Det här med att lyssna

Vi önskar att vår partner, familj, våra vänner lyssnar, eller att de borde ha lyssnat. När det gäller jobbet så är det väl rätt vanligt att vi känner att de andra inte lyssnar. Ibland  uttrycker vi att vi vill bli lyssnade till försiktigt och i dialogens form. Andra gånger tydligare, rätt bestämt och rakt på. Det här som handlar om relationerna mellan olika människor i den privata sfären eller på skola, jobb och i andra offentliga sammanhang känner vi alla till. 
För alla har vi känt att andra borde ha lyssnat eller borde lyssna nu.

Det som däremot  handlar om vad vi på individuell nivå borde ha lyssnat på i relation till det egna jaget, alltså lyssnat in dolda möjligheter och litet gömda oformulerade eller kodade utmaningar, står väl inte högst på personlighetsagendan. Introspektionen, den hälsosamma, kring vad den egna självbilden har fört oss och leder oss till är lågprioriterad.

HÄR NU EN praktisk bön:
Hjälp mig att lyssna in, lyssna på, lyssna genom och i mellanrummen, lyssna efter i det övertagna såväl som i det stolt självpåtagna, i allt det osagda som sagda. Lyssna  jargonglöst, självkritiskt och med varsam kärlek i mitt inre samtal med mig själv. Öppen för nya horisonter som växer ihop. För jag vill verkligen leva med hopp utan att äventyra  världens, klimatets och framtida generationers liv. Leva som Jesus Kristus, född och uppväckt till liv, ja kort sagt: som i alla dimensioner vi känner till och i några till, lyssnade på Gud och var ett med Gud själv.

/Kristian Lillö Kyrkoherde