hette det. Men ödet ville annorlunda. Eller Gud...

-Det känns som ett mirakel, Benjamin skulle ju egentligen inte kunna bli till, säger Mats och fortsätter;

 -Wal är katolik. Hon säger att det är Gud som gjort att Benjamin kommit till och så är det.                 

Idag är Mats Magnusson en vanlig knegare med jobb från åtta till fem. Ett industrijobb i Malmös ytterkant. Lönen är ”okej”. Miljonskulderna är sanerade. Och otippat blev han för några år sedan förälder till en andra son. En son skänkt av Gud. För även om resan varit tuff, lång och kämpig på vägen från helvetet – så är det något Mats fått med sig från när det var som svårast – att Gud finns alltid där och hjälper. Inom något år hoppas Mats kunna ta med sig sin familj från Sverige och bosätta sig i Portugal. Tillbaka ”hem”. För under tiden som proffs blev Mats Magnusson inte bara känd, han blev närmast helgonförklarad – och ännu idag pratas det om ”Masse” hos de fotbollstokiga Portugiserna. Drömmen? Att en dag se sonen Benjamin springa ut på en fotbollsplan och axla arvet efter sin pappa.

 

Fotnot: Mats Magnusson har för en tid sedan kommit ut med boken ”Masse – Helvetet tur & retur” där han med hjälp av Marcus Birro skriver om sin tid som alkoholist. Vad sjukdomen gjort med honom och hur han med Guds hjälp kommit vidare på sin andra chans i livet.

Text och foto: Mikael Carlsson/dinbild.com