Ingen politisk makt kan utlysa julfrid

För mig smakar ordet ”julfrid” gott. Andrum i kampen, tyngder som lyfts av axlar, moln som skingras, horisonter som klarnar. Ljus i mörkret. Förr var julfriden en juridisk konstruktion med höjda straff för brott under jultiden. Men det var också en social föreställning. Det skulle råda harmoni och ordning på gården. Allt skulle vara städat och ordnat, och det förekom att man åt tillsammans, över roll- och klassgränserna. Det var en sorts paradisgestaltning i det lilla.

Ord av frid in i en tid som ofta var rätt hård. Julfrid talades in i nöden, inte för att gömma nöden.

Så vad gör vi av julfriden i dag? Nog behövs den – liksom friden och freden i världen.

Allt oftare hörs röster tala med oro för en negativ utveckling av samtalsklimatet i landet och i världen. Upprop och artiklar publiceras, dels med självupplevda berättelser om vad det negativa samtalsklimatet gör med oss människor, dels med uppmaningar till besinning.

Besinning behövs, av mänskliga skäl. Vi behöver vara rädda om varandra. Det behövs också för samhällsutvecklingens skull. Om vi skriker åt varandra så hörs inte argumenten. Den goda, samhällskreativa debatten om åsiktsskillnader döljs i den destruktiva affektiva polariseringen.

Så hur tar jag emot julfrid och skapar den under helgerna som nu ligger framför oss? Hur ger jag julfrid vidare? Att lyckas åtminstone lite med detta vore en julgåva av stort värde.

Julevangeliet berättas och gestaltas ofta som en frids- och fredsberättelse. Därför opponerar sig somliga och tycker det blir för gulligt. Men julens budskap är fred, det hörs inte minst i änglasången i julevangeliet: ”Ära i höjden åt Gud, och på jorden fred”.

Därför är det är inte så dumt att det är just frids- och fredsperspektivet som har kommit att bli vårt sätt att uppfatta berättelsen om det nyfödda barnet i krubban. Vi behöver mer av frid och fred, inte mindre, i vår tid.

När jag frågar Chat-GPT om hur man får julfrid blir det sammanfattade svaret: ”Julfrid handlar inte om att allt ska vara perfekt – det handlar om att skapa en känsla av lugn och glädje för dig själv och dem omkring dig.” Inte så dumt uttryckt. Frid och fred är inte bara för mig själv utan för världen.

Skådespelaren Stina Ekblad uttryckte det i all enkelhet som avslutning av en konsert i Uppsala för några dagar sedan: ”God jul och gott nytt år. Behandla nu varandra väl.” Olika ord, samma fridsstiftande anda.

Det finns ingen politisk makt som kan utlysa julfrid, men alla som vill kan hjälpas åt att förverkliga detta. Julfrid kan bli våra högst personliga bidrag till samhället. Var och en på sitt sätt.

Tänk om vi alla i jul skulle öva oss i att se den andre med goda ögon, att leta efter varandras goda sidor, att lyssna efter andras bästa argument och inte leta efter det sämsta. Att inte jämföra sin egen bästa teori med den andres sämsta praxis.

För somliga skulle julfriden kunna blir ett sätt att pröva nya förhållningssätt i relationer, både i familj och bland kollegor. För någon kanske det blir ett sätt att ge lite nåd till sig själv, sänka kraven och sänka axlarna.

I kristen tradition kallas den här typen av medvetet arbete med tankemönster och handlingssätt för ”andliga övningar”. Jag provar under en tid ett nytt sätt att vara, handla eller tänka.

Denna jul skulle en ”andlig övning” kunna vara att ta ett fridens perspektiv på liv, relationer och handlingar, både i den lilla och i den stora världen, och på nätet. Kanske hittar vi något som kan vara värt att ta med oss vidare in i vardagen, också efter helgerna?

För många är vardagen i dag fylld av upplevelser av ockupation, hemlöshet, fattigdom och fiendskap. Det är samma fond som till berättelsen om Jesu födelse för över 2000 år sedan i julevangeliet. Varför inte slå upp Lukasevangeliets andra kapitel och läsa? Julfrid talas in i nöden, inte för att gömma nöden.

Händelserna i julevangeliet utspelar sig i Betlehem i det heliga landet. Där är nöden och smärtan i dag svår. Men hoppet om fred finns kvar, om än skadat och modfällt.

Frid och fred kommer inte av sig själv, inte ens under julen. Ändå är barnet i krubban en fredssymbol för somliga, och för andra ett konkret tecken på att det är fredens Gud som bär tillvaron, också när allt tycks som oroligast och svårast.

Det finns stråk av frid inom varje människa, och vi kan hjälpa varandra att plocka fram detta – så att vi tillsammans skapar vägen till en verklig julfrid. Så banar vi väg för fred – mänsklighetens längtan.

God jul och gott nytt år!

Läs krönikan i Dagens industri.