Susan Romlin har många järn i elden i Enskede-Årsta församling. Man kan träffa på henne i barnverksamheterna. Ibland hjälper hon till med servering och disk. Hon vattnar odlingarna utanför Årsta kyrka varje torsdag innan hon fixar frukt till körbarnen på och finns till hands i foajén när huset fylls av körbarn och deras familjer. Ibland står hon i butiken i Kyrkvillan och hon är gärna volontär på Lugna kvällstimmar.
Allt började med att Susan efterfrågade att få gå på praktik när hon var arbetslös och gick på A-kassa. Hon kom att tänka på kyrkan eftersom hon ofta har deltagit i olika retreater och gått på konserter i Svenska kyrkans regi. Att hon hamnade i just vår församling var något av en slump. Hon hade vägarna förbi och gick in och ställde frågan.
Fjorton månader senare är Susan involverad i en hel del av församlingens verksamheter där hon har nytta av att hon tidigare jobbat med service.
-Jag gillar att jobba praktiskt och det är lite skönt att som volontär slippa det övergripande ansvaret, även om jag så klart har ansvar i det jag gör, funderar hon.
Engagemanget har vuxit med tiden. Susan har fått frågor om att hjälpa till med olika verksamheter och tackat ja.
- Men någon gång har jag också tackat nej till någon uppgift som jag inte tyckte passade mig, berättar Susan.
Som volontär får man ingen ekonomisk ersättning för sitt arbete, men målet är ju att man ska känna att man får mycket annat för sitt engagemang.
- Det handlar om att man får ett sammanhang med andra människor. Jag jobbar ju inte längre och jag kan tänka mig att flera som har gått i pension har det lite tufft. Det är roligt att träffa människor och känna sig behövd. Jag kan verkligen rekommendera att vara volontär i kyrkan. Det är roligt! Man kan ju också ta del av den verksamhet som kyrkan har. Du hör – jag blir lite ambassadör nästan, skrattar Susan.
Text: Elinor Edvall
Foto: Marie Rickberg