– Jag hade en längtan efter att vara sann mot mig själv. Det har varit en lång resa som pågått i säkert tio år, säger Anna Eliason och fortsätter:
– Att komma fram till att ”jag älskar Jesus” stod inte överst på den önskelistan kan jag säga. Det finns saker som hänt i min ungdom som gjort att det funnits ett motstånd. Men jag kände att det var dags att jag började vara ärlig mot mig själv.
Det skiner om Anna när hon berättar sin historia. Hon är glad. Nej, hon är lycklig. Full av energi. Av lunginflammationen märks inga spår, åtminstone inte på ytan. Men vi backar bandet. Anna Eliason är en kvinna i sina bästa år. Över 40 men inte 50 fyllda. Uppväxt i Vinslöv under det glada 70-talet, nu boende på Råå. Mamma. Fru. Men för många också Yoga personifierad. Hon håller klasser i meditation och yoga, närmare bestämt Kundaliniyoga.
Familjen är inte mer religiös än genomsnittet – typ dop, bröllop, begravningar – förutom farmor då. Och så är hon gift i Svenska kyrkan och barnen är döpta där. För så gör man väl? Eller?
– Och så är jag konfirmerad. Det var en hemsk upplevelse! Vår konfirmandpräst var en väldigt ”hatisk” präst som gjorde förfärliga uttalanden. Läste lilla katekesen och höll förhör med oss i kyrkan. Det var verkligen inget bra. Hemskt! Anna pluggade till civilekonom. Drog till Malmö och fick ett bra jobb inom marknadsföring, konceptutveckling, konsumentbeteenden. Gjorde karriär. Livet snurrade på. Hon blev en del av ”ekorrhjulet”. Det blev ett klassiskt karriärsliv – så som det förväntades vara. Men lycklig? Kanske inte. Åtminstone inte fullt ut. Flyttlasset gick till Råå, mest för att det var på lagom pendlingsavstånd. Samtidigt började Anna med yoga. Det är tjugo år sedan.
NU ÄR FAMILJEN inne på sitt tredje Råå-hus och yoga samt meditationsklasserna bokas flitigt av hennes ”yogisar”. Om hon ångrar sitt val att kliva ur ekorrhjulet? Nej, knappast troligt om man frågar henne idag. Svaret kommer spontant och är lika enkelt som självklart kan man tycka; Har man en gång lämnat det finns det nog ingen väg tillbaka. Men att det skulle bli en sådan djupdykning inom yogan var inte helt givet. Istället beskriver Anna det som ett kall som plötsligt bara infann sig. Det var när hennes jobb ändrades som hon kände att hon ville hoppa på en yogalärarutbildning. Ett möte med några tjejer som pratade sig varma om Kundaliniyoga ledde till att hon plötsligt en vecka senare satt på ett plan till Spanien för en livsyogautbildning med Tomas Frankell.
– Jag hade ingen aning om vad det skulle ge, utan fick bara en väldigt stark känsla att jag var tvungen att åka. Efter den veckan kände jag ”här började mitt liv – nu blev jag plötsligt levande”, berättar Anna och fortsätter;
– Jag tror det som hände var att jag kom i kontakt med mitt inre liv. Det hände väldigt mycket i mig. Yogan hjälpte mig att må bra och att känna efter vad jag ville. Tidigare hade jag följt någon sorts mall för hur vi förväntas leva våra liv – men vad ville egentligen jag? Jag.
Anna ville jobba mindre på jobbet och mer med yogan. Vara mer hemma med barnen, njuta av livet. Leva här och nu. Hennes man stöttade alltid fullt ut, och så även nu. Till slut tog hon steget. Hon sa upp sig från det vanliga jobbet som kommit att bli mindre och mindre viktigt för henne – för att slutligen istället satsa fullt ut på yogan och arbetet som yogalärare.
– Det har gett mig så oerhört mycket i min personliga utveckling. Att bara sitta tio minuter varje dag i
stillhet och tystnad – det gör något med dig – det gör att du förändras, säger Anna och fortsätter;
– Jag har sett det om och om igen och ställt mig själv frågan ”vad är det som händer?”. Jag tror det har att göra med att man hinner ifatt sig själv. Jag brukar sätta mig på strandkanten och titta på floden, min flod, och se vart den leder. Jag kunde plötsligt se vart min gamla flod skulle tagit mig och det var inte en destination jag skulle ha varit nöjd med.
Anna beskriver hur yogan gör något med hjärtat. Fokus blir annorlunda och det blir viktigare att växa i hjärtat än att växa i karriären. Både för den enskilde, men också mot människorna i sin omgivning.
– Yogan gör att jag ser världen med mer empati och mer medkänsla. Men det kan också vara jobbigt – du ser sidor av dig själv som du inte vill se. Ett beteende som man kanske inte är särskilt stolt över, att man sårar andra människor, berättar Anna och fortsätter;
– Vissa saker kan man kanske förändra, men jag tror mer det handlar om att ha en acceptans mot sig själv och sina egna tillkortakommanden. Annars är det lätt att bli dömande. För det är sådana vi är som människor, vi dömer oss själva och varandra. Det är utmanande att inse hur mycket mina tankar går åt till att värdera och ha åsikter kring olika saker. För mig handlar yogan om att stanna upp och känna efter - hur har jag det just nu? Att ta emot den här stunden och vara här och nu.
MED FACIT i sin hand har hon sett att det var flera av varandra oberoende händelser som gjorde att hon till slut mötte Jesus genom Gud och yogan. En borttappad medaljong vid en meditation, ett kors vid en flyttstädning, en näst intill naken man med rakad hjässa i skogen – alla var de tecknen och de skrek; Ta emot Jesus, ta emot Gud. Men Anna kämpade emot. Hon var ju inte kristen. Inte så. Inte på det sättet. Buddismen var ”hennes grej”. Men till slut kunde hon inte kämpa emot längre, signalerna blev allt starkare. Till slut var de så ihärdiga att hon kände Jesus närvaro 24 timmar om dygnet.
– Han var där hela tiden, dygnet runt! På riktigt! Vem berättar man det för? De tror ju man är koko i huvudet!
Anna tog till slut ett smärtsamt beslut. Hon bestämde sig för att sluta kämpa emot. Släppa taget om yogan och sluta säga nej till Gud. Hon ville vara sann och gå djupare inom sig själv. Om Gud ville så skulle hon fortsätta med yogan. Det har blivit en lång och tidvis smärtsam, men alltigenom underbar, resa förstår man när man hör henne berätta. Nu har hon landat i att Jesus har en given och efterlängtad plats i hennes liv. Frälst av en 20- årig tatuerad tjej som bad för henne på en kristen festival. Budskapet var tydligt. Gud ville ha henne precis där hon var – som kristen utövare av yoga. För att sprida budskapet. Guds ord.
– Jag är otroligt tacksam för det som hänt mig. Hade ingen aning om att det kunde vara såhär. Någon sa en gång att kristendomen är kärlekens religion. Nu vet jag att det är så. Någon som helt villkorslöst älskar dig för precis den du är. Tar du på djupet emot Guds kärlek så är du fri. Att alltid oavsett få vila i att ”jag är okej” - det finns inget bättre än det, berättar Anna och fortsätter;
– Jag gör fortfarande min yoga, men delar numera frikostigt med mig av Jesus kärlek. Och det är i stillheten som mötet med Gud enklast sker.
Det lyser ur ögonen på Anna när vi sitter där vid sidan om henne. Det är inte bara en glöd. Det är en kraft så tydlig, så stark att den är påträngande. Det är något mer än vad man kan förklara i ord. Och ingen förklarar det nog bättre än Anna själv. För den resan – den går inte att beskriva genom att skrivas ner. Den måste upplevas. Delas. Berättas. För det har Gud sagt till henne. Och jag tror hon har rätt.
Vill du höra Anna berätta om hela sin resa? Det gör hon gärna. Den 25 september klockan 19.00 på Yogiana (Annas yogastudio) kan du lyssna på hur hon genom yogan hittade Gud – sen får du bestämma dig för vad du ska känna.
TEXT OCH FOTO:
MIKAEL CARLSSON / DINBILD.COM