Jag gick längst fram i kyrkan, tittade på den vänstra väggen sett från kyrkorummet och blev förvånad: Nästan hela väggen fylldes av en tavla som var identisk med altartavlan i Finska kyrkan i Stockholm!
På tavlan flyger Jesus ut ur klippgraven, medan en ängel tittar på vid dörren. Soldaterna ligger omtöcknade på marken och tre kvinnor närmar sig graven. Tavlan som fyllde hela väggen var precis likadan som altartavlan i Finska kyrkan i Stockholm. Altartavlan målades år 1734 av Lorens Gottman, baserad på en litografi av fransmannen Jean André.
Den rike åldermannens gåvor
Hur var det här möjligt? Henrik Österman, en förmögen kyrkorådsmedlem i Finska församlingen i Stockholm, kom från Tövsala. Han bekostade en gång i tiden altartavlan, som föreställer uppståndelsen, och även orgeln till sin födelseorts kyrka.
Henrik Österman var ålderman, yrkeskårens äldste, bland notfiskarna i Stockholm. Man har försökt förklara hans förmögenhet på olika sätt. Bland annat sägs det att han råkade hitta en skatt, som var gömd på botten av Stockholms ström, när han fiskade med not. Hur det än var använde Henrik Österman sina rikedomar för att upprusta och pryda sin nya hemkyrka. År 1767 donerade han en predikstol till den Finska kyrkan och lät bygga en sakristia.
Ovanför predikstolen, på baldakinens undersida, finns en text från 1642 års bibelöversättning: ”Me saarnamme ristinnaulitun Christuksen, joca meille on Jumalalda tehty viisaudexi ja wanhurscaudexi ja pyhydexi ja lunastuxexi.” (”Vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.”)
Måttfullt lejonvapen
I Finska kyrkan kan man på olika ställen hitta gamla texter på finska. Om finskhet vittnar framför allt raden av vapen som pryder den nedersta utsidan av de dubbla läktarna. De gamla finländska landskapsvapnen är målade av Kristofer Christman och har prytt kyrkan sedan 1734. Det mest intressanta av dem är lejonvapnet i mitten. Det är mer ”måttfullt” än Finlands nuvarande riksvapen. I vapnet i Finska kyrkan trampar lejonet inte på det krökta svärdet, en symbol för öst, med sina baktassar, utan håller det ”snällt” i sin vänstra framtass, om än nedåtriktat. Det raka svärdet som står för Västerlandet står visserligen redo till attack i den högra framtassen, precis som i Finlands officiella lejonvapen.
Takkronor från Ingermanland
Utöver takkronan som tidigare hängde i Riddarholmskyrkan lyses kyrkan upp av två större takkronor av mässing. Takkronorna tillhörde en gång i tiden den lutherska kyrkan i Nyenskans i Ingermanland, som Sverige erövrade 1617. När ryssarna närmade sig Nyenskans under ledning av tsar Peter den Store år 1702 lyckades man rädda en del av kyrkans dyrbarheter.
Till dyrbarheterna hörde bland annat de här takkronorna. De lastades på fartyget ”Freden”, som delvis ägdes av den redan framlidne köpmannen Conrad Zilliacks. Det var Conrad Zilliacks änka Anna, född Luhr, som svarade för transporten av dyrbarheterna och Annas bror Henrik Luhr hjälpte till att evakuera värdeföremålen. De transporterades via Viborg till Åbo där Henrik Luhr bosatte sig. År 1710 flyttade han till Stockholm med takkronorna i sitt följe. Han dog i Stockholm år 1719.
De två stora takkronorna i Finska kyrkan och de flesta av lampetterna som pryder kyrkans väggar är donationer från släkten Luhr. I överlåtelsebrevet från 1733 står: ”Av kärlek och medkänsla till den här finska kyrkan i den här staden.”
Kyrkans födelsedag 19 december
Kyrkan har genomgått många restaureringar. Senast – bara för några år sedan – utvidgades altarområdet. Det nya nattvardsaltaret som jag skisserade och som är fristående från gavelväggen möjliggör nu den så kallade versus populum-praktiken. Det innebär att prästen, när hen förbereder nattvarden, hela tiden kan stå vänd mot församlingen.
Kyrkans nyare körorgel installerades 1995, när jag själv bara hade varit kyrkoherde i några dagar.
Den nya orgeln kompletterar den unika Schwan-orgeln från 1790, som är den äldsta orgeln i Stockholm som står kvar på sin ursprungliga plats och fortfarande används.
Den 19 december 2025 har det gått exakt 300 år sedan Finska kyrkan i Stockholm invigdes. Efter många svåra perioder önskar man att församlingen ska enas och följa sitt motto som namnet på församlingstidningen ”Levande stenar” påminner om (1. Petr. 2:4–5 enligt Bibel 2000):
”När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap.”