FAQ - om struktur- och indelningsförändringar

Ett inriktningsbeslut är ett övergripande beslut som anger riktningen för framtida arbete eller förändringar. Det är strategiskt och handlar om långsiktiga mål och prioriteringar. Inriktningsbeslut är vägledande och ger en ram för mer specifika beslut som kommer senare. Stiftsstyrelsens inriktningsbeslut

Vi ser att församlingars bärkrafter sviktar. Ekonomin är på många håll svag, tillgång till förtroendevalda minskar, organisationen mäktar inte med alla de lagkrav och regelverk som krävs och rekrytering är en ständig utmaning. Att bilda större pastorat där flera församlingar ingår i samverkan med varandra, är ett sätt för Svenska kyrkan att i tid möta de utmaningar som krympande ekonomiska resurser innebär. Syftet med större pastorat är att säkerställa att den grundläggande uppgiften kan fortsätta att utföras även i mindre församlingar. Det är viktigt att Svenska kyrkans resurser fördelas så att mesta möjliga går till kärnverksamhet som direkt berör församlingsborna i ett läge med sjunkande medlemssiffror. Samtidigt som allt annat Svenska kyrkan bär ansvar kring, som att förvalta kulturmärkta fastigheter, arbetsgivarfrågor och begravningsverksamhet, sköts på ett sätt där resurser tas tillvara på bästa möjliga sätt.  

Solidarisk samverkan
Tanken med att bilda pastorat är att församlingar inom ett område solidariskt samverkar med varandra. Om församlingarna hjälps åt med kompetens- och resurskrävande uppgifter inom främst administration och förvaltning kan res

Ett av stiftsstyrelsens uppdrag är att tillse att ändamålsenlig struktur finns bland stiftets församlingar.  Beslutet att göra indelningsändringar åligger alltså stiftsstyrelsen. Men att bilda ett nytt pastorat är ett omfattande arbete och behöver göras i samförstånd. I några fall blir ett första steg i en utökad samverkan där två eller fler församlingar skriver samverkansavtal med varandra. Där ansvar för delade tjänster, verksamhetsområden, ekonomi och andra delar förtecknas.

En prognos framtagen av Kyrkokansliet beräknas antalet medlemmar i Svenska kyrkan i Luleå stift år 2051 uppgå till ca 43 % Det är en minskning med ca 20%.  Även om medlemsminskningen kommer att variera i olika områden, så kommer den att påverka samtliga församlingar och pastorat. Samtidigt ställs höga krav på församlingar och pastorat som arbetsgivare med personal- och arbetsmiljöansvar, som förvaltare av fastigheter och begravningsplatser och som ansvariga för ekonomi, administration, teknik och kommunikation. För att bli bärkraftiga behöver medlemsunderlaget vara tillräckligt stort för att kunna bära allt. Därav sex pastorat. Om det i slutändan blir sex pastorat, eller några fler, får de kommande årens arbete utvisa. 

Kontrakten är idag en samverkansyta, utan formaliserad organisation. Kontraktsprosten är biskopens förlängda arm när det gäller stöd och tillsyn. Hur detta kommer att utryckas och tillämpas blir en fråga för biskopen.  

Tidplanen är osäker. Kontraktsprostarna menade först att det bör det vara klart år 2032. Om den tidplanen är realistisk är svårt att veta. Dialoger och samverkan får utvisa det.

Ja. Bland annat har Härnösands stift nyligen gjort ett omfattande arbete med strukturindelning. Uppsala stift arbetar också aktivt med frågorna. Men samtliga stift berörs mer eller mindre av Svenska kyrkans ändrade förutsättningar. 

Luleå stifts stiftsstyrelse bär övertygelsen att det är i den lokala församlingen som församlingslivet sker. Därför vill Luleå stift göra allt som går för att stärka församlingarna att vara kyrka lokalt. Risken finns, om vi inte gör något nu för att stärka upp de områden som inte har långsiktig bärkraft, att förutsättningarna för församlingslivet kommer försvagas till den grad att det inte längre går att tala om ett församlingsliv. Att samverka i pastorat kräver gemensam förståelse kring roller och uppdrag. Hur lokalt engagemang kan främjas, med tydliga mandat och goda möjligheter att utföra den grundläggande uppgiften, är därför en av de viktigaste frågorna att arbeta med i förändringsarbetet.   

Det korta svaret är: förhoppningsvis inte mer än idag. Men det handlar såklart också om hur arbetet leds och fördelas i framtiden. Men förhoppningen är att församlingarna i framtiden ska ha förutsättningar att utföra den grundläggande uppgiften lokalt genom att det finns anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare på plats som gemensamt vill ta ansvar. Minskade förutsättningar innebär ju dock att Svenska kyrkan i framtiden inte kommer ha lika många anställda som vi vant oss vid. Så vi kommer säkert behöva göra en del saker på nya sätt. Att församlingar samverkar i pastorat innebär inte att anställda medarbetare arbetar i en församling på förmiddagen och en annan på eftermiddagen och en tredje nästa dag. Utan, så långt det är möjligt, har de sin bas i en församling. Under sommaren kommer dock sannolikt vissa saker behöva lösas gemensamt också kring den grundläggande uppgiften. Den största förändringen för de anställda medarbetarna berör i högre utsträckning de som arbetar med olika stödfunktioner. Dessa är dock inte lika beroende av placering. Stöd kring t ex administration och kommunikation sker i stor utsträckning digitalt och är därför oberoende av ort.  

I dagsläget svårt att veta men förhoppningsvis inte så mycket. Ambitionen är att resurserna som församlingen har ska användas till lokala aktiviteter, gudstjänster och verksamheter. Arbetet med stödfunktioner, fastigheter och begravning tror vi kan göras gemensamt i högre grad än i nuläget. Så de församlingsbor som vill ha kontakt kring dessa frågor kan då behöva söka den kontakten på ett annat sätt än idag. Prästbristen i Svenska kyrkan gör att det precis som nu kommer att vara svårt att ha egen präst för alla små församlingar. Men hur allt utvecklas ligger i vårt gemensamma arbete.