Ögonblick som förändrar livet
Annika berättar om val. "Om ögonblicksval i livet som inte verkar livsavgörande – men som är det. Varje val, varje handling, stora som små, bär med sig konsekvenser. Som liknelsen med en fjärils vingslag. De val jag gjort i mitt liv har skapat svallvågor som för evigt berör mitt livs hav. Att stå öga mot öga med detta faktum är både en djupgående och skrämmande upplevelse. Men att bli medveten är också att ta ansvar, att lära sig att tänka i termer av vilka effekter även den minsta handling kan få.
Få människor tvingas konfrontera, i ett bländande, skrikande ljus, konsekvenserna av sina handlingar, men jag har levt med en unik grupp av kvinnor som tvingats till just detta. De har inte bara konfronterats med sig själva utan också rannsakat sig, letat efter orsaker och arbetat för att skapa en förändring i både stort och smått. Tillsammans med dessa kvinnor har jag funnit en styrka som tagit mig igenom den resa jag var tvungen att göra, resan i mig själv. Jag hade inte klarat det ensam." /Ur Annika Östbergs förord till boken Ögonblick som förändrar livet.
Att bli medveten är också att ta ansvar, att lära sig att tänka i termer av vilka effekter även den minsta handling kan få.
Annika Östberg
Dömd för mord
Annika Östberg har suttit i ett amerikanskt fängelse i 28 år, dömt för mord, även om hon själv bara var närvarande vid mordtillfället. Boken är en stark skildring med hennes egna ord om uppväxten i Sverige, flytten till USA när hon var 13 år gammal och det utanförskap hon kände i det nya livet, hennes flykt till San Fransisco under 1970-talets "flower-power"-våg, hur hon hamnade i en ond spiral av droger och prostitution, hennes umgänge med kriminella män och hur hon till slut blev dömd till mord efter att hennes dåvarande pojkvän skjutit ihjäl två personer, däribland en polis.
Fri människa idag
Annika Östberg berättar om fängelsetiden, den tuffa miljön och hierarkierna bland fångarna men även om den vänskap som odlades bland hennes kvinnliga medfångar. 2008 överflyttades hon till Sverige och den 1 maj 2011 blir hon frigiven. Hon beskriver hur det kändes att för första gången på 28 år få bestämma vilken mat hon ska ända och vilka kläder hon ska bära, bara för att nämna några triviala val i vardagen som vi andra tar för självklara, men som för henne varit en utopi. Hon trodde aldrig att hon skulle få se Sverige igen men från maj 2011 är hon en fri människa i sitt gamla hemland.