Diakoni är omsorg om medmänniskan, grundad i Kristi kärlek och uttryckt i närvaro och handling. Vi är sedda och älskade av Gud. Av det vi får vill vi ge. Gud, som först har älskat oss, betror oss om att älska vår nästa som oss själva. Diakoni är inte en verksamhet i sig utan vi vill att den ska genomsyra allt som händer i församlingen. Vi vill försöka se Kristus i dem vi möter och räkna med att varje människa både behöver få ta emot och har något att ge.
I många församlingar finns diakoner anställda, som har ett särskilt ansvar för att samordna och arbeta med församlingens diakonala arbete. Men det är samtidigt hela församlingens uppgift att ha ett diakonalt perspektiv.Som kristna ska vi inte hålla tyst när vi ser människor lida. Den inställningen delar vi med många människor över hela jorden, både troende och icke-troende. Och vi ställs inför samma verklighet: att livet kan vara riktigt jobbigt. När pengarna inte räcker till, när sjukdom och smärta gör livet svårt, när myndigheter eller andra människor behandlar människor orättvist. Då ställs vi inför samma frågor som alla andra: Räcker jag till? Vad kan jag göra? Kan någon hjälpa mig?
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.
Matteusevangeliet 25 kapitlet, versarna 37-40
VI ÄR INTE ENSAMMA I KAMPEN
Jesus umgicks med människor som ingen annan ville ha något att göra med. Han såg den som var osynlig. Han brydde sig inte om ifall människor var kriminella, smutsiga eller rena, sjuka eller friska, fattiga eller rika eller nationalitet. Jesus kallade sig själv för en tjänare och sa åt oss att göra som han. Därför vill vi försöka se och möta varje människa med samma respekt och kärlek som Jesus gjorde.