Storkyrkan 2026-08-15
När människor i vårt land för femhundra år sedan för första gången kunde läsa Nya testamentet på svenska, då öppnades inte bara en bok. Portar öppnades. Portar till livsförståelse och gudsförståelse. Portar till nya sätt att pröva kyrkans tro. Och nya portar till Jesus och jesusgemenskap.
Framtiden för Bibeln handlar alltså inte om Bibeln. Den handlar om värld, kyrka och individer. Om Jesus och oss. Här får vi plats i Guds ständiga inbjudan att stiga fram och älska världen tillsammans med Gud, i Jesu efterföljd.
Bibelns berättelse äger aldrig rum utanför världen utan samlar upp den gudsskapade och gudsmedvetna världens erfarenheter. På grund av kyrkans liv i världen så måste Bibeln förbli en röd tråd i kyrkans liv, långt in i framtiden. Och dess inneboende kraft, tror jag, gör att den alltid kommer att pocka på att bli läst i vidare kretsar än kyrkan.
Bibeln hjälper alltså kyrkan att förbli ”världs-medveten”. För att detta ska kunna bli verklighet och kött och blod så har Bibeln också genom århundradena varit enskilda människors följeslagare i jesusgemenskapen. Genom bibeltexterna får vi leva med honom, han som är sann Gud och sann människa – för att vi ska se vad som är sant mänskligt och sant gudomligt. Tillsammans med Jesus i nuet.
Bibelns framtidsroll kommer att förbli att hjälpa oss som människor att steg för steg, dag för dag, ställa oss så nära Jesus att vi ser det han ser, för att kunna säga det han säger och göra det han gör.
Det som inte får hända är att Bibeln bara blir prästers och pastorers predikounderlag. Bibeln hjälper var och en av oss att leva de avgörande frågorna tillsammans med Jesus. Så bibeln är port in i jesusrelationen. Den behöver finnas i den kristnes liv. Läst!
För världens skull: en röd tråd i kyrkan och ett relationsrum för individen.
Vi lever i en tid då människor söker mening och riktning – men saknar språk och uttryck för livets stora utmaningar: hopp, skuld, försoning, liv och framtid.
Där är Bibeln en särskild gåva, både när det gäller vokabulär och när det gäller bildspråk och berättelser att spegla sig i. Återigen sträcker den sig långt utöver kyrkan. Bibeln ger språk för livets djup, och där kommer den att fortsätta vara aktuell. Men en särskild poäng är att detta får större kraft när det är delat av många. Inte nödvändigt trott av alla, men som gemensam referensram.
Så någon måste lyfta fram bibelns röster bland tidens många röster; låt den läsas i kyrkor, universitet, bokcirklar, konsthallar, på nätet, vid köksbord. Ibland med tillit, ibland sökande, ibland kritiskt, men må den bli läst. Här har kyrkorna ett särskilt ansvar.
Världs-medvetande, relationsbärare och språkgivare. Det är större än enskilda personers eller kyrkors ägande. Bibelns själva litteraturkaraktär är ansvarsgivande till människor.
Samma reformatoriska övertygelse som en gång ville ge människor Bibeln på deras eget språk manar oss att fortsätta lita till att något positivt händer i människors bibelläsning. Den övertygelsen återupprepar vi varje gång vi erbjuder människor en ny översättning. Du får den för att läsa själv, bedöma, kritisera och vara kreativ.
Kyrkan har aldrig haft i uppgift att stävja Bibeln. Kyrkans framtida uppgift är att fortsätta öppna den för läsning, prövning och gemensam urskiljande. Bibelöversättandet säger till nya generationer: vi litar på dig; du har ansvar som tolkande person – tillsammans med andra. Jag önskar att Bibeln i ännu högre grad ”släpps loss” utanför de frommas skaror.
För mig i min kristna tradition blir den avgörande tolkningsfrågan dock aldrig bara: Vad står det? Frågan är: Vem är han? Jesus. Hur hjälper detta oss att följa honom, som sann Gud och sann Människa? Där öppnas också Bibelns kanske mest framtidsinriktade perspektiv. För Bibeln berättar inte bara om det som har varit. Den berättar om nuet och om det som kommer. Bibelns framtidsrelevans är inbyggd i dess litteraturgenre.
Genom hela Bibeln löper en framtidslinje. Abraham kallas mot ett land han inte sett. Profeterna lyfter fram Guds engagemang i historien. Evangelierna förkunnar att Guds rike är nära. Bibelns sista bok målar en förnyad skapelse.
Så lever vi den kristna trons framtidshopp i världen med förtröstan, för att bygga både nu och framtid i försoningens, rättvisans och barmhärtighetens tjänst. Bibeln utmanar och hjälper oss leva i riktning mot Guds framtid.
Vi firar femhundra år av Nya testamentet på svenska, och då firar vi inte främst ett arv. Vi firar en rörelse. Levande tillsammans med Kristus.