Rådet för skydd av kulturarv inrättades av regeringen 2024 med syfte att bidra till en effektiv beredskapsplanering för skydd av kulturarv i Sverige. Genom ansvar för kyrkobyggnader och kyrkomiljöer förvaltar Svenska kyrkan en viktig del av det svenska kulturarvet och har därför representanter med i rådet.
– För mig är det tydligt hur viktigt det är att vi tar oss an frågan om kulturarvets skydd tillsammans. I Rådet för skydd av kulturarv möts myndigheter, museer och civila aktörer för att bygga beredskap gemensamt, och där bidrar Svenska kyrkan med erfarenhet från ett långsiktigt förvaltarskap av kulturarv över hela landet. Den här typen av samverkan är avgörande för att vi ska kunna ta ansvar för vårt gemensamma kulturarv – också i tider av höjd beredskap, säger Camilla Asp, Svenska kyrkans generalsekreterare.
Kulturarv är en viktig samhällsfunktion. Det handlar inte bara om att skydda historiska byggnader, föremål, arkiv och böcker utan också om att säkerställa möjligheten att använda kunskap, källor och gemensamma berättelser även under krig. Rådet konstaterar nu i sin rapport att det finns behov av beredskapsåtgärder inom flera områden för att säkra skyddet av kulturarv vid en hybridattack eller krig.
Tre prioriterade områden
Rådets samlade bedömning är att takten i beredskapsarbetet måste öka för att möta regeringens mål om stärkt samhällsberedskap inom tre till fem år och att följande områden bör prioriteras.
Digital beredskap
Det digitala kulturarvet utgör en stor och växande del av Sveriges samlade kulturarv. Samtidigt är det sårbart för cyberattacker, sabotage och informationspåverkan. Rådet föreslår regeringen att utreda förutsättningar för en nationell skyddad lagringsyta för kulturarvsdata samt för en systematisk beredskapsdigitalisering av prioriterat skyddsvärt kulturarv. Detta skulle både ge skydd för kunskap om fysiskt kulturarv om det förstörs eller plundras och av kulturarvsinformation som från början är digital.
Höjd förmåga genom kunskap och övning
För att skyddet av kulturarv ska fungera i ett totalförsvarsperspektiv krävs strukturer för grundläggande beredskapsarbete och kontinuitetshantering liksom praktisk övning mellan kulturarvsförvaltande aktörer. Rådet ser här ett fortsatt mycket stort behov av gemensamma utbildningar och övningar för att stärka kompetensen, tydliggöra roller och förbättra samverkan mellan offentliga, privata och civila aktörer. Rådet föreslår därför att regeringen ger länsstyrelserna i uppdrag att i ett eller några län genomföra en samverkansövning för skydd av kulturarv.
Skydd av kulturarv på plats
De flesta samlingar, byggnader och kulturmiljöer kommer inte kunna skyddas genom undanförsel eller digitalisering. Vid krig kommer majoriteten av de fysiska kulturarven behöva skyddas på plats. Därför krävs förberedelser för detta. Fasta kulturobjekt kan behöva skydd med till exempel sandsäckar eller genom att täcka för fönster för att minska risk för splitterskador. En grundförutsättning är att de lokaler som innehar skyddsvärt kulturarv är säkra och väl underhållna och rådet påpekar i rapporten att det i dag inte finns någon myndighet med utpekat ansvar för anläggningar inom det civila försvaret som är viktiga för skydd av kulturarv.
Behov av tydligare ansvar och riktade resurser
Rådet konstaterar att ansvaret för beredskapsåtgärder är delat mellan kulturarvsförvaltande aktörer, statliga myndigheter och regeringen. Många aktörer arbetar aktivt med att stärka sin beredskap men brist på resurser som är prioriterade för beredskapsarbete och otydliga strukturer bromsar utvecklingen.
Fortsatt arbete
Rådet för skydd av kulturarv är ett regeringsuppdrag som pågår till februari 2027 och som utförs av nio organisationer gemensamt. I slutredovisningen avser rådet att återkomma med fördjupade analyser, kostnadsbedömningar och ytterligare förslag.
Rapporten Behov av beredskapsåtgärder för skydd av kulturarv – samt en första prioritering (Delredovisning 2) är överlämnad till regeringen.
Här kan du läsa rapporten i helhet
Om Rådet för skydd av kulturarv
Förutom Svenska kyrkan består rådet av representanter för Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Myndigheten för civilt försvar och Statens fastighetsverk samt länsstyrelserna. Därutöver ingår representanter för de centrala museerna, och de regionala museerna.