Lyssna

Prästgårdens Pilgrimsträdgård

Delande

Välkommen till Delandets plats. Här i köksträdgården finns växter som delas i samband med fikastunder i Prästgården. Betrakta de olika växterna, deras olikheter, deras skönhet, kraft och skörhet. Precis som växterna är beroende av varandra och mycelet under marken för att kunna växa kan ingen människa med sin kraft och sin sårbarhet leva utan andra människor. 

Vi bär alla på en sårbarhet och det är den som gör oss till människor. Det är den som skapar gemenskap och ett behov av att dela. När vi delar vår sårbarhet öppnar vi upp för helande. Livet helas när det delas. 

Vilka livserfarenheter vill du dela med dig av?

På vilket sätt gör din sårbarhet dig beroende av andra?

Jesus är den ende Guden som själv bär sår. Är det en hjälp för dig att dela det som pågår i ditt liv med honom?

Gud, tack för att du har visat att där sår läggs till sår utgår helande.
Hjälp mig att dela allt som händer i mitt liv, både sorg och glädje, med dig och med andra människor. 
Öppna mig för att i tacksamhet kunna se min egen sårbarhet, som något som binder mig samman med andra.
Amen

Andlighet

Välkommen till Andlighetens plats. Här finns ett litet kapell. Inuti eller utanför kapellet inbjuds du iatt sträcka på hela dig, ta några djupa andetag och landa i din kropp. Andlighet har med andning att göra. Andningen syresätter hela oss. Andningen bor i vår kropp. Guds ande bor i andetaget. Vi andas och är fulla av liv. 

Andlighet handlar om att komma i kontakt med den innersta platsen i oss själva. Där väntande frön vill gro, frön som får sin näring ur något som är mycket större än oss själva. Ett större Vara. 

Alla vi människor och allt levande är sammanflätat i en enda stor väv i Gud.  Guds ande ger liv inifrån i alla organismer. I dig. I mig. I träden, i blommorna och insekterna. Och vill få oss att blomma.

När vi andas och landar mer i våra kroppar stärker vi vår mottaglighet och lyhördhet. 

Om vi tänker oss världen som Guds kropp och oss själva som celler i den kroppen, kanske vi då kan känna Guds hjärtslag slå. Precis här och just nu.

Vilka frön är det som skulle vilja gro och växa i dig? 

På vilket sätt längtar du efter att växa i relation till Gud?

Vad väcker bilden av den stora väven i dig, att allt levande hör samman? 

Tack Gud för att du som är kärlek uppfyller allt levande inifrån och omfamnar oss samtidigt.
Utmana oss att finna dig på nya platser och att ta in din värld med öppna ögon och mjuka hjärtan. 
Amen

Tystnad

Välkommen till Tystnadens plats i den mer vilda delen av trädgården. Här inbjuds du att sätta dig på stubben och vara helt i tystnad. 

Tystnad är inte frånvaro av ljud, utan en medveten fokusering inåt.

När vi stillar oss och får en paus från vardagsbruset kan vi tydligare höra vad som pågår inuti. 

Här får du möjlighet att lyssna till det som är viktigt i dig. 

Är det någon känsla eller tanke som behöver din uppmärksamhet och din omsorg just nu? Stanna i så fall upp och lyssna in vad det rör sig om. 

Kanske du i tystnaden också vill släppa taget om tankarna? Då kan du ta hjälp av de mjuka intrycken från naturen och låta sinnesupplevelsen ta plats i dig.

Vad upptäcker du i tystnaden? Vad finns runt dig? Finns det någon doft? Någon rörelse i vinden?

I tystnaden inbjuds du att vara närvarande med dina sinnen just här. Och just nu. 

Gud, du som möter mig i tystnaden.
Välsigna i mig min själ som bärs av dig.
Välsigna i mig min kropp som är av jord.
Välsigna i mig allting mitt öga ser och allt mitt öra hör.
Välsigna i mig var doft som rör vid mina näsborrar var smak som rör vid mina läppar var stråle av ljus som leder mina vägar. 
Amen

Bekymmerslöshet

Välkommen till Bekymmerslöshetens plats. Här hänger bekymmerlöshetens blå hängmatta mellan träden. Du är välkommen att lägga dig i den och titta upp mot trädkronorna. Du inbjuds att låta dina sinnen fångas av rörelsen i träden och känslan av hängmattan som omsluter och bär din kropp. 

Bekymmerslöshetens plats finns här som en möjlighet att släppa taget om det som oroar och bekymrar dig. Här kan du få vila en stund och låta oron sjunka. Träden som håller hängmattan uppe är djupt rotade i marken. De har lika stora rotsystem under marken som trädkronan är över marken. Träden står kvar i alla väder och skiften. 

På bekymmerslöshetens plats får du stanna upp och vara stilla, precis som träden. När du släpper taget om det som är din vardag och dina bekymmer kan du tänka att du får förflytta dig från din ”krona”- allt det yttre, och landa lite mer i ”rötterna”. Sådana stunder då oron får stillna, då det yttre engagemanget får vänta ett tag, gör oss gott. Då växer de livgivande ”rötterna” till sig så att vi efteråt kan gå in i våra engagemang med lite ny kraft. 

Vad vill du släppa taget om just nu? 

På vilket sätt kan du skapa möjligheter i din vardag för stunder av bekymmerslöshet? 

Hur kan du ta hjälp av dina sinnen i vardagen för att vara  närvarande ”här och nu”? 

Gud, du är som en pilgrimshatt på mitt huvud som skyddar mot både sol och regn. 
Lär mig att leva mer bekymmerslöst, öppen för vad livet ger här och nu och för livets alla rastplatser. 
Amen

Enkelhet

Välkommen till Enkelhetens plats. Här finns en bänk där du kan slå dig ner och låta blicken vila på sluttningen där ”ängen” finns. Här växer liljor på våren och ängsblommor på sommaren. Här bjuds du in att reflektera över vad enkelhet är och vad det betyder i ditt liv.

Enkelheten är en långsam avskalningsprocess- runt en kärna av glädje. Förenklingens dynamik handlar om att skala av sådant som belamrar våra liv och att komma närmare kärnan: Livets mitt. Kärnan där glädjen bor.

Finns det något du vill skala av i ditt liv - något som skulle göra livet mindre splittrat och ryggsäcken lättare under vandringen? 

Vad är viktigt? Vad är oviktigt? 

Mitt i livets komplexitet Gud, hjälp mig att landa hos dig och där få perspektiv på vad jag kan skala av, så att livet främjas och din glädje kan ta plats i mitt bröst.
Amen

Frihet

Välkommen till Frihetens plats.Här finns en bänk omgiven av avenbok, där du kan sitta och titta ut över Guds skapelse. Friheten finns i de stora vidderna där vi kan erfara att vi är en del av den stora helheten och att allt skapat hör samman. Är denna känsla av samhörighet tillräckligt stark gör det att vi ger varandra frihet: skapelsen frihet att växa så som det är tänkt, djuren frihet att leva i en naturlig miljö och människor frihet att utvecklas till dem de är. På så sätt är frihet en paradox, då frihet djupast sett är beroende. Vårt beroende av Gud, varandra och skapelsen.

Var någonstans och i vilka sammanhang kan du uppleva frihet?

Vad händer med dig när du vågar vara beroende av andra människor, skapelsen och Gud?

Hur kan du ge andra människor, djur och växter frihet?

Gud, hjälp mig att känna samhörighet med allt du skapat, så att jag kan ge växter, djur och människor frihet att kunna leva så som du har tänkt.
Öppna mig för den frihet du vill ge mig så att jag allt mer kan förstå mitt beroende av dig. Amen

Långsamhet

Välkommen till Långsamhetens plats. Den består av en labyrint som finns mitt i gräsmattan. Originalet till denna labyrint finns i katedralen i Chartres i Frankrike, där den anlades under medeltiden. Labyrinter har i alla tider använts som en plats för bön. 

På långsamheten plats inbjuds du att sakta ner. Att långsamt, steg för steg röra dig genom labyrinten. 

När du ges möjlighet att sakta ner, känna efter, landa i dig själv,  kan det vara lättare att hitta vägen i det som är din vardag- i det som är ditt eget livs labyrint.

Här får du prova att gå riktigt långsamt. Lägg märke till vad som händer när du förändrar ditt tempo. Långsamhet kan vara en hjälp till att lyssna in Guds röst i dig.

Hur kan du bygga in mer långsamhet i ditt liv?

På vilket sätt kan långsamhet vara en utmaning för dig?

Gud som går före, 
Gud som går efter
Gud som är över, 
Gud som är under
jag går din väg, Gud
Du, Gud, går min
Där vägen slingrar
där floden strömmar
var nära om dagen
var nära om natten
var nära om dagen, om natten.
Amen

Andlig övning i labyrinten

Leta i trädgården efter ett föremål, som kan symbolisera något du vill lägga ifrån dig i ditt liv, t ex en sten, en gren eller något annat. Ställ dig sedan vid ingången till labyrinten med föremålet i handen. Säg tyst för dig själv och till Gud vad föremålet symboliserar. Kanske en börda du bär på, något som du vill be om förlåtelse för, något som är oförsonat i ditt liv som du önskar ska helas. Gå sedan med föremålet i din hand i tystnad långsamt labyrintens väg fram. Under vägen kan du samtala med Gud om det som föremålet symboliserar och hur du skulle önska att Gud griper in i situationen. När du kommer fram till labyrintens centrum inbjuds du lägga ner föremålet på korset och ge det som föremålet symboliserar till Gud. Stanna gärna en stund böjd mot korset. När du reser dig upp vänder du dig mot vägen för att börja gå den tillbaka. Det är samma väg som du gick in, men ändå inte, eftersom det vid korset hände något, som gör att du inte är densamma mer. Innan du börjar gå, ställ frågan till Gud: Vad vill du ge mig just nu, hur vill du vägleda mig framåt? Gå sedan vägen tillbaka i långsamhet och tystnad. Lyssna till hur Gud ger dig svar på dessa frågor och samtala med honom om det som kommer upp.